Okej, det blev en rosa bebis, vilket jag har vetat hela tiden, trots alla kommentarer om formen på min mage, mina cravings och alla andra ickevetenskapliga metoder som finns för att könsbestämma ofödda bebisar.
Svärmor är givetvis uppgiven och suckar att nu måste ju hela garderoben göras om. Och trots mina försök att hävda att jag inte vill ha så mycket rosa till Véra så stickas och köps det nytt.
Och när jag kom hem från kliniken så möttes jag av spjälsängsskydd och kläder i minst fyra nyanser av rosa, med änglavingar och krusiduller. Suck. Var brister vi i kommunikationen?
Och min svägerska, som köpt en fin barnstol i sobra gråskaletoner till oss, rusade och bytte den så fort hon visste att det var en flicka. Till en inte så sober, piggt hallonrosa och äppelgrönt.
Jag trodde att det skulle vara lätt det här att gå emot den rosafärgade diktaturen, men jag vet inte om jag orkar stå emot. Nästa gång vi ska till farmor och farfar blir det nog i alla fall iklädd blått...
6 kommentarer:
Hahaha, ikke lett det der... Jeg tenker at når jeg får barn en dag, skal jeg ikke være opptatt av kjønnsbestemte farger og leker. Det viktigste må være at de får være kreative, aktive og glade. Jeg blir nesten kvalm når jeg ser folk som innreder rommene til døtrene sine med masse rosa dilldall. Hvis jeg får en datter, skal rommet hennes ha kunst, globuser, kart osv. =)
Forresten, kom over bloggen din helt tifeldig, men liker godt måten du skriver på! Ha en fin kveld. :)
You go girl! Jag har helt fallit för det rosa trycket och i vår värld är allt äckelrosa... men stå på dig du, det är du som bestämmer hur det ska vara ju! Och grattis! Hon är helt underbar på bilderna!
ovanstående kommentar ska vara från mig och inte från johanna... det var någon som var inloggad på datorn innan mig... Här ser man hur viktigt det är att logga ut ordentligt!
Stå på dig! Sätt ner foten. Om inte du säger ifrån kommer ingen annan göra det för varken dig eller din lilla dotter och vips så bidrar ni båda till att upprätthålla den stora åtskillnaden mellan flickor och pojkar som vi idag fortfarande kämpar och kämpar med att bli fri från.
Usch usch... jag förstår det här. Jag blev lite småttchockad när min franska mor beklagade sig över att jag (läs vi) inte ville veta könet på bebisen (den förra alltså... inte den här heller men hon har nog vant sig): det blev så svårt att köpa kläder! Vad? Hon som fostrade mig och mina bröder till att bli jämställda människor??
När man får barn så blir allting så extremt...
Ja det där med rosa till tjejer och blått till killar verkar vara extremt svårt att stå emot. Vet flera som verkligen försökt men fått ge upp. Föräldrarna själva köper kläder och prylar i andra färger, men inte släktingar och vänner. Det skulle vara intressant att veta när man började med den här strikta uppdelningen i bestämda färger egentligen började?
/Anna
Skicka en kommentar