torsdagen den 3:e januari 2013

Rester.

Gâslever och chutney pâ tranbär och vinbär. Alltsâ, himmel vad gott! 

Lokalt odlade ostron. Eh... Vâgade inte smaka i âr heller. Nästa gâng, kanske. Eller inte? 

10 kommentarer:

Ingela sa...

Skippa ostronen. Äckligare får man i mitt tycke leta efter!

Sara sa...

Haha, hâller med. Festligt? Näe, va?

Anonym sa...

Om man gratinerar i ugnen och häller på champagne blir de bättre.

Ingela sa...

Föredrar champagne utan ostron ;)

cruella sa...

Oooo... Ostron! Jo, det är gott och festligt.

Malin sa...

Hej Sara! Din blogg är så fin och ärlig och bra. Dessutom välskriven som få. Läste detta och tänkte på dig, har du nån åsikt om detta ämne? http://online.wsj.com/article/SB10001424052970204740904577196931457473816.html?mod=WSJ_hp_mostpop_read Kram

Sara sa...

Jag har läst det en del om amerikansk versus fransk barnuppfostran, väldigt intressant. Skriver gärna mer om fransk education versus svensk sâdan, det brukar dessutom väcka reaktioner... ;)

Suzan sa...

Nä, ostron är inget att hurra för, smakar typ sand och salt ;)

Karin K sa...

Jag har pinsamt nog aldrig smakat ostron (förutom gratinerade, vilket var utsökt). J, M och jag åkte hem från Spanien via Bouzigues där vi tänkte äta en sen lunch och det enda som fanns att erbjuda i hela byn var ostron, moules och crêpes. Jag tyckte inte att det var rätt dag att testa ostron, vrålhungrig som jag var, så jag och Marcel blev de enda som åt pannkakslunch i ostronmeckat. (Iofs hade säkert M uppskattat ostronen, finsmakare som han är. I nyårshelgen mumsade han i sig foie gras, roquefort och sniglar med god aptit!)

Sara sa...

Suzan, jepp, sâ tänker jag mig det. Plus slemmig konsistens. :-/

Karin: Haha, Vi harde tänkt âka till Bouzigues och luncha, efter att jag försäkrat mig om att det fanns musslor, men det blev inte av! Och imponerande av M att ge sig pâ sniglar! Det har jag heller inte vâgat. ;)

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...