Okej, det här är läget:
Jag körde på en tenta (Accounting)
Var kursbästa på två tentor (Marketing & Human ressources)
Och en väntar på rättning (Management)
Ifrågasätter om det verkligen är vettigt att fokusera så på misslyckandet, och oroa mig för det ovissa, och inte istället bara vara glad över det som funkade. Mamma gav mig en bok om att komma över sin perfektionism, och jag ba: Fast jag är ju ingen perfektionist, jag har ju nästan bara fel och brister och mitt liv är ju så operfekt och du skulle se röran i min handväska och mina fula fötter och kolla jag kan inte ens hålla liv i en kärleksrelation och jag är 31 och det enda jag har uppnått här i livet är att skaffa mig gråa hår...
Hon ba: Nähä. Okej. Suit yourself.
Men så här är vi väl? Är inte ni också smygperfektionister?
13 kommentarer:
perfektionist javisst. det är bara misslyckanden och tillkortakommanden som räknas. så är vi, vi duktiga flickor, det är vår förbannelse.
Grattis till två superresultat på tentorna! Det är absolut det bra du ska fokusera på (men jag vet det är inte så lätt - det är ju bara självklart att man ska vara bäst). Jag tror att din mamma känner dig väldigt väl och att hon gjort ett genomtänkt val av bok eller....Förstår att du saknar dem, en vecka går alldeles för fort när man inte setts på länge. Ha en bra helg ändå hopas jag. Här i Sverige är det dags för Valborg men i år har vintern verkligen rasat ut ordentligt. Det är nästan som försommar.
Jo, herregud, jag är precis likadan. Nojar i en evighet för det lilla som inte blev lika bra som resten. Jag tänker att det är mänskligt.
Men du kan bara inte vara missnöjd med att bli kursbäst på två av fyra tentor. Särskilt inte med tanke på allt som hänt i ditt liv under tiden.
Jag gissar att du hört talesättet "det finns omtentor, men det finns inga omfester". Här handlar det kanske mindre om fester och mer om sådant som "om-gå till stranden med Vera en eftermiddag" eller "om-dricka kaffe med en god vän". Jag är säker på att du prioriterat rätt.
/Anna
Nix, jag är jättelugn och inget är särskilt perfekt men det gör inget, jag ser det som charmen i mitt liv att väldigt lite går som det ska. Jag prioriterar barnen, att räkningar betalas i tid och att det finns tid för discodans i köket och massor av kramar och kärlek. Resten är oviktigt.
Kram! Maria i Norrbotten
Jag vill inte göra dig ledsen och jag känner inte dig. Jag bara avgudar din blogg och ditt bloggjag. jag tycker så mycket om dig fast vi aldrig kommer att träffas och jag bryr mig så mycket om dig. Jag är orolig för dig och jag gläds åt dig och avundas dig och önskar dig allt gott. Men om du vill att jag ska svara ärligt... vill man verkligen någonsin ha ärliga svar? vad jag ibland känner i dina vackra ord på din underbara blogg är kanske att du fokuserar på motgångar lite för mycket. ja om det är för att du är perfektionist. jag vet ju inte egentligen. jag inbillar mig att dem flesta är neurotiska som du och som jag. men visst ibland kan jag känna att du ser ditt liv lite svartare än du borde. men jag vet inte om jag är bättre på att vara positiv. skulle du fråga min sambo skulle han säkert säga att jag är negativ, ängslig, perfektionist, envis, har dåligt självförtronde, deppar i perioder... men vet du jag tycker bara att jag är så lycklig. Så det kanske bara handlar om att du behöver komma till en plats där du känner "I love my life" "I am ridiculously happy" "It can't get better than this (not much anyway ;o)". Och jag tror och använder all mitt önsketänkande för att pusha dig till din lyckliga plats i ditt liv! Jag tycker att du är fantastisk. Men okej försök noja mindre? jag menar kan man bli fööör coool liksom? who cares! det är så många tjejer nu som har så många fixeringar vid mat, utseende, det perfekta barnet, livet, jobbet, kroppen, hemmet... Men man ba varför? För att imponera på andra eller eller? jag har lyckats släppa lite på det där. Det är riktigt skönt att man inte går på en fest och analyserar vem som är snuggast och var man själv platsar. Sjukt?
Usch ja, men inte bara i smyg tyvärr ... (!)
Det är inte så nyttigt det där, att vara sina prestationer, särskilt inte om det går så långt att man mår dåligt av det. Men jag tror att det går att jobba med sig själv för att få en inställning till presterandet som gör att man mår bättre.
Om man vågar testa att ta det lite mer med en knusende ro och märker att jorden inte går under för det, att good enough räcker ganska bra det också, kan det bli lättare att våga ta det lite mer avslappnat fler gånger. Ibland kanske det helt enkelt är av nöden tvungen pga tidsbrist och att andra saker måste prioriteras före. Så det gäller att våga testa att ta det lite mer avslappnat.Om man är en person med skyhöga krav på sig själv, är nog risken för att det ska bli katastrof ganska liten.
Jag tror alltså att det går att förändra, om det är så att man har överkrav på sig själv, men det tar säkert tid och kräver en del arbete med sig själv. Om man mår dåligt av sin perfektionism kanske man t om måste försöka göra något åt den.
/Anna S.
kanske inte fullt ut perfektionist, men alldeles för myket är jag mina prestationer. Typ: titta på mig! Titta vad JAG kan!
livet är inte grönare på andra sidan eller hur man ska säga.
jag tror att man ska göra det bästa av det man har och inte hela tiden sträva efter något annat (men ändå inte släppa sina drömmar och ambitioner). livet går upp och ned ibland behövs det bara tålamod för att komma över svackorna.
a-m
Jag kanske inte heller är fullt ut perfektionist, jag har lite för stökigt hemma, jag lämnar in mina uppsatser alldeles för nära deadline och jag gör allt i sista minuten. Men jag är alldeles för mycket mina prestationer, i stället för att bara (eh, nu låter jag som Deepak Chopra) njuta av tillvaron.
Wow - kursbästa på 2 (!) tentor. Grattis!! Fokusera på det.
Jag är också en i raden som vill vara perfekt, men nej det lyckas visst aldrig. Uppfostrad att vara en duktig flicka som ska klarar allt. Känner hela tiden att jag inte hinner, inte kan, inte orkar, men jag vill och jag ska klara det.
Resultatet varierar. Det viktigaste är att vara glad för det som går bra. Sedan ska man ta nya tag och tänka att i morgon är en annan dag.
Kram Maggi
Skicka en kommentar