Coffee in the making.

- Cheri, ska jag göra lite snabbkaffe till dig?
- Snabbkaffe? Varför det, vi har ju vanligt kaffe?
- Jo, men jag orkade inte...
- Men jag fixar, det är väl godare?
- Okej. Tack.

Oh, tur. Slapp snabbkaffet.

Bebisnamn.

Några favvonamn just nu:

Emma, Eva (både Emma och Eva finns redan i släkten, men det gör väl inget med en lill-Emma eller lill-Eva?), Eve, Mathilde, Manon (provençalsk touche), Chloé, Tilde, Rose, Alexa, Alix eller det korsikanska Lisandra. Lina är också fint.

Elias, Tristan, Mattheo, Noé, Noa, Esteban, Ange (men det går 13 på dussinet här på Korsika), Edvin, Marius (men referenserna till Marseilles arbetarklass kanske är lite too much?). Eller Lisandru. Eller för att vara ärkekorsikansk: Ange-Lisandru (skojar bara, namnet måste funka lika bra vid franska rivieran som i dalaskogarna).

Ah... För många namn, för få bebisar. Vilka är era favoritnamn?

Out of office. (Golfe di Lava)

Hänger i Lavabukten. Med C som "jobbar hemma". Lyssnar på vågornas kluckande, känner sanden mellan tårna, doftar sololja... Lite så.
Välbehövligt.

Förra lördagen.

Du vaknar någonstans mellan vargtimme och gryning.
Händerna på magen där fladdret finns. Och inte bara nervöst fjärilsfladder.
Det var fladdret som fick dig att gissa, det var det som fick dig att stanna upp, som fick det att svindla, som fick dig att tro det som kändes alldeles för otroligt.
Rörelserna som är som såpbubblor som brister, en fiskstjärt, ett vingslag.

Du går upp. Ingen ide att ligga kvar.
Du har hjärtklappning och är hur nervös som helst.
Du kissar i en plastmugg. Du köpte ett 50-pack plastmuggar på din lokala supermarché i detta syfte. För att kissa i dem. Och sätter ditt testet du köpte på ett apotek som inte är ditt, där de inte känner dig. Utifall att inte. Och utifall att inte har du i alla fall 49 plastmuggar kvar. Alltid något.

Du tittar på stickan, som du har tittat på sådana där stickor flera gånger förr. Stirrat på dem i fem minuter, tio, en halvtimme. Ryckt upp dem ur soppåsen för att se om det ändå inte dykt upp ett streck.
Den här speciella morgonen tar det 2 sekunder. För strecket att dyka upp.

Du jämför fjorton gånger med bilden på kartongen. Läser och tittar, läser och tittar. Och skakar och gråter lite. Hänförd och livrädd. Sedan tassar du in - med sticka, men du lämnar plastmuggen - till den signifikanta andra som sover.
Du väcker. Solen ska ändå gå upp snart.

Och säger att det är sant.
- Vi ska få en bebis.

Gravid så in i bänken.

Kan inte riktigt tro att det är sant, det här. Ligger vaken i gryningen med händerna på magen och väntar på sparkarna. Som aldrig låter vänta på sig, det är full fart nu när bebisen gett sig till känna.
Vecka 21. Och jag känner mig supergravid, från en dag till en annan. Vilar med gott samvete, äter flera rejäla mellanmål varje dag, ligger med benen högt för att inte få åderbråck, smörjer in magen med mandelolja för att inte få bristningar, smörjer in ansiktet med total sunblock för att inte få pigmentförändringar, skrubbar rumpan med peeling för att inte få celluliter (ni vet, sånt man gör) gör listor med babynamn (äsch, jag hade minst 50 på lager), fräser åt rökare och putar med magen.
För 2 veckor sedan var jag mentalt inte gravid. Nu är jag mest gravid i hela världen.