Hade givetvis inte alla papper som krävdes för att skriva in min Véra i nya skolan. Har man någonsin alla papper för att göra quoi que ce soit i det här überbyråkratshetsande landet? Gör nytt försök i morgon, med elräkning och födelseattester och jobbkontrakt och fan plus moster.
Ska dessutom byta mutuelle och tilläggsförsäkring, ett formaliamässigt Paris-Dakar, I kid you not.
Vi är väl inte här på jorden för att fylla i blanketter eller bevisa saker för myndigheter, are we? I mean please.
Over and out.
16 kommentarer:
Det där med elräkningar...tänk att det ska vara så intressant...
Vi brukar säga till svenskar som ska flytta hit att elräkningen är de viktigaste pappret att ha här i Frankrike! =)
Inför varje skolstart efter sommarlovet sâ brukar jag sitta en hel kväll för att fylla i allehanda blanketter; fritids, skolmatsalen, skolan, skolbussen, poneyklubben, yoga och fan och hans moster som du själv skrev. Det värsta är listorna som man fâr frân skolan innan skolstart. "Fourniture scolaire"? Det känns som om man köper pennor, papper o dyl till halva klassen. Ett âr sâ hade jag 185 euros i utgifter bara till skolan!!
Elräkning? ;)
Intressant att elräkningen i Frankrike verkar fungera som någon form av personbevis/kreditupplysning på informell basis.
Lo: "Jag vill skriva in min dotter i skolan."
"Okej, har du elräkningen med dig?". Fransk logik?
Anna-Lena: Strange French people. Vänjer mig inte. Men till och med för att få kort till bibblan!
Anna: Jag vet! Chockad över att min 3-åring skulle ha med sig 2 stora cabas med prylar till skolstarten.
Suzan: Jepp, krävs till allt från lånekort till skola till hyra av ny lägenhet:
KB: Haha, utan elräkning i sitt nam nkommer man inte långt i det här landet!
..och stämplar..!
Till mitt carte séjour en gång på nittiotalet 'fattades' en stämpel - dvs: jag hade alla som stod listade, säg sju styck, men på blanketten fanns ett slags rutnät med plats för en till, alltså åtta rutor, och då tyckte immigrationsmyndighetsdamen att där absolut måste vara en stämpel till. Jag fick universitetet att stämpla med random stämpel i rutan och då gick det bra..
På samma ställe blev jag också nekad behandling efter att stått tre timmar i kön för immigranter från Europa med motivationen att Sverige inte 'fait partie de l'Europe'.. 'Eh, jo, Sverige ligger i Europa och är medlem i EU. Om du vänder dig om kan du se det på Europakartan som hänger där..' 'Non! Next!' 'Kanske kan du dubbelkolla med en kollega..?' 'NON!' 'Ok, då kommer jag tillbaka och köar nästa vecka och hoppas få lämna in min dossier till någon som har lite bättre koll på vilka länder som ligger i Europa..'
Var för övrigt tvungen att ha med både elräkning OCH (fransk) sambo för att få öppna bankkonto.. Fräscht..!
PS: Lycka till med allt det nya!
Tack och lov ar carte de sejour-dagarna forbi for oss EU medborgare! Det som stressar mig mest over pappersmanin i Frankrike ar inte att det ar sa mycket papper att fylla i och bifoga, snarare att det verkar vara sa godtyckligt. Som 'M' sager, det kan verkligen bero helt pa vem man pratar med vilket svar man far. Min beau-père sager helt kallt att det ar bara att forutatta att foncionnaire-erna inte vet vad de snackar om, att de INTE fatt de 100 papprena du redan skickat/lamnat in, att de tappat bort din dossier, att de tror att de ar Napoleon i sitt eget lilla rike, etc etc. Bast att ha allt i perfekt ordning hemma. Vi ar ju inte dar annu, men tydligen ar pensionen i Frankrike det varsta. Inget finns centraliserat och om du inte sparat VARTENDA lonebesked i hela ditt yrkesverksamma liv sa kan du missa att fa full pension som du har ratt till, for du kan inte bevisa att du jobbat. DET ar skrammande.
haha kanner igen det dar sa val ! kul att jag hittat din blogg kanner mig mindre sjalv och galen att leva i ett sant har land :) funderar sjalv pa att lamna paris / bouogne mot sodra frankrike
good luck !
