Chris ringde och sade att han behövde prata.
Jag:
- Orkar inte prata.
Han accepterade. Kvällen var Master Chef och en flaska vin. Noll diskussioner. Vapenvila istället för fredagsmys.
Sedan kollade jag mailen. Det där som min framtida exmake behövde prata om fanns där, i tre lânga mail.
Sista paragrafen i det andra:
Okej. Vi separerar. Vi skapar vâra egna liv. Vi gör allt för vâra döttrar i ett första steg, och sedan fâr vi se vad framtiden bär med sig för oss. Du vet vad jag önskar. (...) Vi är varandras bästa vänner, lât oss fortsätta sâ. Lât oss försöka att inte förlora det. Det är essentiellt.
En gâva. Och detta bevisade liksom det jag egentligen vet. Att detta är en väldigt bra man. Och att istället för att behöva slâss för min frihet och det jag vill... Sâ gav han mig den tillbaka pâ fredagkvällen. Det här kan nog bli bra.
15 kommentarer:
Men åh, så fint att jag börjar grina så här på morgonkvisten.
som den kloka kvinna du är så har du valt dig en klok man. De blir bra! Även om vägen till att allt groll är borta kan vara lång och ni står där skillda som bästa vänner.
Åh gud det här så sorgligt att jag inte vet om jag kan fortsätta läsa din blogg... Du gör ju rätt såklart, som följer ditt hjärta, men ändå.
Nu finns det säker lika många anledningar till en separation som det finns separationer. Men även om kärleken går förlorad behöver det inte betyda att vänskapen gör det. Hoppas att det löser sig till det bästa för er, för mig och för alla andra.
Stor kram
Åh så fint, nu börjar också gråta här i soffan. Hjärtskärande är det, men så skönt att han accepterar. Jag tror också det kommer bli bra det här.
Det skär i hjärtat på mig att läsa. Det är så vackert. och så fruktansvärt. Och så mycket av allt samtidigt.
Så underbart, den bästa gåva han hade kunnat ge dig!
Åh vad fint. Om ni gör allt för era döttrar så kommer ni också att må bra.
Lite hoppfullt i det svarta. Jag blir glad för din skull.
Vad GLAD jag blir för din skull! Vilken gåva.
Hejar på er, hoppas att ni reder ut det och FÖRBLIR bästa vänner livet ut!
Okej, nu började jag gråta?!
Så fint ändå.
Hola,
Jag är ledsen för er skull, men samtidigt så förstår jag dig, speciellt eftersom du beskriver situationen och känslor väldigt bra. Det finns nog ingen som med så få ord lyckas beskriva så mycket och så träffande. Se nu till att du försöker skriva ihop en bok eller få den du hade i lådan publicerad så vi får chansen att läsa en hel bok av dig. Det börjar bli på tiden! ;-)
Hoppas att det löser sig på bästa möjliga sätt för er.
Kramar från Madrid,
La Madrileña
Va skönt! Att gemensamt kunna gå vidare... Att han accepterar. Att försöka göra det bästa av situationen och kunna ha vapenvila och trivas i varandras sällskap när ni är tillsammans med barnen.
Bara det att man vill varandras bästa, att man vill att den andra ska må bra och vara lycklig. Svårt med sårade känslor men väldigt viktigt. Att kunna se på sin relation med lite distans.
Kram på dig!
Så vakkert du skriver <3
Følg ditt hjerte... det vet hva som er rett for deg!
Klemmer fra Wenche
Åh vad många tårar det finns. Du har ju bearbetat det här länge. Vi blev lite mer inkastade... phu, det tar en stund att vänja sig. Men vilken fantastisk gåva. Det är det som räknas, hur ni hanterar och lever vidare. Kram!
Skicka en kommentar