måndag 21 juli 2014

Dance me through the panic 'til I'm gathered safely in.

Andas in, andas ut. Repetera. 
Äsch, äter salta jordnötter och dricker coke zero som fanns ingen morgondag. Det var det, eller att andas i en papperspåse.
I ett försök att lugna nerverna.
Tvättmaskinen gick inte in i nya lägenheten förutom i vardagsrummet. Sängen gick inte ut ur gamla lägenheten intakt. Orkar inte bry mig.
Står mitt i Ground Zero och försöker vifta bort askan som börjar lägga sig.
Tror viss att all ackumulerad och undertryckt stress sedan förra året precis kom ikapp mig.

8 kommentarer:

Anonym sa...

Har också suttit där efter skilsmässan och gråtit i förtvivlan över hemmet som gick förlorat, över hemmet som ännu inte blivit hemma, över att vara ensam med en 2- och en 4-åring, över att tvingas till domstolsförhandling, över allt som gått sönder. Men vet ett: detta med går bra. Detta med går över. Mina flickor är 11 och 13 och det har (nästan) passerat. Och ångesten går också över. I ren utmattning orkar inte kroppen hålla kvar den heller fast man tror man ska dö. Kram från Marie i Stockholm

Fellini sa...

Sara, när du kommer hem från Sverige är tvättmaskinen i vardagsrummet inte lika skrämmande längre ( du hittar en lösning) och sängen kanske behöver spikas samman MEN du är där med dina vackra flickor och kommer att lösa problemen då!!
Andas lugnt och ta ett steg, en ska i taget så tar du dig sakta framåt och når med all säkerhet ditt mål..... Trygghet och närhet i ert nya hem.
Mme Fellini

Anonym sa...

Du har klarat så mycket, det där med sängen och tvättmaskinen är värdsliga saker och kommer att ordna sig. Klart att du är genomtrött efter allt, men snart är du och flickorna i Sverige och du kan vila och få energipåfyllning (hoppas jag).

Anonym sa...

Rättelse: världsliga saker ska det stå förstås.

Anonym sa...

Courage, du har kommit långt redan :) jättelångt! Hälsn från en annan Paris mamma som just nu andas in andas ut den gotländska sommarluften. Tack för fin läsning, min paus i vardagen.

Anonym sa...

Stor styrkekram till dig och dina fina sockergryn. Läser din blogg hela tiden men kommenterar sällan. Botten är nådd och nu är det dags för uppfärd--!

Jag har även gått tillbaka och läst dina korsikainlägg, vi ska till Ajaccio en vecka. Om du har strand eller restaurangtips tas det tacksamt emot kram Liv

tingeling sa...

Låt inte de världsliga tingen ta för stor kraft från dig. Det ordnar sig med säng och tvättmaskin på ett eller annat sätt. De stora problemen har du ju fixat galant.Och apropå säng; hur går det med vitt virkat överkast?! Ska jag spana ? Isf vilka mått?

Sara sa...

Tack fina! Som genom ett mirakel lirkade två starka snubbar in tvättmaskinen i rummet innanför köket, sängen får vänta tills september... Oh överkastet behöver nog vara 2 meter brett minst, finns så stora virkade överkast? Vem orkar virka så stort?

Och Liv, ska tipsa om min favoritpizzeria, den är värd ett eget inlägg!

Och Marie i stockholm, du kanske inte tror det, men dina ord får mig att känna mig både stark och hoppfull. Det är tufft ensam, med två små... men livet kommer att vara vackrare.

XOXO

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...