Vi åkte till Paris igår. Hela söndagen i ett septemberljummet Paris.
Varken sommar eller höst, varken varmt eller kallt.
Våra döttrar hade fått åter sina fjärilsvingar och förmågan att fladdra runt oss hela dagen.
Vi åt lunch i judiska Marais-kvarteren, satt där med en korg bröd och ett assortiment av orientaliska röror.
En flaska vin.
Vi är så trötta, orkar just ingenting.
Yours truly hade dessutom glömt både kamera, plånbok och våtservetter hemma.
"Och du ska klara dig utan mig?"
Given replik från den vackre mörkögde man för vilken jag gjort det klart att jag lämnar honom nu.
Yours truly hade dessutom glömt både kamera, plånbok och våtservetter hemma.
"Och du ska klara dig utan mig?"
Given replik från den vackre mörkögde man för vilken jag gjort det klart att jag lämnar honom nu.
Pratade en del om framtiden.
Skrattade högt åt Chris idéer om att vi ändå ska åka tillsammans till Marocko, eller Bora-Bora, eller Mont Saint Michel, kanske redan nästa helg?
Skrattade högt åt Chris idéer om att vi ändå ska åka tillsammans till Marocko, eller Bora-Bora, eller Mont Saint Michel, kanske redan nästa helg?
Rosorna doftade i Luxemburgträdgården.
Jag nästan somnade på en parkbänk.
I nästa klipp stod vi mitt på Champs Elysées och stirrade på ett galet konsumerande flöde av människor.
Förlorade hoppet om mänskligheten som man gör där på Champs Elysées, motströms i flödet.
Oh well. Paris. Som söndagsnöje är du inte underskattad, ma belle.
3 kommentarer:
Åh. Jag har precis hittat din blogg. I dagarna är det 3 år sen jag packade min väska och lämnade min man. Då var min yngsta 5 månader gammal och den äldsta nyss fyllda 3. Det har varit 3 jävligt långa år. Men vet du, man överlever. Och även om tiden inte läker alla sår så lär man sig leva med dem och vårda dem. Du är stark. Du är modig. Du är klok. Du kommer klara även detta med bravur. Heja! All kärlek./Elma
För tungt, vackert och smärtsamt för att kunna ta in. Skickar mina tankar till er!
Anna N
Elma, Jag tror att man överlever, givetvis tvekar jag, men min största anledning till att tveka är ekonomiska argument. Och praktiska. Och hjärtat lyssnar inte till sådana argument.
xxx
Anna N: Och ändå... Trots att det är så tungt nu så tror jag på det här, på oss. På att det finns ett efter.
xxx
Skicka en kommentar