Vägrar låta mig influeras av folk som säger att det bara är ett par veckor kvar till årets sista månad.
Det låter ju helt galet, what's next, liksom?
Jag har bott strax söder om Paris sedan februari, och det var ju igår. Alldeles nyss.
Men att det runnit en del vatten under broarna, visst, så här mellan fyra ögon kan jag ju erkänna att det här året har varit särdeles händelserikt. Och än kan mycket hända.
Känner mig mycket hoppfull och lycklig. Allt blir bra. Tänker mer i termer av att kasta ankar på riktigt än att bränna skepp och broar.
Längtar. Är en otroligt längtande och hoppfull människa just nu.
Året kommer att avslutas i norr, bland snötyngda granar och glimrande ljus. Barnens allra första jul i Sverige.
Barna. Min verkliga tyngdkraft. De är mina ankare, kanske. Håller mig fast, annars skulle jag förmodligen sväva bort.
Älsklingarna, sötungarna, småtrollen. Snart åker ni till Sverige. Det ska bli bästa julen i våra liv.
6 kommentarer:
Dina ord, så otroligt mycket hopp och känsla av att detta är något du önskat så hett och som du kommer att ro i land på ett galant vis. Att ompröva och värdera i ständig process, är ju lite att vara människa.
Barnen som ankare i tillvaron, fin bild!
Underbart att fira jul med sina barn i snötungt landskap!
Med vänlig hälsning, hon som bor i Blöteborg.
Det låter ju -för att citera ur ett känt julTV-program- alldeles, alldeles underbart! ;o)
Släpper han iväg flickorna med dig? Minns en mycket god vän som blev så hemskt lurad av sina barns far när de låg i skilsmässa. Hoppas innerligt att det går bättre för dig och att ni får en magisk jul!
PIM: Ja, kanske är det det som är livet? Trots allt?
Hanna. Ja, GÖteborg kan aldrig bli Dalarna, det är ett som är säkert.
Cissi: :D
Anonym: Ja, det är planerat sedan länge, och jag tror och hoppas att det är en mogen och reflekterande man jag gift mig med...
Förlåt Sara, jag blev bara så orolig. Ibland trodde jag mig förstå mellan raderna att han är så arg att han blir elak, och ganska mycket så var det för min vän. Hon trodde honom om så gott och så blev det så väldigt fel. Men jag hoppas din C mitt i sin ilska och besvikelse förmår agera vuxet och ser till flickornas bästa!
Önskar dig styrka och mod!
Skicka en kommentar