Ett av de där ögonblicken då man funderar på att sälja sina kära ungar på Blocket, till högstbjudande.
Eller, vänta, betala någon för att ta dem. Betala riktigt mycket pengar.
Man har 2 stycken som illvrålar sig hela boulevarden hem. Och som liksom inte slutar.
Och den som är så pass stor att hon kan kommunicera på ett begripligt sätt formulerar sig i termer av dumma mamma, äcklig mat, fula leksaker, vill inte vill inte vill inte.
Och den pyttelilla, som inte kan formulera sig nöjer sig med att bara... illvråla.
Mamman: Trött. Hungrig. Ledsen. Less. Och så vill man liksom ha någon sorts bekräftelse från någon, på att det är jobbigt och inget kul. Och så får man kämpa med att inte ge efter för primalreaktionen, att själv förvandlas till grinig, kinkig 3-åring.
Så får man bara tänka lite krishantering, vad är viktigast? Och oftast är det ju inte den där starka, varma, koppen kaffe man själv längtar efter. Den får vänta. I bland blir den aldrig av.
Och sedan när alla är mätta och belåtna och jollrar och leker lugnt och fridfullt, så är det ju liksom bra igen, det är bara det att man ändå väntar på den där jävla bekräftelsen. Att the significant other ska komma hem och se hur formidabelt man krishanterar i skarpt läge, att man liksom ska få någon sorts reconnaissance. Whatever.
Well, well. Nu ska jag snart trippa iväg och hämta storan på skolan. Jag längtar efter henne. Och ikväll är det mys och paj och vin, jomenvisst, där någonstans i kaoset hann jag slänga ihop en mumsig veggopaj som det bara är att värma. Hur magnifik krishantering är inte det? Eller om det bara är en jättekonstig prioritering. Yeah well whatever. Matlagning är min meditation. Det lugnar mig.
8 kommentarer:
Du är enastående :) Det är inte lätt att vara mamma åt ETT barn men du fixar två! Så skriver du suveränt dessutom och ser fantastisk ut. Bättre så?! :)
I hear you! Förstår precis vad du menar. Kan i alla fall säga att jag tycker att du är helt fantastisk som lyckas göra en paj mitt i kaoset. Själv har jag stora stora problem med det här att inte bli barnsligare än barnen. Så det är ungefär allt jag kan koncentrera mig på i kaosstunder.
Min mindre dotter var så himla envis och kunde bara sätta sig ner och gallskrika på trottoaren när hon var mindre. Det kändes inte så kul precis, men jag har förstått att det är ganska vanligt. Hon är superkänslig för att vara hungrig eller trött, det finns ingen reservkraft alls då. Även om hon inte gör på det sättet idag så blir hon väldigt knepig att samarbeta med när hon är hungrig eller trött. När hon är mätt är allt toppen.
Du krishanterade alldeles utmärkt, överkurs att hinna laga en paj också. Vad gott det låter. Hoppas att ni får en mysig fredagkväll!
I mina öron låter du väldigt tålmodig som orkar tänka i termer av krishantering och prioritering. Trevlig fredagkväll!
Med fyra små brukar jag tänka: help yourself before helping your child.
Några klunkar hett the står mycket högt på priolistan.
De kan vänta 1 min.
Medalj borde du ha!!!
*den bästa mamman i världen
Skicka en kommentar