Happy Christmas.

Snön som fallit natten före julafton. Men ingen is på sjön, så märkligt.

Paket till de finaste. Men egentligen bara symboliska, inget jätteflott, inget överdåd. Det är skönast så.

Men julmaten... Den får inte sparas in på. Allt med extra allt.

De där två. Det vackraste paret jag känner. Frida & hennes Ragnar.

De kom i går kväll från Umeå, dessa Västerbottens finest.

Ingen festmiddag utan ost och kex.

Lillaste Lydia. Familjens allra minsta, som naturligt blir mittpunkten för alla.

Jultårtan, Kanel och lingon, mandelmassa och massa gott jag ännu inte identifierat.

Ja, de behöver ingen ytterligare presentation. Deras förstfödde, Aaron, har fotovägrat.

Paket under granen. Tomten var motvillig och gjorde en blixtvisit. Resten fick vi klara själva.

Glitter och ljus. Kunde inte stå emot magin, inte alls. Inte en chans.

Den mystiska gästen.

Och vissa visste inte riktigt vad de skulle tro om det.

Men the magic worked. Perfekt och rörande.

Gåslevern hade jag direktimporterat och den höll jag på att bli av med i säkerhetskontrollen på Charles de Gaulle. Men de fattade ju att en jul utan gåslever ej är en riktig jul så de lät det bero.

Bubbel i glasen, varma blickar och glada skratt.

Min svåger, min lillebror och min framtida svägerska. Axel och Angelica gifter sig i Las Vegas till sommaren. Så glad för deras skull. Sagolikt underbart att hitta kärleken. Vilka är oddsen liksom?

Ljuvlig hjortronparfait till efterrätt. Du kan ta en norrlänning ur Norrland, men du  kan aldrig ta Norrland ur en norrlänning, som vi brukar säga.

Mamma och Knut. Som sagt, vilka är oddsen? Kärleken, alltså, kärleken.