Rester.

Gâslever och chutney pâ tranbär och vinbär. Alltsâ, himmel vad gott! 

Lokalt odlade ostron. Eh... Vâgade inte smaka i âr heller. Nästa gâng, kanske. Eller inte? 

Baby daily: Mimmi.

14 mânader

sammetsögd, lockig och förtjusande knubbig

älskar utflykter, baguette, musik och allt som för oväsen och blinkar

Tycker mindre om att sova och tvätta hâret

uppskattningsvis 12 tänder

Kan kramas, vinka och leka tittut

Kallas: Minou, Romsan eller Mimmi 

En av världens sötaste ungar, förmodligen. 

New year resolutions.

1. Bli en bättre barnsövare. Definitivt snabbare.

2. Klara nâgra perfekta roll ups. 

3. Bli lite mer zenbuddistisk, eventuellt.

4. Rensa garderoben radikalt.

5. Komma överens med min naturliga hârfärg.

6. Skippa raffinerat socker.

7. Natur, mer natur. 

8. Sova mer när tillfälle ges. Dâlig pâ att sova.
9. Lära mig använda rekvisita sâsom hârfön, ostronkniv och franska lakan.   

2013. Dag 1.

Vaknade upp i nyârsdagsângest. Verklgen. Hade inte druckit en droppe, men alla förändringar och detta att stâ inför ett nytt âr kom över mig. Att gâ in i nâgot nytt innebär ofrânkomligen en separation, och kanske behövde jag sörja lite. En separation behöver ju inte nödvändigtvis vara nâgot negativt - men kanske nödvändig - men att ta sig igenom är inte friktionsfritt.

Mitt livs största separation: Mina döttrars födelse. Det var ett möte och en ankomst, självklart, men efter att ha burit dem under mitt hjärta i nio mânader sâ var det även en separation. Det skakade mig, hade inte väntat mig det.

Plus târta och champagne och kallprat om saker som inte betyder nâgot.
Uttrâkad. Frustrerad. Väntande. Irriterad.
Grät en hel del.
Försökte sova middag när mina svärföräldrars tunga möbler och blommiga tapeter hotade att krypa för nära.

Men fina saker med ârets första dag:
Champagne, flera gânger. Gillar champagne, om den är snustorr och iskall.
Försökte dricka sakta och behärskat.
Iskall, grâ himmel, som matchade mitt humör till perfektion.
Välbehövligt prat med J i stockholm. Fina, kloka J. Henne släpper jag never ever.
Att C pratade om förändringar som är sâ svâra, som nâgonting lätt, och jag tittade pâ honom och log och sade att jag älskar när han pratar sâ. Som att livet är lätt.
Att vi tog vâra smâ till lekparken trots att det var mörkt och kallt och regnigt, för att slippa mera târta och champagne och kallt prat.

Sâ. Nu ska jag ringa min mormor i vinterlandet Sverige och önska gott nytt âr.

2013.

Jag gjorde i alla fall en god chokladmousse till efterrätt. Missade tolvslaget, grät en skvätt. Vaknade flera gânger mitt i natten, med en liten tufsig tjej. Tandsprickning är nog ledordet för denna nyârsnatt. 

Hade gjort mig fin, och önskade att nâgon skulle säga det, men detta hände icke. 

Oh well. 2013, nu är det du och jag. Det blir säkert nâgonting alldeles extra. 

Ni som tittar in här, tack. Fortsätter vi tillsammans i âr? 

Jag hoppas det, och jag önskar er ett fantastiskt âr.