Kan inte riktigt tro att det är sant, det här. Ligger vaken i gryningen med händerna på magen och väntar på sparkarna. Som aldrig låter vänta på sig, det är full fart nu när bebisen gett sig till känna.Vecka 21. Och jag känner mig supergravid, från en dag till en annan. Vilar med gott samvete, äter flera rejäla mellanmål varje dag, ligger med benen högt för att inte få åderbråck, smörjer in magen med mandelolja för att inte få bristningar, smörjer in ansiktet med total sunblock för att inte få pigmentförändringar, skrubbar rumpan med peeling för att inte få celluliter (ni vet, sånt man gör) gör listor med babynamn (äsch, jag hade minst 50 på lager), fräser åt rökare och putar med magen.
För 2 veckor sedan var jag mentalt inte gravid. Nu är jag mest gravid i hela världen.
7 kommentarer:
Säger bara en sak: Stödstrumpor! Jag vet vad jag talar om, åderbråck är INTE kul... men nu är ju mina borta men efter operationer då...
Det är så underbart att läsa, som att kunna andas ut efter en ritkigt lång cliff hanger. Grattis!
Haha, träffande beskrivning från signaturen liten! Ni är ju så rasande vackra tillsammans, så kanske är det därför ert liv ter sig lite som en saga på håll. Alltså jag förstår ju att det långt ifrån varit en dans på rosor, men sådär att man håller tummarna för att du och C ska leva lyckliga ever after :D
Det är härligt att vara mest gravid i hela världen!
Vi är i samma v!!
Brysselkakan: Okej, stödstrumpor låter bättre än operation i alla fall!
Liten: Jag andas ut... :D
Mirja: Ja, har vi tagit oss igenom det här klarar vi nog allt...
Sandra: Ja, och mer och mer gravid blir man ! ;)
Linda: Iiiiiih! Fast du har kanske vetat lite längre...? ;)
Det är helt otroligt vad vår kropp kan få oss att tro. Eller inte tro. Eller snarare vad vi kan förtränga och framhäva. På något vis undrar man ju hur mycket av allt annat vi känner fysiskt som är psykologiskt.
Skicka en kommentar