Folk har ägnat dagen åt att ställa märkliga frågor. Typ:
Är du medveten om att du har en Hello Kitty-snodd i håret?
Svar: Ja. Den enda jag hittade i morse.
Har du någonsin dejtat en korsikan?
Svar: Never. Kanske mest för att jag är gift. Eller för att de bor så jäkla mycket utbölingar på den här ön?
Är Ni nöjd med er prestation?
Svar: Det har nog aldrig hänt i hela mitt liv att jag varit nöjd med vad jag presterat.
Men hur ska du göra med allting?
Svar: Ingen aning. Men det ordnar sig säkert.
4 kommentarer:
Vet du om du ska stanna kvar på Korsika? Jag frågar men förväntar mig inga svar :)
Och ja, det är klart att allt ordnar sig, det gör det ju alltid.
Kram, Maria i Norrbotten
Det ordnar sig bestämt! Alltid.
Man vinner och man förlorar något.
Vill dig bara väl, men blir kanske lite "orolig" av din tappra ton i bloggen. Måste få säga...
... tycker mig ha läst mellan raderna sedan tidigare att C och du har helt olika behov och hamnar i besvikelser. Synen på "bekräftelsebehov" är en klassiker som yttrar sig i ganska olika önskan om livsstil och umgänge.Det är klart att man inte förstår varandra om båda tror att man själv "har rätt". Det är som olika religioner eller kulturer om mna så vill. Förväntningarna på varandra kommer inte att matcha.
Hund och katt says it all även om det finns undantag. Tror absolut att man kan få det att fungera - men det fordrar stor vilja, total förståelse för varandras olikheter och viljan att kompromissa. Det är så mycket enklare att leva ihop med samma grundbehov.
Jag tror du ser fram emot något nytt, förändring, "frihet". Att vara i rörelse, att se nytt - hela tiden. Vardagen är den största utmaningen.
Din generation har lyckats plugga och resa nästan hela sina vuxna liv, men dagen då man fastnar kommer. Att vara i ständig rörelse har också ett pris.Tricket är väl att ha ett jobb som ständigt utmanar och stimulerar?
Man kommer också alltid tillbaka till sig själv och det kan vara nyttigt fundera över hur man långsiktigt ska tillfredsställa sina inre behov av "kickar". Det är ju ingen partner som gör det i längden.
Glöm bara inte bort att fundera över dig själv också och inte bara relationen med C.
Kram & Lycka till
Maria
Maria: Det är tanken, just nu i alla fall. Men allt är nytt och färskt och ingenting praktiskt ordnat än.
Maria: Jo, mycket kloka saker där. Mina bekräftelsebehov jobbar jag med, och med mig själv ocksâ. Men allt kommer tillbaka till en enda sak: 2 personer som trots allt inte förmâr att göra varandra lyckliga. Och dâ är vi skyldiga oss själva och varandra att försöka ge oss en chans att bli det.
Sara: Absolut, passar man inte för varandra så är det ingen idé..det är slösad tid. Det var det jag menade med hund och katt.
Ofta pratar man mer om vad som är fel än hur man egentligen vill leva - det är det jag menar. Det är ju först när man tvingas formulera som man tänker och får djupare insikter om sig själv.
Det är viktigt att själv veta vad man vill vara/göra för att vara lycklig.
Du har ju en godmodig och lite ironisk ton, men nu är jag nöjd ;)
Skicka en kommentar