Någonstans tänker jag att det är lite vanlig couretsy att informera sitt ex om att man har en ny relation. Men om exet ej är särskilt noga med the courtesy tillbaka... Alltså, nu tänker jag lite: Fuck it. Jag har ansvar för mitt liv. Ej för en annan vuxen persons liv.
(Sara - ta bort detta inlägg om du inte vill ha denna diskussion här! Jag passar på att kanske få lite synpunkter på temat …) Ja, vad tänker ni om det - vad är snyggt eller bäst när det gäller att informera sitt ex (som själv har en ny relation, och som man har barn med - exet, alltså)? Känns dumt och kanske lite barnsligt att han troligen anar (känns mer moget att berätta) - vill dock egentligen inte säga något än. Det är dock inte dags eller bråttom att tala om för barnet och jag vill egentligen informera de två ungefär samtidigt (barnet ska kunna prata om det om hen vill, men jag vill inte att exet ska få nyheten genom barnet - samtidigt känns det o-praktiskt att be exet hålla tyst inför barnet). Vill gärna nämna något för exet i all enkelhet, bland annat för att bädda för fortsättningen, ifall detta blir mer långvarigt (vilket är möjligt). (Fortsättningen = då menar jag inte att exet har någon central roll, men jag har ju ett intresse av att han har en positiv eller åtminstone neutral inställning till personen i fråga, plus att för en förälder är det ju relevant att veta lite om de personer som blir viktiga för barnet.) Samt nu när han troligen anar skulle det på nåt vis kännas mer vuxet/civiliserat att säga det, och att säga det medan det ännu framstår ganska mycket som en nyhet (som han inte särskilt länge direkt haft anledning att ana). Allt detta knutet till vårt barn plus tankar på vad som är civiliserat/vuxet. Dvs det är inte så mycket - eventuellt inte alls? - knutet till vår tidigare relation som partners. (Samtidigt känns det ändå lite, lite som en "grej": första partnern var och en av oss har efter vår långa relation.) Angående barnet känner jag egentligen att jag kan vänta lite med att informera. Så det blir lite motsättningar … Tankar?
5 kommentarer:
Vet han om att du träffat en ny?
(han kanske fortfarande läser din blogg med hjälp av Google Translate iofs, tror du nämnt tidigare att han gjort så)
Knäppa ex kommer vara knäppa ex vad man än gör, styrkekram!
Någonstans tänker jag att det är lite vanlig couretsy att informera sitt ex om att man har en ny relation. Men om exet ej är särskilt noga med the courtesy tillbaka... Alltså, nu tänker jag lite: Fuck it. Jag har ansvar för mitt liv. Ej för en annan vuxen persons liv.
Nej gud nej, det har du inte. Ansvar för honom alltså.
Jag tänkte mest om det tagit än mer hus i helvete för att han vet att du träffat någon.
(Sara - ta bort detta inlägg om du inte vill ha denna diskussion här! Jag passar på att kanske få lite synpunkter på temat …) Ja, vad tänker ni om det - vad är snyggt eller bäst när det gäller att informera sitt ex (som själv har en ny relation, och som man har barn med - exet, alltså)? Känns dumt och kanske lite barnsligt att han troligen anar (känns mer moget att berätta) - vill dock egentligen inte säga något än. Det är dock inte dags eller bråttom att tala om för barnet och jag vill egentligen informera de två ungefär samtidigt (barnet ska kunna prata om det om hen vill, men jag vill inte att exet ska få nyheten genom barnet - samtidigt känns det o-praktiskt att be exet hålla tyst inför barnet). Vill gärna nämna något för exet i all enkelhet, bland annat för att bädda för fortsättningen, ifall detta blir mer långvarigt (vilket är möjligt). (Fortsättningen = då menar jag inte att exet har någon central roll, men jag har ju ett intresse av att han har en positiv eller åtminstone neutral inställning till personen i fråga, plus att för en förälder är det ju relevant att veta lite om de personer som blir viktiga för barnet.) Samt nu när han troligen anar skulle det på nåt vis kännas mer vuxet/civiliserat att säga det, och att säga det medan det ännu framstår ganska mycket som en nyhet (som han inte särskilt länge direkt haft anledning att ana). Allt detta knutet till vårt barn plus tankar på vad som är civiliserat/vuxet. Dvs det är inte så mycket - eventuellt inte alls? - knutet till vår tidigare relation som partners. (Samtidigt känns det ändå lite, lite som en "grej": första partnern var och en av oss har efter vår långa relation.) Angående barnet känner jag egentligen att jag kan vänta lite med att informera. Så det blir lite motsättningar … Tankar?
Skicka en kommentar