Så här mysigt hade jag det förresten för prick ett år sedan. Snufsorna! Vad små de var! Åh, längtar, längtar! De är ju mitt allt. Och här finns så fina parker och lekställen och skogen och tusen miljoner saker att upptäcka.
Sedan ska jag bara lära mig att kombinera livet som mamma och heltidsarbetande på bästa sätt.
Obs att det kommer att underlättas av att min mamma kommer i mars, och att Chris kommer senare i vår med planen att eventuellt bli hemmaman ett tag. Vilket passar bra, då kan vi skaffa flera stycken till, haha.
Utan detta skulle det vara en omöjlig ekvation, faktiskt, inte pigg på att ha barnen i någon form av omsorg fler än tio timmar om dagen.
12 kommentarer:
Jag är så glad att du fortsätter blogga och vi får följa dig i ditt nya liv!
Fler än 10 timmar är kanske inte jättevanligt ens i Frankrike? Eller kanske? Du tänker 8-19? Intressant. Jag har ingen aning om när exakt "folk" lämnar och hämtar. Min sambo jobbade snarare 10-19 men det var kanske ovanligt flexibelt. I Sverige är kanske 8-16:00 standard i förskolan skulle jag gissa? Men barnen tycker ju ofta att det är ganska roligt. Min bebis är där 9-14 och han älskar det fastän han bara är 15 mânader. Vi var beredda att vara hemma längre om han inte skulle trivas men vi har inte haft en enda fâlld târ. Däremot har vi varit förkylda konstant i 8 veckor och det suger. Det gör att jag funderar om vi gjort rätt. Big NO NO att börja förskola om vintern. Det finns ju flera olika fördelar och nackdelar? Barn behöver inte leka med andra fôre 2 âr. Det är lättare att skola in om man gôr det tidigare. Vad bra att C kan vara hemma när det kânns rätt för er. Speciellt coolt i Frankrike där det är mindre vanligt med hemmapappor. Vilket fint budskap att ge era barn förutom uppmärksamheten som de kommer älska.
Nä, tio timmar var att överdriva, men säg att man måste lämna åtta, för att vara på jobbet halvnio, så jobbar man till halvaex (om man inte har mote sim verkar kunna dra ut på tiden, så hämtar man sex (om man inte var tvungen att handla etc) och är hemma halvsju... Långa dagar ändå for små?
Intressant också med att barn inte behöver andra barn förrän vud två. Eftersom jag har så dæligt samvete över att inte lyckats få dagisplats till Romy...
Sara, låter härligt! Skönt att det faller på plats och vilken fin bild. Verkar så gott och vältajmat för dig att ha fått detta (kvalificerade) jobb. Låter underbart att du är så nöjd med förändringen.
Angående förskola:
Intressant med timmarna. Jag har barn i Sverige, fransk pappa. Sara, tycker du att tio timmar är okej? Alltså 8-18 som du skriver i exemplet. Det skulle många föräldrar i Sverige tycka är mycket ... (Obs finns förstås inga exakta lagar här ...)
(Såhär har det varit för oss: Vår dotter har ofta hämtats "sent" (17-17.30 när jag hämtat, men tidigare när pappan hämtat) men har å andra sidan haft ledig/lediga vardagar nästan varje vecka (pga pappans arbetstider) plus att hon vissa dagar kommit dit först sent på förmiddagen, framemot lunchtid. I och med dessa sena lämningar och lediga vardagar har jag inte funderat särskilt mycket på att jag oftast hämtat relativt sent (dvs i jämförelse med de flesta andra föräldrar.)
Bläddrade i en intressant bok igår om förskolans relation till föräldrar. Där togs bland annat tidsdiskursen (normen att hämta "tidigt") och diskursen om individualism/förverkliga sig själv upp. Och att det för föräldrar (särskilt mammor tror jag det stod) finns en "konflikt" i detta. (Mycket förenklad återgivning här, det var väldigt intressanta resonemang i boken!)
Tycker själv att förskoletimmar är okej. Samtidigt som det ibland kan kännas jobbigt att inte vara/ha varit mer med min dotter.
I varat omrade ar det manga foraldrar som lamnar sina 3-aringar i Petit Section pa garderiet klockan 7.30 innan skolan borjar och sen ar de pa garderiet efter skolan till 17-18, och hela onsdagarna. Om man har pendlingsjobb in till Paris, eller ens lite langre an gangavstand till jobbet (du har tur Sara!) sa har man kanske inte sa mycket val, iaf om bada foraldrarna jobbar. De flesta vi kanner har i IDF jobbar fran minst 9-18 (om man ar cadre har man ju inte heller nagra fasta arbetstider sa det kan bli mycket mer an sa), plus pendlingstid, sa man har ju inte sa mycket val som foralder. Det ar av just denna anledning som jag ar hemmamamma pa heltid fortfarande (minstingen ar 18 manader). Annars ar man nastan tvungen att ha en nounou som hamtar efter skolan, om man vill undvika garderiet pa eftermiddagen ocksa. Och alla sjukdagar som blir naturligt med barn, utan VAB vem ska da ta hand om sjukligarna? Fast jag maste saga att vara barn har varit sjuka mycket mer sallan an jag forvantade mig. Det verkar som barn (och vuxna med for den delen) i Sverige ar sjuka hela tiden pa vintern. Sa har inte jag upplevt att det ar har...
