Jaha.
Annars så kämpar vi på, jag och mina små.
Eller, kämpar och kämpar.
Vi har det fint. I vårt feminina lilla universum, med våra rutiner kring grönsaker till mat och färgat badsalt och läxor och svensk bok.
Ibland kan jag inte andas och drömmer om en kväll för mig själv, förstås.
Och min L som ger mig det när han kan.
Ikväll är det jag som plockar upp alla 3 döttrar. Hämtar från skolan, går hem i ljuvlig vårkväll.
Försöker att tränga undan alla negativa tankar, svårigheterna i allt detta.
Det där att ibland bara vilja rymma, känna att man skulle kunna mörda för en kvällspromenad när tjejerna är i säng, känna sig så ägd. Men det är okej.
Och så säger ni, barnvakt. Och jag säger vem i helskotta betalar en barnvakt för att gå ut en kvällspromenad när barnen är i säng? Lite weird ju?
Men planterar oaser av saker att se fram emot i detta inrutade landskap av timmar och dagar som ligger framför mig.
Behöver bryta mig ur det där galet inrutade med grönsakerna och badsaltet från och till. Och jag och L som rutar in och uppfostrar och tar hand om, vi behöver de där oaserna då vi får vara galna och fria också. Oägda. För att kunna hälla upp badsalt med ett leende på läpparna, läsa samma bok för sjuhundrade gången och skära blommor av rädisorna.
Tror jag. Balansen.
3 kommentarer:
Som ny i stan, med två små blev mitt enda alternativ att bli osvensk: knacka på hos grannen säga hej, det är vi som är dina nya grannar...
Hos barnfamiljen kan jag be om hämthjälp, det unga paret kan kolla på Frost och bjuda på glass, hos äldre damen bär jag upp julkartongen till hennes förråd, ber henne ta in vår post mot att hon får vår dagstidning och dit in kan barnen ta med varsitt pussel och sitta nån timme eller två vid hennes köksbord och vara rara.
Dina sockergryn går under fliken: Rara.
Testa dina närmaste!
I mitt område (förort till Stockholm) är det vanligt att barnen följer med varandra hem efter förskola / skolan från kanske 4 års ålder.
En förälder tar med sig sitt barn och 1-2 till för lek och middag.
Ena dagen har jag en bubblande skara femåringar med mig hem och en annan kan jag jobba lite längre, eller vad jag nu känner för och hämta ett nöjt barn efter middagen / tidig kväll.
Nåt som ni gör redan kanske?
// Jenny
Självklart ska du ha barnvakt! Hade du bott nära din familj hade du haft tonvis med avlastning. Nu får du ta det näst bästa och det är att anlita barnvakt! För JA man måste få vara sig själv ibland och inte bara förälder.
Som du säger; för att orka vara en rar mamma krävs det även tid att ladda de där omtalade batterierna...
/angelica
Skicka en kommentar