Nu vräker regnet ner igen. Men jag njuter lite av det. Jag har varit ute och gått en lång skogspromenad, och nu ska jag krypa ihop under filten igen. Med en bok, eller bara med händerna på magen, för att känna de där uppmuntrande, livskraftiga puffarna. Som får mig att le varje gång.
Mitt barn.
Och jag försöker förklara att ledsenheten, tvivlen och sömnlösheten inte har någonting med pyret att göra.
Det börjar kännas verkligare nu, min mage har växt så mycket på bara ett par veckor, och jag tittar häpet på den. När man blir gravid för första gången vet man inte alls vad man ger sig in på, allt är nytt, och inte mycket i det här tillståndet känns normalt. För mig var det förbundet med lite rädsla också, att släppa kontrollen över min kropp. Att kroppen blev någonting naturligt och funktionellt, och inte någonting man bestämmer över eller kontrollerar. Eller kämpar emot.
Först en rädsla att gå upp i vikt, sedan en oro över att inte gå upp i vikt... Men nu, när jag tittar på min fina, runda putmage känner jag mig alldeles förälskad.
Min läkare - snart får jag döpa om henne till husgud - betonade hur viktigt det är att lyssna på sin kropp när man är gravid.
- Men det är kanske någonting som du inte är van att göra?, frågade hon.
Och jag var tvungen att erkänna att jag nog inte är det. Men jag övar. Och så länge pyret puffar uppmuntrande så vet jag att vi gör någonting rätt.
5 kommentarer:
Jag tycker att du ska bli den bästa mamma i världen ;-)
Det finns så mycket idyllisk sagt om hur det skall vara att bli föräldrar, och mest de som är i enlighet med detta verka uttala sig. Det är dock min övertygelse att dina funderingar är helt vanliga. Det verkar ju tämligen jättemärkligt att en ny människa bara kan växa där, sådär. Så storartat att det faktiskt är märkligt att folk kan tycka att det är såååå naturligt.
Var inte rädd för att släppa fram känslor och funderingar. Ta nu och snacka med din mamma. Å lyssna på din kropp för den vet bäst.
Du verkar vara en sansad person, så du fixar detta och mycket till. Det är jättetufft med alla messer schmittar under graviditeten samt efter.
Fransmännen och syn på kvinnokroppen, jaa - du bor ju i landet så du kan ju bäst avgöra. Men om din kropp säger att den behöver massor med jordgubbar så kläm i dig nu! Eller messmör eller vad det kan vara.
Man kommer långt med sunt förnuft och sin instinkt! Våga lyssna på din kropp tjejen!
Jag blir så glad för era kloka, uppmuntrande, fina ord! Tack!
Ja, det är helt oundvikligt att undra lite över vad som händer för med den växande magen känns det som om man tappar kontrollen rejält!
Det finns en bra bok som heter "uppdrag mamma" jag tror att den har utgått men finns kanske på något bibliotek. Den var skön att läsa (fick den efter förlossningen).
Skicka en kommentar