Älskar mina solitära kvällar.
De är alldeles utsökta.
När småttingarna är badade, utfodrade, kramade och lästa för.
Och kvällen ännu är ganska tidig och allt är tyst och stilla.
Och ingen vill ha eller kräver något av mig.
Bara min egen.
*
Äta ost i soffan, okynnessurfa, läsa ikapp i bloggosfären, fundera, dricka te, smörja in fötterna, strunta i telefonen.
Ingen som invaderar min tystnad, mina tankar, min sfär. Mitt utrymme.
Ingen som invaderar min tystnad, mina tankar, min sfär. Mitt utrymme.
Mannen med den vackra profilen och den eviga solbrännan ville alltid veta vad jag tänker på.
Jag fick panik av det. Kände mig snärjd, låst, fick ingen luft.
Han kände sig inte riktigt sedd, när jag lämnade hans sfär så totalt otrampad.
Jag ville vara två, han ville kanske att vi skulle vara ett.
Jag ville vända mig utåt, han ville att vi skulle vara vända mot varandra.
*
Vill inte vara någons till hundra procent.
Funkar inte så.
Jag är en kontaksökande ensamvarg. En sällskapssjuk solitär.
Behöver min ensamhet ibland. Vårdar den.
Kanske är det nyhetens behag, kanske passar det mig väldigt bra.
Jag njuter nu. Jag njuter av varenda sekund.
Jag andas. Andas och läker.
Att slita sig loss från den man växt fast i river djupa sår.
Det är som det ska vara.
*
Och det här var ju lite förvirrat Dear Diary-dravel.
I morgon ska jag till kontoret igen, det blir nog bra att få fokusera på triviala grejer som pengar och people. Sedan är det helg.
Och jag vet inte varför, men jag känner mig så förväntansfull.
Kan vara våren.
*
Och det här var ju lite förvirrat Dear Diary-dravel.
I morgon ska jag till kontoret igen, det blir nog bra att få fokusera på triviala grejer som pengar och people. Sedan är det helg.
Och jag vet inte varför, men jag känner mig så förväntansfull.
Kan vara våren.
16 kommentarer:
Jag tycker inte att det låter som något dravel ... :) Känner igen mig i mycket, faktiskt, även om jag ej gått igenom exakt samma sak. Skönt också att läsa att du börjar känna dig bättre; att du gör sådant som får dig att må bra. Det är skönt med vår!!
Samma här! Njuter verkligen - har lite svårt för ordet, ("njuter") men hittar inget bättre … - nu efter separationen av att vara själv här hemma. Med ordningen, färgerna och föremålen som jag har valt etc … lugnet och ron, påminner mig om det ibland, sorg kan komma men gud vad skönt att slippa alla konflikter. Det känns som att en massa bra har hänt, särskilt på allra senaste tiden, som inte hade varit möjligt om (den sedan länge dåliga) relationen hade fått fortgå ännu ett tag. Skulle vilja kunna spara känslan och bara plocka fram, funderat på att skriva ned (för att kunna läsa om jag behöver) men orkar inte (mycket annat …). Hoppas att det rationella i tanken på allt bra som blivit nu kan bota nästa gång jag blir ledsen eller sorgsen (vet dock att dom känslorna kan bli starka också). För oss var det lite grann tvärtom i att jag ville ha mer kommunikation för att förklara helt kort, men kanske på ett annat sätt ändå? Jag hoppas inte att jag var lika kvävande som du beskriver C? … Alltså, jag ville ha kommunikation och han "nästan inte". Men jag ville att vi skulle vara vända utåt, också … Hoppas du fortsätter trivas så bra Sara. Följer bloggen, tack för att du skriver.
Det är nu det vänder Sara, minns årshoroskopets "först crap, sen alldeles alldeles underbart". /Maria i Norrbotten
Behöver också tid för mina egna tankar. Hur mycket jag än gillar att vara tillsammans med andra behöver jag också bara vara i lugn och ro med mig själv … Sen är det klart att det kan se olika ut under olika perioder. Låter som om du har det ganska bra just nu i alla fall. Hoppas att allt stabiliserar sig och att ni alla hittar rätt i era nya liv. PS. Osten på bilden ser så god ut att jag omedelbart vill springa ut och handla ost. Ha en skön helg med vårsolen och dina sötnosar!
Älskar dina längre texter, fint! En fråga, läser C det här?
Jag älskar och vårdar min egentid! Oavsett hur bra en relation är, så har jag ett stort behov av att få andas i fred.
Trevlig helg, hoppas den blir fabulous!
Jag tycker inte heller det var dravel, det är sådana glimtar av ditt liv & funderingar som jag gillar bäst. Kanske för att det är hög igenkänningsfaktor.. :)
Helgen blir nog alldeles, alldeles underbar!
Det handlar inte riktigt om hur vi kommunicerade, tror jag. Och hanterade problem och sånt. Utan mer om att kunna få ha "ett eget rum" i en relation. Kanske kunna få ha saker som den andra inte nödvändigtvis har en del i, förstår ni hur jag menar?
Inte gå runt och ha en massa hemligheter för varandra, även om jag tycker att man har rätt till det även i en relation. Men att kanske inte alltid behöva svara på frågor som "vad tänker du på", "varför gör du så", etc etc. Haha, jag vet inte. Om C läser? Ibland kanske. Men det har varit mycket issues kring att köra mina texter i google translate, och de kommer ut som någonting helt annat och han blir arg eller sårad... Den här bloggen är mina tankar och mitt klotterplank, ej hela verkligeheten eller en absolut sanning.
XOXO
så vackert. Jag har utvecklat ett beroende av din blogg Sara.. tvingar många i min omgivning att gå in. Kanske för att jag sitter i samma sits som du men inte vågat ta steget.
Wow, vilken magisk text! Tror minsann att du lyckades sätta ord på en känsla i mig som jag själv inte lyckats uttrycka på väldigt länge. Tack för att du väcker tankar och känslor till liv genom din blogg!
Varma hälsningar Johanna i Malmö
Jag förstår precis vad du menar. Och även om man är i relation upphör man ju inte att vara en individ. Kommer ihåg något jag läste om drottning Elisabeth och hennes man (även om de nu inte har världens bästa äktenskap?). Jag tror de fick frågan om hur de kunnat hålla ihop så länge el. liknande. Och han sade att det berodde på att de tillät varandra att ha egna intressen, var för sig. Ungefär så. Tyckte det var en bra tanke.
Och jag tänker att det också är en fråga om både tillit och respekt - att man låter den andre ha sitt eget liv också ...
Låter underbart! Låter som du har det bra - det är du värd.
//Lapinette
Det du skriver, det kunde vara skrivet av mig........
Känner absolut igen mig i behovet av att både vara två och enskild. Jag har en livslång kärlek vid min sida och jag vet att jag har tur. Jag är övertygad om att vi är många ensamvargar med ett socialt liv. Lika svårt som enkelt!
Kram
Lisbeth
Åh du skriver så jädrans bra. Absolut inget dagboks klotter. Tror vi är så manga som känner igen oss. Kram
Jag förstår precis.
Skicka en kommentar