Ja, godtyckligheten är verkligen helt fascinerande.. Carte de séjour-historien ovan innehöll också en vändning där min kompis, i exakt samma situation som jag och med exakt samma dokument, fick lämna in sin dossier medan jag fick bakläxa på ett eller annat.. Fick mitt carte de séjour två veckor innan året jag sökt för var över..
Och fransmännen tycker det är läskigt att vi har personnummer som gör att vi slipper ha pärmar fulla av diverse justificatifs, stämplar och elräkningar - just för att man ju då är 'registrerad'.
Jag tycker som 'anonym' att det är mer skrämmande att man kan missa en studieplats (också självupplevt), olika ersättningar/bidrag och tydligen faktiskt sin pension pga just godtycklighet..
Ah va jag kanner igen mig! Har pa Irland kan man inte gora nagonting utan en "utility bill". Det mest storande ar att det ar sa ologiskt! Om jag har mitt pass, jag kan svara pa diverse sakerhetsfragor, jag kan signera med min signatur, trycka in min kod (pa banken som exempel) -hur kan det fortfarande rada tvivel om att jag ar jag? Visst, man kan skaffa ett falskt pass (??) men hur mycket lattare ar det inte att scanna in en rakning och fejka den? Och varfor skulle man vilja ange fel address till en borjan?
Och när jag skrev in mig på min franska arkitektskola (utbytesår) var jag tvungen att ange min pappas yrke...
Nar jag gifte mig med min fransman skulle de prompt ha ett fodelsebevis for att det skulle bli lagligt (gifta i England, sen skulle ambassaden utfarda Livret de Famille). Sant finns ju inte alls i Sverige. Da skulle motsvarande vara ett utdrag ur fodelseboken fran forsamligen dar man foddes. Sen mitten pa 90-talet folkbokfor inte svenska kyrkan langre och alla gamla bocker har hamnat pa Riksarkivet. Alltsa fick man ringa till Sveriges Riksarkiv, som sen fick manuellt skriva ut ett vanligt A4 papper med infon fran fodelseboken och stampla lite (viktigt!!) och sen var det helt OK att gifta sig, tydligen.. Fascinerande!
Haha, lika frustrerande som att man inte får hyra lägenhet utan att föräldrar är garanter... Trots att man har fast jobb och är 33.
Suck.
Hehe, för ett antal år sedan var jag med familjen i sydvästra Frankrike, på ett stort idrottsevenemang, typ några tusen deltagare, bland annat flera hundra utlänningar som oss. Så man kunde ju ha förväntat sig att de på bankerna t.ex. skulle ha tränat på olika valutor och så. Vi hade fått det goda (?) rådet att ta med svensk valuta och växla på plats. Sagt och gjort, vi styrde stegen mot banken och hivade fram SEK 3000, och förväntade oss då att få typ 300 Euro. Nä. Gossen bakom disken erbjöd mig ungefär 30 Euro. När jag protesterade, sade han ungefär "Madame, Ni måste förstå att kurserna varierar från dag till dag". Jo, det förstod jag, men jag försökte - på dålig franska - förklara att kurserna knappast varierar med flera hundra procent. Som tur var hade jag inte lämnat ifrån mig mina pengar, för då hade det nog varit kört. Han bara vände sig bort och var komplett ointresserad av att diskutera frågan... Och som tur var fanns det ju uttagsautomater i byn, där vi kunde använda våra Visa-kort. Men kontanterna fick vi vackert ta med oss hem :)
(detta inlägg är lite OT, men ändå ett exempel på någon sorts ... byråkratmentalitet som jag känner igen från berättelserna här ovanför)
// Kristina
Skicka en kommentar