Den här tycker jag fortfarande är lika rolig:
How to use Vous versus Tu i franska språket. Klicka här.
Detta är ju en djungel. Obs att jag niar mina före detta svärföräldrar, men inte min chef, min dotters bästa kompis mamma niar mig men jag är du med hennes fröken... Pust.
Ett trick jag har kunnat observera är att man när man inte vet, börjar prata på ett omständigare vis för att undvika direkta objekt och personliga pronomen, och väntar ut den andra, så att man får se om hon eller han tänker Nia eller Dua dig.
6 kommentarer:
Men eller hur!? Jag väntar också ut den andra när det inte är uppenbart om man ska nia varandra...
Jag tycker det är ganska bra att nia främlingar, äldre och personer man inte riktigt vill "lära känna" men tycker det är löjligt att nia svärföräldrarna, min mans mamma kommer från Tyskland och tycker likadant som mig så med henne och hennes man så slipper jag det! Men med min svärfar så måste jag nia, men vi träffas inte så ofta...
Tack för tipset, mycket användbart ;-)
Tack för detta, carissima!
I Italien är det lite enklare...men för bara någon generation sedan användes "voi"-formen mellan barn och föräldrar (i lite alta borghesiamiljöer förstås!)!
Kram från Stockholm/Rom
Jag har franska svärföräldrar som trots att de redan var en bra bit över pensionsgränsen när jag träffade dem för första gången, direkt sade "vi vet att i ditt land så säger man inte 'ni' och vi vill att du ska vara bekväm i vårt hem, så det är inget problem att dua oss". Raka rör, inga tveksamheter. Att jag sedan hade bott tillräckligt länge i Frankrike för att tycka att det var lite jobbigt ("onaturligt"?) att dua dem direkt är en annan femma... ;)
Kanske är det mindre strikt och mer ok att använda "du" i Spanien, men jag bestämde mig för ett par år sedan att dua alla. Punkt. Eventuellt så kommer man undan lite med det också eftersom man uppenbarligen (lång och blond!) inte är spanjorska.
Härlig länk, tack! Och jag känner väldigt väl igen det som Jenny skriver. Bodde så länge i en fransk miljö att jag sedan hade extremt svårt att dua t ex min professor vid universitetet hemma, eller kalla honom vid förnamn. Det liksom fastnade halvvägs på väg ut, eftersom jag verkligen beundrade honom. Och fortfarande skulle jag vilja kunna dua och nia för att markera respekt eller irritation, just det där som fransoserna är så diaboliskt bra på. Det är användbart i så många situationer, oberoende av sociala statusregler. Exempel: gå tillbaka till att nia chefen efter att han har blivit onödigt personlig.
Och så det dubbla i systemet. Man niar officiellt, men hemma kan man berätta om en situation på ett annat sätt: alors j'ai pensé, toi, j't'ai vu t'sais...
Skicka en kommentar