En lördagskvällsklassiker hemma hos mig.
Långkokt bolognese med spaghetti och riven parmesan i drivor över.
Glas rött till det. Massa vitlök.
Glas rött även i såsen.
Barnen blir tysta och lyckliga och mätta.
Alla blir tysta och lyckliga och mätta.
Nu är det mörkt och alla sover, nästan.
Jag snart också.
Novemberregn och tystnad.
Fina ni, ta hand om varandra, och er själva.
Lev och låt leva.
Älska och skratta och förlåt.
Tänk om vi alla försökte göra livet lite lättare för varandra, hela tiden.
Bära varandra. När vi kan.
Ni gör ju det, här. Bär mig lite framåt med era ord.
Det är fint.
Det är därför jag gör det här.
Tack.
7 kommentarer:
Visst är det märkligt med oss människor. Vi kan se på när andra blir illa behandlade. Vi kan vara tysta när vi egentligen borde säga ifrån. Men när ett par ska skiljas då har vi 1000 åsikter, vet hur andra borde göra och leva.
Tänk om vi istället kunde vara rädda om varann, önska varandra lycka och kärlek. Man kan inte äga en annan människa. Vi kan vara vägvisare åt våra barn och leda in dom på en bra väg, men vi kan inte styra någon, varken med tystnad eller hot. Varför har vi så svårt att förstå det?! Din blogg är levande, verklig och sann och dina ord berör. Ditt liv berör.
All kärlek och styrka till dig
Det låter gott och fint! Tack för att du skriver!
Jag tror att du på ditt sätt också bär oss som läser. För även om vi inte alla går igenom en skilsmässa så är det du sätter ord på så allmänmänskligt. Vi är alla i de där känslorna ibland och du sätter ord på det. Det är fint.
Kämpa på Sara! Det kommer bli bättre. Jag har gått igenom liknande, så jag vet. Jag lämnade en relation efter 9 år och det var infekterat o vidrigt men det kommer lägga sig. Du kommer få det lugn du behöver.
Massor kramar
Finns här och läser. Kommenterar sällan, men ser din styrka, häpnas över din styrka, och hoppas (vet) att allt blir bättre i sinom tid. Tackar dig för att du vågar vara verklig i en tid då alla bara är stylade instagramlyckor. Kram!
Anonym: Håller med. Känner att det är jag som borde tacka istället ... (Och det har jag ju. :) )
Oh, men tänk om alla människor kunde vara som ni? Jämt?
Skicka en kommentar