fredag 20 december 2013

Paris-Stockholm.

Luftburen ska jag tänka och gråta och låta mig känna efter.
Plus känna friheten, nödvändigheten och det absolut livsviktiga i det här.
Allt det här.

Nu åker jag. Bye bye baby.

7 kommentarer:

Casa Annika sa...

Jättebra Sara. Distansen, att komma ifrån, kommer att hjälpa dig. Man måste komma ifrån lite för att kunna se och känna efter och få situationer begripliga. Det går inte när man är för nära. Ha en underbar julledighet.

Peace in mind sa...

Din blogg må vara en av de vackraste jag vet. Sorgligt, men även fyllt av hopp och tillförsikt. Är så glad att du vill dela allt detta!

Anonym sa...

Sara jag har följt din blogg länge! Jag grubblar just nu väldigt mycket över ett svårt beslut, eller egentligen har jag nog beslutat, jag vill lämna min sons pappa. Men att bara göra det, att besluta det och sedan kunna säga orden till honom. Om jag bara kan bestämma det och bara få ut mig det!!! Hur svårt kan det vara? Jag tror du skrev det i ditt förra inlägg "jag lämnar dig nu" men det är så så svårt! Utan att bli alltför långdragen: jag vill bara påminna dig om hur långt du har kommit! Det kanske inte känns så men du tog beslutet, och du sa det! Du är stark! Det kan bara bli bättre nu! Hoppas du får en fin jul! Kram

Nässelblom och choklad sa...

Önskar dig en lugn och fin jul med sovmorgnar, tid att landa och massor av tid med dina älskade döttrar och familjen! Ha det bäst! Kram Eva

Anonym sa...

Önskar dig & din familj den underbaraste av alla jular! Du är fantastisk! 2014 kommer att bli ett bra år, eller hur? /Eva

Omentjej sa...

Kineserna säger att nästa år, hästens år, är ett lyckoår för de flesta. Vi hoppas på det!

Underbart att du landat i Sverige, njut nu av julen (med eller utan snö).

Listan knycker jag. :)
Kram!!

Sara sa...

Yes , ibland behöver man fly bort bort bort... Ska försöka bli flitigare med kommentarer nu unde rlovet, mer tid mindre måsten. Tack för att ni finns här!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...