Fy fan vilken ångest jag fick förresten.
Fyller år i morgon.
Samma känsla som när mina barn ville att jag skulle krypa in i de där kaningångarna på Skansen där det var fucking sextio grader varmt och alla gångar ledde upp till öppningar blockerade med glaskupor.
Jag. Kan. Inte. Andas.
Lite så här att jag käckt bara kämpat mig framåt och bränt broar och skepp without second thoughts och nu ba... Tror att väggarna kryper närmare?
Hjälp. Livet, babes, livet. Inte lätt alla gånger.
5 kommentarer:
Sällan lätt.
Jag har skälv tändaren i handen just nu, tror jag är redo att bränna broarna snart. Sen plötsligt: fixar jag detta? Förstör jag mina barn, allt!?
Ambivalensen håller på att knäcka mig. Rädslan för maken reaktioner. Ovissheten. Hur kunna röra mig framåt. Ändå övertygelsen att jag inte kan stanna...
Stor kram till dig. Du är stark!!
//filosofmaria
Du förstör inte dina barn. Du visar dina barn att man alltid har ett val, att man bestämmer själv över sitt liv. Men det är svårt. Jättesvårt. Varför skulle annars folk leva kvar i dåliga relationer så länge? Därför att alternativet är så svårt och skrämmande.
xxx
Hej Sara
Om ångest, läs din blogg bakåt. För oss som följt dig tror jag det står helt klart att du valt den ENDA vägen. För din skull och för dina flickors skull. Barn mår bra av glada föräldrar, skilda eller gifta, och barn mår dåligt av arga/ledsna/deppiga föräldrar, skilda eller gifta. Det finns givetvis tonvis med forskning kring när och varför barn mår bra/inte bra, det kan kanske till och med kallas common knowledge (common sense?)vid det här laget.
Du mådde inte bra i ditt äktenskap och valde således det som är bäst för dina barn och för dig. För att bli glad, för att de ska må bra. Så håll ditt huvud högt Sara. För dig själv och för dina flickor. För livet. Och ha en alldeles alldeles underbar födelsedag!
/ tina
Jag hoppas på en fantastisk födelsedag!
Ha det fint med vänner & familj.
/Basilika
Nä fy f-n, livet ain't easy alltid. Hoppas du trots allt får en smashing födelsedag!
Skicka en kommentar