Läste detta och tyckte att det var både bra och tänkvärt. Livsregler, liksom. Ber om ursäkt för mixen svenska-engleska, couldn't be bothered, haha.
The post divorce parenting (med barnen i absolut fokus), funkar bäst när man sätter sitt eget ego, sårande känslor, bitterhet och ilska åt sidan. De har inte där att göra. Jag och mitt ex kommer att vara föräldrar tillsammans resten av livet, och vi är skyldiga våra barn att inte dra in dem i någon sorts power play.
1. Ge ditt barn gåvan att inte behöva välja mellan sina föräldrar. Tillåt ditt barn obegränsad tillgång till familjemedlemmar från "båda sidorna". Barnet behöver bägge föräldrarna, och ju fler ansvarskännande och älskande vuxna barnet har kring sig, desto bättre är det.
2. Tala aldrig illa om ditt ex framför barnen. Aldrig betyder aldrig. Lite enkel behärskning bara.
It's tempting. Your marriage did not work out as you had hoped. You may be hurt, disappointed and angry. But remember, you're
the adult. Children need to respect their parents. It helps them to
respect authority in general, and to grow up to be self-respecting. When
you are critical of your former spouse you are teaching your child to
be critical and judgmental. Even if sarcasm, bitterness and hurtful
statements were a trademark of your marriage, lose it in your
post-divorce reality.
Even if your spouse bad-mouths you, don't respond, don't retort. It
only lowers your child's respect for you. You might feel that if you do
not "defend" yourself, your children will think less of you. In reality,
it is the on-going fighting that will lead to an erosion of respect for
you.
4. Kommunicera inte genom barnen. Som i: "Säg till din far att... " Din roll är att skydda ditt barn, inte göra det delaktigt i en konflikt.
Care enough about your children to guide them onto the path of success in life. Your children need you – your time, your attention, your understanding and your encouragement. Understand that anything that you do that hurts your child's other parent, will hurt your child. Limit what you are willing to do to acquire their love and allegiance.
5. Släpp taget om ditt ex. Ni är skilda, det är över. Acceptera helt och hållet att förhållandet är slut - även om det inte var du som tog beslutet. Hade du velat vara kvar i en relation som inte fungerade? Klipp de känslomässiga banden, tillåt ingen känslomässig utpressning.
6. Become a bigger person. Let go of the past, let go of blaming and complaining.
Aktivt välja vem du vill vara efter en skilsmässa. Sätt upp mål för din själv och för din familj. Skilsmässa är faktiskt en möjlighet. Släpp det förflutna, skyll inte på omständigheter, klaga inte. Det är över. Bestäm vem du vill vara, med start i dag. Hur kan du komma dit?
7. Visa klart och tydligt att skilsmässan inte är barnens fel. Mycket viktigt. Säg det hundra gånger om dagen.
8. Teach resilience.
Resilience is one of the most valuable gifts a parent can give a child. Show your child that even when things get hard you and your children can get through the difficulties without falling apart. Teach your child that everything happens for a reason. There is a silver lining to every cloud. Develop your and their ability to access the good in everything that happens. Believe that this experience, like any test, is an opportunity for growth. Show through your example how to use a tough time as a stepping stool, rather than an obstacle. Model patience, flexibility and acceptance for your children. Encourage them to take little steps towards growth.
Så viktiga saker. Att ta sig igenom en skilsmässa är jättetufft, men man behöver inte skada sig själv eller barnen mer än nödvändigt. Man har möjligheten att välja att vara större än sin bitterhet, sin ilska och sin sorg, även om dessa saker också måste finnas.
6 kommentarer:
Jag valde att göra allt detta men FAAAN (ursäkta franskan) vad svårt det är när den andra föräldern väljer exakt motsatt väg.
Åh vad bra skrivet. Så läsvärt! Att repetera ofta.
Jag försöker verkligen. Att vara vänner för vårt barn skull. Snart kommer pappan att bo hos oss några veckor, för vårt barn skull. Det svåra i långdistans papparelationer. Jag håller tummarna att vi inte hamnar i gamla hjulspår.
Heja dig!
Som sulphur skriver ovan, om man är överens om barnets bästa är ju ALLT så mycket enklare...
Kram
Det du skriver är så mitt i prick!
Men det krävs styrka och jävlar anamma att gå vidare. För man blir en så mycket bättre människa när man kan släppa taget, ta hand om sitt egna liv. Istället för att ägna all sin energi åt den andres liv...
Du växer som människa och du lär dina barn att de också kan bli starkare genom att se föräldrar tackla motgångar.
Respekt kan man inte kräva, det kan man endast förtjäna...
Du är fantastisk Sara! Din styrka kommer att få era underbara barn att ro iland även detta...
Varm kram
Jag har försökt. Men precis som Sulphur gjorde den andra mest det motsatta. Åh när jag pratade väl om barnens far undrade sonen "Om han är så fantastisk varför är du inte fortfarande gift med honom?"...
Jag vet precis. Det är superfrustrerande att göra en övermänsklig ansträngning för att få det att funka när motparten gör allt för att få ned oss i bitterhets- och ilsketräsket.
Man får bita ihop bita ihop bita ihop och försöka vara bigger than that. Men det finns ju gränser....
Det är så klockrent men otroligt svårt ibland
Skicka en kommentar