Okej. Jag måste få älta lite? Kan jag få det? Eftersom jag inte har något utlopp någonstans just nu, eftersom det här är sånt jag dessutom vill hålla utanför min nya relation, och behöver få ur mig på något sätt. Tack.
Det här med att vara nyskild och hantera sitt post-divorce life.
1. Att vara familjeförsörjare och helt ensam med totalt ansvar för två små barn.
2. Att hantera alla problem helt själv, allt från vattenläckor till byta krångliga glödlampor till att hämta sjuka barn från skolan till att döda spindlar till att tvätta skrubbade knän.
3. Att ha varit mamma i sex år och aldrig lämnat barn till en barnvakt. Bara tanken får mig att krypa ihop i fosterställning och hyperventilera, men ska ändå göra detta lördag kväll. A huge issue för mig.
4. Att ibland kunna sakna att vakna upp varje dag med någon som är din livspartner, din man, din förtrogne, din älskade. Att ha någon att dela saker med.
5. Och påminna sig om att när du vaknade upp med en man varenda dag så var han ändå inte annat än dina barns far, och det var därför du valde att inte vakna upp med honom varje dag.
6. Att sakna att ibland få vara liten, ömtålig och hjälplös och ha någon som liksom tog hand om grejer och lade armen om dina axlar och sade Don't worry baby, I'll handle it.
7. Och påminna sig själv om att det inte hände så jävla ofta ändå i ditt äktenskap.
8. Att det är okej att det ibland är svårt att andas. Att tveka. Man är ju otroligt skör och ömtålig och allt är rått och såren öppna samtidigt som allt är hoppfullt och man är nykär och ganska stabil ändå. Men det är okej att det tar tid att lära sig navigera hela sitt liv helt på nytt.
9. Att det är okej att hyra in barnvakt en kväll och det gör en inte till en dålig mamma och att man behöver inte ligga i fosterställning och hyperventilera på festen man ska på om man gör det, sa jag det? Ah. Jo, det är okej.
10. Att kunna bli förälskad igen. Att ge och få allt det där man kanske aldrig hade men som man kanske drömde om. Att det fanns där, strax utanför.
4 kommentarer:
Allt det du skriver känner jag igen. I mitt eget liv. Just nu. Tack för att du delar med dig av dina tankar. Din blogg har varit en stor hjälp för mig att att komma ut, framåt, uppåt igen. Att våga andas igen. Att våga känna. Ville bara säga det. Säga tack!
Jodu. Allt utom nr 3 och 9 känner jag igen mig i. Jag hade inte överlevt om jag inte lämnat sonen med barnvakt då och då. Vet faktiskt inte hur jag överlevde utan att ha någon som helst hjälp på nätterna. Jag är fortfarande tacksam och förvånad över det faktum att jag lever. Mon dieu, det är verkligen inte lätt att vara i en kass relation ... Men oerhört kraftfullt och hoppfullt att man kan bli kär igen!
Sara, kloka kvinna, du ställer frågorna som nästan alla frånskilda ensamstående föräldrar ställer, men du har också en massa bra svar på dessa. Det är styrka och insikt!
Barnvakt är öppningen till en liten privat sfär, när inte den andra föräldern finns där, den är bra för både dig och dina flickor, ni ska bara vänja er.
Ha en trevlig afton med mycket bling och bubbel.
Mme Fellini
Åh vad jag känner med och till viss del (men bara till viss del) förstår. En av de grejer jag är mest rädd för när det gäller att bli förälder någon gång i framtiden är just det där att det finns någon annan där som behöver en, rädslan för att braka ihop. För det gör en ju. Eller jag gör det, iallafall. Ibland är jag så trött att jag börjar gråta för att jag inte orkar laga middag, och då behöver jag ju ändå bara mätta mig själv! Det händer att jag sitter hela eftermiddagar på kontoret med hjärtklappning, och lättnaden när jag väl kommer hem och kan krypa ihop på soffan.. tanken på att hitta orken att hämta en liten på vägen, vara glad och laga mat och planera handling av mat och... blir alldeles matt. Är så imponerad av att du orkar. Så himla starkt och härligt och fint och starkt. Självklart kommer dina flickor, som verkar så trygga och glada, att trivas alldeles utmärkt med en barnvakt som de kan kivas, busa och leka med. Du behöver ju en paus också. Alla behöver det, annars är det alldeles säkert att en brakar tillslut. Njut av det, både de och du kommer ha kul!
Skicka en kommentar