Att ha en sån här frustrerad unge gör ju att man känner sig ganska otillräcklig. Men jag kommer ihåg den där processen med min förstfödda, när min guldlockiga, ljuva, dockliknande bara förvandlades till en explosiv krutdurk för att man råkade ge henne fel sked till maten.
Så himla svårt att hålla fast vid regler när det blir härdsmälta så fort hon inte får som hon vill. Plus frustrationen för mig att klä på en skrikande unge på morgonen för vi måste iväg, och så fort jag sätter ned henne - påklädd - på golvet så går hon in på sitt rum, klär av sig naken och tar fram andra kläder.
Plus att hon inte pratar så bra och komplext än. I synnerhet inte när hon är arg. Och så svårt att inte själv bli frustrerad och arg, förstås.
6 kommentarer:
Åh hjälp. Ser andra ensamma mammor med trotsande barn och förstår inte hur ni klarar av det? Min son hade några få härdsmältor i den åldern och jag flippade totalt. Vet inte hur jag skulle ha klarat av att överleva all livets jävelskap som jag gick igenom, om jag även varit tvungen att handskas med trots. Heja dig!
Vi struntade i nästan alla regler under den perioden, och mutade massor. Så tufft med trots, för alla inblandade. Tänk att känna så där starkt och inte ha några verktyg att hantera ilskan med.
Jag kände mig superdeppig när mitt barn var som värst. Undrade vad sjutton vi hade gjort. Vi hade precis flyttat till Paris och var konstant sjuka av nya bacillfloran. Vi saknade svensk förskola och han var megatrotsig. Han är lugn och snäll men extremt envis och han liksom sparar all frustration och tar ut den med mamma och pappa där han är trygg. Han är lugnare nu när han är 3 men man kan räkna med ett utbrott typ varje dag om han inte verkligen är utvilad och matad med skoj aktiviteter i mjukt tempo. Han orkar inte riktigt med maternelle ännu eftersom han är född i november. Och det gör i sin tur att sömnrutinerna blir lite upp och ner och han ofta är övertrött och vi mâste planera runt att han ibland ska kunna slockna en lördageftermiddag. Använder enbart mutor, mutor och hot, hot och förberedelser med förklaringar av vad vi ska göra och varför, bebiströst och rutiner.
Är hon för liten för att hantera enkla val, t ex kläder? Förstår om du inte vill att hon ska ha vad som helst, men välja mellan två tröjor, byxor etc som du valt ut?
Tänk som hjälper mig - också med viljestark treåring:
'det är inte barnen som trotsar (vad är det ens för ord? vidrigt!) - utan föräldrarna'
Vi föräldrar är ju vana att styra och ställa, få vår vilja igenom (med det lilla barnet) - det är för oss det är jobbigt när någon annan, barnet, helt plötsligt har en vilja - och uttrycker den..
och detta:
http://iconosquare.com/viewer.php#/detail/934954054765811157_1537352084
Det är ju fantastiska egenskaper: att vilja, känna, slåss för sin sak.. Jag försöker se och lära!
/M
Man blir ju GALEN! Har en lika gammal kille som också är supertrotsig nu och det tar så mycket energi. Lider med dig!
Skicka en kommentar