Min L har ett handikapp. Eller vad man nu får säga.
Han säger det. Och han säger att han inte ville att det skulle skrämma mig.
Skrämma mig? Av alla jordens människor är han den minst handikappade människa jag vet.
Alla har vi våra handikapp. Alla saker vi låter oss begränsas av.
- Men du låter ingenting begränsa dig.
Det finns inte någon mindre handikappad människa i detta universum.
En hel, fullständig människa som vid 31 redan made peace with himself.
Jag: In awe. You dizzy me.
En hel människa. Vi tittar häpet på varandra. Hur hände detta.
Skrämma mig? Aldrig har jag varit mindre rädd.
13 kommentarer:
Fint. Och sant. Och på tal om handikapp (mina sitter alla i huvudet, tänkandet): menar du att han är några år yngre än dig? Eller att han kom till den punkten i sitt liv vid 31? En ytlig och till synes poänglös fråga, men ett fint exempel på mitt handikapp: Att göra allt stort, svårt, osäkerheten som alltid spökar. Och just nu har jag hakat upp mig på en åldersskillnad.
Mina handikapp är nog också de jag skapat själv.
Och nej, L har ett "riktigt" handikapp. SOm han aldrig har låtit sig hindras av. Det är så himla imponerande.
Sara du skriver så fint, så bra och så underbart att jag blir alldeles rörd.
Sara: Oj, jag skrev en himla luddig och obegriplig kommentar ser jag nu (hemma sjuk och febrig), jag förstod att L har någon form av "riktigt" handikapp.
Jag fastnade i att du skrev att han kommit till freds med sig själv vid bara vid 31 års ålder. Eftersom jag håller på att skapa ett problem av det faktum att en fin man i min närhet är en del år yngre än vad jag är – trots att jag inser att sånt inte spelar roll – undrade jag om L också är några år yngre än dig.
Detta är ju en jättekonstig kommentar i sammanhanget och verkligen inget du behöver svara på. Jag blev ju framför allt berörd av texten och hur fint du skriver om L och er relation!
Äsch ålder... Alla män jag dejtat det senaste året har varit yngre än vad jag är. Sen kan jag väl tycka att alla som är mellan 30 och 35 faktiskt ÄR i samma ålder. Och det är ju inte som att man går ut med tjugoåringar, liksom?
Fast. I så fall. Har en vän som är superkär i sin kille som är tio år yngre. Och han i henne. Det är väl ingen big deal egentligen?
Bra med en yngre kille kanske. Slipper man bli änka?
Hej Sara!
"Funktionsnedsättning" är det begrepp som är vedertaget i Sverige i dag, även om "funktionsvariation" påbjuds av en del människor med detta, det är dock ej vedertaget, än. Jag gillar det senare, eftersom det inte finns någon typ av värdering i det :)
Tack för en fantastisk blogg!
Vad fint. Både ang. funktionsnedsättningen och om att vara hel och "made peace with himself". Själv har jag en hörselnedsättning, som oftast inte märks (men som är på riktigt, jag har ofta hörapparater). Om det passar och känns ok framöver vore det intressant att få veta, men förstår om du inte vill skriva vad det rör sig om mer i detalj. Angående ordval så tycker jag att "funktoinsvariation" är svårt att ta till dig och kanske också lite krystat (det är klart att det handlar om en "nedsättning" antingen i en själv eller i samspel med omgivningen - men visst, kan se poängen särskilt i fall då man kan ersätta det man inte har med t ex annat rikt sätt att kommunicera, dock är ju ordet inte etablerat än). Kram!
Jag har en funktionsnedsättning, eller medfödd sjukdom som jag brukar kalla min. Nu vet jag inte vad L har men den jag har, har jag sedan riktigt liten försökt dölja. Tror jag blivit riktigt bra, för många ytligt bekanta vet knappast om den. Brukar inte bérätta heller, det märks tids nog för de som behöver märka. Döljande tror jag är inpräntat i själen "att inte vara som alla andra" . Så jag förstår av hans oro. Min man är iofs också lite handikapad med bl.a blindhet på ett öga. De har jag aldrig sett so ett problem, det var mer jaha de e därför dina ögon inte synkkar..
en kar runtv30 är ju perfekt då man själv e runt 30, å sen lite marginaler då, de handlar ju om inre mognad
Enda problemet jag ser med yngre män, är att de kanske vill ha fler barn. Hjälp, dör lite bara jag tänker tanken.
Orka märka ord. Handikapp säger man också, det beror på i vilket sammanhang och vad man syftar på vad som är mest politiskt korrekt att säga.
Skönt att ha kommit till freds med sig själv redan vid 30-31, kanske är det vi kvinnor som gör det trassligare än vad det är och låter den processen ta onödigt lång tid. Är going on 39 och är inte framme än.
Sara, det är klart att några år hit och dit inte spelar någon roll, jag har bekanta/kompisar som lever lyckligt med män som är både fem och tio och femton år yngre. Men när det handlar om mig själv (några år äldre än du), då triggar det igång en massa osäkerhetskänslor. Hur som helst, du verkar ha funnit en fantastisk och klok man, och det låter underbart!
Ja, funktionsvariation låter lite krystat, är lite less på alla dess omskrivningar av ord som sen inte betyder någonting alls. Men det är jag det.
Och yngre män och barnlängtan, ja. Det har de ju? Och de har ju mer tid för sånt, både pga ålder och pga att de är män. I övrigt också bara fördelar. Jag har också långt kvar till att ha landat i mig själv på samma sätt som L.
Skicka en kommentar