Mors dag.

Det är mors dag idag. Men ärligt talat, jag behöver ingen dag. Ingen dag alls. Har man haft ynnesten att hålla två små perfekta bebisar i sina armar behöver man ingen dag.
I gâr var de så fullkomligt outhärdliga, dessa två, totalt vansinnigt utmattande bedrövligt gnälliga och bråkiga att jag liksom inte orkade mer.
Men ändå. Jag vet vilken lyckligt lottad människa jag är.
Och oftast räcker det med att ta fram minnesbilderna av 2 små nyfödingar för att mina ögon ska tåras.
Jag behöver ingen dag, inga presenter, ingen tårta.
Behöver ingen påminnelse om att det är stort att vara mamma.
Behöver ingen dag som kompensation för att det ibland är tufft och jobbigt och frustrerande och utmattande.
Det är ett privilegium varje dag.
Älskade bråkungar.