Fontainebleau.

Slottsparken. Varje ledig stund kan tillbringas i denna pärla till park. A la française, förstås, välansat och finkrattat. Knökfullt med japaner som ej räds Paris-syndromet. 

Här tar en park vid där en annan slutar. Gränslös grönska och önskan att förlora sig, promenerandes i duggregnet. I just den här staden. 

Mina partners i parkhäng. Vagnen vet jag inte riktigt varför vi envisas med att ha med oss, men den är fiffig att hänga väskan på, och stoppa ett par festisar i. Ettåringen är oftast någon annanstans.

Detalj. Grinden till slottsparken, främre portarna. 

Aha, minstingen. The usual suspect och ljuset i mitt liv. Just nu driver hon oss till totalt vansinne, men hon är i fasen "jävligt frustrerad över att inte kunna uttrycka sig och forma alla ord hon vill så då skriker hon eller bits istället". 

Långhelg betyder besök på vårt bageri. Hur poppis som helst, och alltid kö. Men det fattar man varför, när man fått sätta tänderna i något lördagsgodis därifrån. 

Storan. Som ska åka till Paris i morgon med sin skolklass. Hur peppad som helst. Vi kan väl sända en tanke till hennes fröken som utan att tveka tar med sig 20 fyraåringar till Paris för att titta på dinousarieskelett? Hjältinna eller kamikaze?