Annars var alla grindar till skolområdet dubbellåsta, endast en grind var öppen, och det påminde mig om närheten till detta som hänt. Och vikten av allt vi lär våra barn.
torsdag 8 januari 2015
Here's to freedom of speech.
Annars var alla grindar till skolområdet dubbellåsta, endast en grind var öppen, och det påminde mig om närheten till detta som hänt. Och vikten av allt vi lär våra barn.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
9 kommentarer:
Trevligt av förskolan, men kan ju inte låta bli att reagera på att barn vanligtvis inte får säga nej till fröken ...?
Haha, nix, i franska skolan är det disciplin, hierarki och manu militari som gäller!
Vi fick hämta utanför skolan och barnen fick inte vara ute pâ rasten samt att rektorn berättade om "de stora elaka männen som dödat andra och som polisen jagade". Vet inte om jag uppskattar att de berättade det för min treâring som redan är rädd för krokodiler, monster och spöken men han verkar inte ha fattat nâgot.
Wow. På mina barns skola tog de ner det till en demokrati-fråga tror jag. Pratade om rätt och fel, och sånt. VIktigt kanske på en skola där barnen tillhör flera olika confessions, ÄVEN OM jag har en ovilja mot att blanda in gudstro i såna här massakrer.
Fint sätt att uppmärksamma det på tycker jag. Ibland tycker jag dessutom att svenska skolan har en del att lära från franska i form av disciplin. Ibland alltså.
Jag har ju mer varit inne på att kapa alla info-kanaler till mina barns öron, men det är nog lite dumt. Även 3-åringar begriper ju massor. Här är en artikel där det står att man måste förklara, på ett enkelt och ärligt sätt, vad som pågår.
http://www.leparisien.fr/laparisienne/societe/attentat-a-charlie-hebdo-comment-en-parler-aux-enfants-09-01-2015-4432033.php
Jag tycker kanske att min unge är lite liten men jag inser ju att det finns andra barn som är äldre i maternelle som har sett pâ nyheterna och hört sina föräldrar prata om det som hänt. Jag har inget emot det men jag ska erkänna att jag blev lite förvânad. Vi pratar ju aldrig om nyheter hemma eller tittar ens pâ tv med honom ännu. Men jag är övertygad om att skolan gör sitt bästa sâklart.
Barn hör ju saker överallt. 1986 när jag skulle flytta till Sverige informerade min 6-åriga kompis mig om att statsministern i det landet nyligen blivit mördad. Jag minns det samtalet rätt tydligt, däremot inte att mina föräldrar skulle ha berättat nåt om det för mig. Vilket sannolikt hade varit bra om de hade gjort, för att avdramatisera flytten till ett mördarland.
Jag blev faktist ganska imponerad av hur snabbt Vigipirate utlostes och skolorna lastes. Det ar ju iaf lite reassuring... var skola verkar ha haft en police municipale dar och pratat lite med barnen (maternelle) men mest verkar det har varit prat pa skolgarden mellan barnen. Min minsta i petite section var sa orolig imorse over forandringarna i rutiner att hon fick folja med mig hem igen... ah Frankrike :-(
Skicka en kommentar