Kaoset härhemma! Har grälat jättemycket på mina hjärteljus men städningen kommer att ta år.
Oh well. Kaos är granne med Gud och hey, chaos, I acknowledge and accept you.
Nu sover en, och en annan är neutraliserad med Tangled.
Chris ringde från Korsika, the Island of Beauty, exakt under solen, mitt i det stora blå. En annan plats, ett annat liv. Jag tittar ut över det här livet från bakom tangentbordet.
Allt är bra. Kaotiskt, men bra.
5 kommentarer:
Och dum som man är säger man "nu måste ni vara jättetysta medan mamma tar det här superduperviktiga samtalet" och då händer ALLT och alla gråter och skriker för att sen vara fullt normala barn så fort man lagt på luren. Det tog mig minst 15 år att fatta kopplingen, nu aviserar jag inte utan går bara undan och gömmer mig och tar samtalet. Oftast funkar det bättre. Ur kaos föds förändring till det bättre sägs det. /Maria i Norrbotten
Jag sitter här och minns tillbaka på den hektiska småbarnsåren. Både ljuvligt men ack så krävande (och fullständigt galet. Jag hade känslan av att alltid vara på väg. Hade aldrig tid att stanna. Jag sprang mellan dagis, jobb, familjeliv och någon liten stund av avskildhet. Jag åkte till kloster några gånger. Där var det tyst och tid för eftertanke.
Lycka till i din vardag!
Kram
Lisbeth
Maria, haha, ja precis, man liksom väser fram en varning och ungarna flippar totalt... Nästa möte blir eventuellt på toa?
Lisbeth, det är krävande och man vill liksom bara... sitta ner ibland. Intensivt, men samtidigt... Att vara så behövd, att få älska så vansinnigt... Ja, barnen alltså.
Åh! Jag har bara en vilding än så länge men hon kan leva om för en hek flock. I höst får jag prova på att vara flerbarnsmor, ser fram emot det med skräckblandad förtjusning! :)
Oh vad roligt, grattis! Det är roligare att ha flera, men något mera rock n roll! ;)
Skicka en kommentar