Jag har bara sönder saker.
Allt i skärvor.
Och har gråtit i två dagar. Oavbrutet.
Kom precis på att det var påskafton.
Man borde vara fin och äta gott.
Allt som inte borde blir så extra tydligt.
Uppdatering: Syrran gick ut i hällregnet för att handla köttbitar och bearnaisesås på burk. Och en flaska vin.
12 kommentarer:
Just som jag kommenterar lättsamt om chokladkakan kom det här inlägget. Vad ska jag säga, kanske behövs gråten-tårar bryr sig inte om helger och speciella dagar. Snarare är de då de kommer....Kram/Eva
Syrror är bäst... Profite! Och om jag får tillåta mig att ge något slags råd: låt det som kommer komma...
Det finns ett tyskt ordspråk - Scherben bringen glück.
Vi kör på det va?
Jag tror att de allt-som-inte-borde-târarna är nâgot som är omöjligt att komma ifrân, som utlandsboende (och dessutom gift i en annan kultur). En del av en, alltid lite sorgsen för det man lämnat bakom sig. Som oftast är stark, trygg, ibland ytterst ensam och otrygg. Men jag tror ocksâ att just det du är i nu är kulmen och kulmen nâr man bara en gâng. Antingen styr man om och bort - eller vidare. Har varit precis just där. Själv styrde jag vidare. Sorgtiderna kommer stundvis tillbaka, men sedan dess har jag aldrig grâtit över riktigt detsamma, aldrig saknat riktigt detsamma. (Om det nu kan vara nâgon tröst, inte vet jag, en sak är säker: det är ett helsike när man är mitt i det). Stor pâskkram.
Känner igen mig i din text. Jag ser också mitt liv i skärvor och fokuserar ibland på allt det där som inte riktigt blev eller något åt det hållet. Jag har ofta undrat över varifrån jag hämtat mina mallar. Kanske har jag funderat över om det också kan vara den enkla förklaringen att de drömmar man trodde skulle bli sanna, kanske förändrades och bilden blev något annat än vad man trodde. Det är som några andra sagt, det är ett helsike när man är mitt i det. Sänder dig de varmaste tankar jag kan uppbringa en sen ¨påskaftons kväll.
Livet är svårt och kan vara hårt. Men vem är jag att berätta det för dig. Låt sorgen och tårarna komma, det kommer bli bättre. Kram liv
Jag grät också konstant tisdag, onsdag och torsdag. Ögonen var så svullna att jag knappt kunde se. Men när man minst anar det förvandlas de sorgsna tårarna till något som kan kallas tårar av hopp. För när man fått ut lite av det som gör sådär fruktansvärt ont finns det plats för några små försiktiga leenden och en ljus tro om framtiden.
Skickar över ett lass varma kramar.
Jag har inget klokt att skriva mer än att tårarna kanske behövde komma ut, och att det var lättare att låta dem göra det när syrran och mamma var hos dig? Det brukar hjälpa att gråta, det lättar på trycket. Och klart att du är ledsen när du/ni verkar ha det jobbigt nu.
Du är förmodligen trött också, eftersom du pluggar och har tentor och redovisningar mitt i allt det här. Gråta och vila, kanske är det du behöver nu för att lätta på trycket så att du hittar nya krafter att använda för att ta dig igenom det här. För ta dig igenom det här, det kommer du att göra så småningom även om det inte känns så nu.
/Anna S.
Tur att syrran är där för att plocka upp skärvorna. Kram.
Maria i nb
Aj aj aj.. läser genom tårar som vägrar att sluta komma, här också. stor kram
kram
Don´t worry Sara crying is GOOD.
No one is able to cry for more than 20 minutes in one go anyway.
So never that BAD really.
KEEP THE FLOODS COMING ;-)
xx
Skicka en kommentar