Dagis ringer.Liten 39° feber, bara så där, poff.
Pappan kan hämta.
Men skyndar för mycket.
Kör mot rött, för fort, utan bälte.
Fast i kontroll.
Mamman inte i stan.
Mamman som har hjärtklappning och ont i magen.
Och som längtar efter sitt Sockergryn som gömmer sina värdefullaste saker under soffdynorna.
Solen skiner som om absolut ingenting hänt.
Ingenting alls.
*imiterar Munchs skriet*
4 kommentarer:
Säger bara: KRAM Sara!!
Such is life and it's get sucher and sucher....jag säger bara vissa dagar alltså...
Such is life and it's getting sucher and sucher... ska det stå så, går det när småbarn stressar en( i mitt fall)
Det kommer att bli lugnare. Det kommer att bli bättre. Jag lovar. Vad som än händer så blir det så småningom bättre.
Tänker på dig.
/Anna
Skicka en kommentar