Den här utsikten har ingenting med dagens utsikt att göra. Men det vackra i detta är att jag kan längta efter Medelhavssemester. Men bara semester, bara en glimt. Bara ett flyktigt nedstamp i det där turkosglittrande, varma. Att svepas in av vattnet, av mjuka vågor. Omslutas.
Samtidigt upplevde jag ju en tomhet i all den där skönheten, all förförisk yta.
Det saknades någonting bortom den, ett djup, en mening.
Men visst, att känna salt vatten kring solkyssta vader, visst hade det sin charm.
Det gör att man kan blunda länge för annat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar