Jaha.
Min 3-åring somnade på soffan klockan 18.
*ser fram emot uppvaknandet i morgon*
Min 6-åring gör sina läxor. Jag ba: "Äsch vi struntar i läxorna ikväll, du kan ju allt det där perfekt"?
Hon gav mig en blick som var så tung med chock, förfäran, misstro och oförstående att jag blev lite skamsen. Hoppas hon inte berättar för sin fröken.
Vi mammor är ju underställda våra barns pedagoger mer än någon annan boss. Man vill ju gärna verka kompetent och on the top of things liksom.
Oh well.
Ska uppdatera detta med tvåspråkigheten, lovar. Det är lite frustrerande hur fort svenskan försvinner... Working on it.
6 kommentarer:
Bara du pratar svenska med dem så finns ju språket där även om de väljer att använda franskan. Min son pratade inte svenska förrän han var 3,5 och då var jag ändå stenhård på att själv alltid prata svenska med honom både när vi var ensamma och framför andra. Han förstod ju, det tyckte jag kändes som det viktigaste. Om jag grät en snutt första gången han sa en hel mening på svenska? Kanske det.
Ja! Skriv om tvåspråkigheten!
SÅ himla svårt tycker jag, och ibland pratar jag automatiskt franska med dem, eftersom de fattar snabbare då, och det är mer effektivt. Superdumt, jag vet. Så svårt det här!
För mina barns språkutveckling har det hjälpt otroligt att träffa andra tvåspråkiga barn. Och att se att det finns andra föräldrar som också pratar svenska. Om du har någon fransk/svensk förening i närheten med baenträffar så kanske den är värd att kolla upp? :)
Hej Sara!
Ja, visst är det svårt med tvåspråkigheten...Min son fyller 5 i mars och säger bara enstaka svenska ord ( väldigt få ) trots att jag pratar svenska med honom ( sedan födseln ). Jag trodde att det skulle komma automatiskt, men nu jag har nästan "gett upp hoppet" om att han ska prata svenska en dag...
Emma
Barn är rationella och pratar det språk som de uppfattar, helt riktigt, som majoritetsspråket. Men förståelsen för det andra språket finns ju där, om bara föräldern konsekvent talar det. Och där är hemligheten som inte är någon hemlighet. Språk är nötning och användning. Användning i utlandsboendes barns fall blir att lyssna och förstå. Att träffa andra barn i samma siruation, med samma språkutmaning, då och då hjälper knappast eftersom även de barnen har franska eller vad det nu är som lekspråk och socialt språk, även om de har ett gemensamt andraspråk.
Långa vistelser i exklusivt svenskspråkig miljö, på semestern, kanske läger och kollo när de blir större, är det som håller deras talade svenska vid liv. Går det att skajpa med släktingar i Sverige så att de ser och känner att svenskan är ett språk som faktiskt finns någonstans, precis som franskan för dem - överallt?
Skicka en kommentar