Men i går morse kom hon in till mig i köket, påklädd.
Nöp tag i sina byxor, såg mig i ögonen och sade:
- Pantalon.
Cue mamman som storgråtande faller till golvet och kramar om sin dotter tills hon var tvungen att värja sig för floden av kärlek.
Hennes stolthet reducerade mig till ett virrvarr av känslor. Stolthet, kärlek. Ödmjukhet.
Vid middagen sade hon med samma uppfordrande tydlighet:
- Jambon. Eau. Ballon. Mamanpapalala.
2 kommentarer:
Hon är ruskigt söt!
Ooh, men gullevännen! Så duktigt! Det är så fint då de kommer på koden! Och så sorligt, tycker vår äldsta tex.. Att den lilla plötsligt känns mycket större då han kan utrycka sig i riktiga ord. :)
Skicka en kommentar