En av de där dagarna. Jag dör.

Primo.

Vaknade klockan tre av en åsksmäll som fick fönstren att slås upp på vid gavel. Sedan låg jag och myste under täcket och lyssnade på ösregnet och åskan utanför.
Sedan sade jag till C:
- Vad lustigt, det låter nästan som det regnar inne i lägenheten.
Jättelustigt. Tills vi insåg att det var sant.

Det regnade så mycket att regnet öste ner genom fläktsystemet i badrummet. Vatten överallt. Charmen med gamla hus?

Deuxio.

Kaffekannan är sprucken. Inser jag när jag står i en stor kaffepöl på köksgolvet. Kaffe överallt.

Tercio.

Det här är värst. Jag vill dö.

Jag upptäckte precis att jag har skickat väldigt privata mail till en redaktör på en av sveriges största morgontidningar. Hennes namn börjar på samma tre bokstäver som syrrans - förbannade automatiska adresslista - och jag har upplyst henne om intrikata graviditetsdetaljer, hårtoningar och intimeter av olika slag. Jag dör.
Nu har jag skickat ett mail där jag ursäktar mig. Men förmodligen har hon redan spammat mina mail.

Quarto.
Mina ben ser ut som små trädstammar. Är detta det berömda vattenansamlandet jag hört så mycket om? Nu kommer jag väl att få åderbråck och bristningar också.

Nu ska jag lägga mig och äta choklad.