Jag har ägnat kvällen åt att färga mina solblekta testar till något som kallas chokladbrunt. Det var fint på kartongen, och nu håller jag tummarna för att håret ska vara just choklad, utan röda reflexer när det är torrt.
För övrigt måste det räknas som ett sportigt träningspass för någon som är gravid i nionde månaden och inte har tränat på lika länge att stå böjd över badkaret - aj, mina lår - för att skölja håret. Det är ändå tio kilo extra jag släpar runt på, koncentrerat till mitten av kroppen. Idag fick jag återigen frågan "Är du säker på att det inte är tvillingar? Du är så STOR."
Argh. Då skulle de se Delphine på min förberedelsekurs som är lika gravid som jag men liksom så stor att hon får dra in magen innan hon går genom en dörr. Hon tycker att jag är hemskt smal och tunn. Så det så.
4 kommentarer:
Haha. Så förbaskat stor ser du faktiskt inte ut att vara.
Min syster färgade hår och ögonbryn i nionde månaden. Några dagar senare föddes Oliver.
Oj, ett tecken kanske? Att man vill vara fin inför dagen D? ;)
Sara, jag tror att man som icke gravid (och aldrig varit det heller) är djupt imponerad och fascinerad över hur något så litet i magen kan bli så stort utanpå. Är du med hur jag menar? Förstår att man som gravid kvinna i den nionde månaden kan känna sig stor, klumpig och att varje kommentar kan tolkas så fel.
Du är så otroligt vacker, nu som innan, och jag önskar att jag hade hunnit få se dig live (hann ju aldrig se Frida gravid heller) innan lilla h*n hittat ut. Kram e
Oh, ELin, jag slickar i mig komplimanger... Och det blir kanske fler tillfällen att se en gravid sara live? ;)
Skicka en kommentar