Om att barn under 2 inte behover leka med andra. De kanske inte BEHOVER det men jag tycker att aven de mindre barnen far mycket ut av social interaktion med andra barn. Men Sara, Romy har ju en storasyster sa det inte samma for henne som for ett forsta eller ensambarn, hon lar sig ju jattemycket fran Véra :)
Jag haller med till viss del, jag later inte heller mina barn vara pa dagis tio timmar. Men samtidigt sa gör jag ju inte det för att vi har ovanligt nära till jobb, för att vi har flexibla arbetstider och kan jobba hemma pa kvällar och för att en av oss börjar tidigt och hämtar tidigt osv. Vi har kort sagt, de bästa möjliga förutsättningarna för att hämta 'tidigt' (16h-16:30). Men alla de som faktiskt har en timmes pendlingstid, maste stämpla, har 8h exakts arbetsdag osv. De är ju inte sämre föräldrar för att bada jobbar och för att mamman ocksa, precis som pappan vill ha ett liv utanför hemmet. Oftast sa ifragasätts ju alltid mammans val att jobba vid de omständigheterna, som om det var självklart att hon skulle ge upp sitt jobb för kortare dagar, men inte pappan. Nu har ni ju ocksa en period med hemmapappa (grattis!) och mormorshjälp, men sen - för nagon gang kanske han ska börja jobba igen och mormor maste aka hem - da kanske det blir längre dagar pa dagis, och det är kanske inte sa farligt iaf. Jag tänker iaf sa, ifall, nagon dag vi maste byta jobb, ändra schema etc. sa kanske man inte ska skuldbelägga sig för mycket. Lycka till Sara, jag tror ni fixar det super!
Det är svårt att jämföra med Sverige tycker jag, där jag har vänner som jobbar och på ngt underligt vis lyckas hämta barn 15... I Frankrike är ju vanliga tider, från skolstart vid 3 år, cirka halvnio till halvfem, men om man jobbar finns gardeeiet fram till nitton. Precis som någon skriver är det ju svårt att kombinera med jobb. Jag har ju precis börjat mitt jobb, som "cadre" och normala tider är ca halvnio till halvsex, in a perfect world.
Och jag funderar ju massor pæ hur det ska bli, för oss allihop men framförallt är jag glad över att ha varit hemma med barnen sæ länge som jag faktiskt varit.
Jag förstår att du är glad över det! För mig har det inte varit något alternativ som ens har, ja, funnits (alltså att vara hemma med barn helt eller nästan helt). Det finns flera anledningar till det, men bland annat skulle jag inte ha vågat inte ha en "okej" inkomst och därmed behålla en nivå baserad på heltid eller nästan heltid i sjukförsäkringssystemet (som påverkar eventuell sjukpenning, dit är även föräldraersättningen knuten, men särskilt vid eventuell permanent sjukdom är det nödvändigt/viktigt att inte hamna väldigt lågt eller på noll ...). (Vet ej riktigt hur detta ser ut i Frankrike ...) Oj vad byråkratiskt ... men så funkar det ju (i Sverige iaf) och är omöjligt att bortse från tycker jag, särskilt när man har barn. (Men jag förstår att det kan funka för många att göra annorlunda dvs det kan vara okej att den ersättningsnivå som man har sjunker, och i de flesta fall så händer ju heller ingenting dvs, exempelvis, man blir inte sjuk.)
Jag blir också förvånad över alla tidiga hämtningar här i Sverige! Jag tror att ibland är det möjligt för att den förälder som hämtar har börjat jobba jättetidigt (och kan därmed även sluta tidigt), men oftare (troligen) är det nog pga att man jobbar deltid!
Det vore intressant att höra framöver hur du tycker att detta med arbetstiderna funkar med tanke på barnen och tid med dem, ifall du vill dela med dig av det ...
Ha en bra vecka!
För mig har det varit så är gällande sjukförsäkringen: När vi flyttade tillbaka till Frankrike, och blev gravida med Vera så hade jag inte arbetat ihop den tid som krävs för att få full sjukförsäkring, så tills jag började jobba täcktes jag av CHristophes sjukförsäkringm vilket man kan göra som makar. Dessutom har vi sett till att ha en väldigt bra - men dyr- tilläggsförsäkring, för att ha en komplett och bra försäkring.
I och med att jag sedan började jobba och betala skatt så fick jag "mitt eget" patientkort och jag har dessutom en bra tilläggsförsäkring för mig och hela familjen, som jobbet betalar 70 procent av. I Frankrike nästan krävs det att man har en "mutuelle" för att klara sjukvårdskostnader.
Intressant, tack för svar! Väldigt tryggt att kunna täckas av make/makas sjukförsäkring. Det går nog inte i Sverige ..? Jag tycker det är bra med särbeskattning (som ju finns sedan 70-talet, medan jag tror att Frankrike ännu har sambeskattning), men i en situation som den du beskriver är det ju väldigt bra att täckas av den andres sjukförsäkring.
I Sverige behöver man förresten inte jobba ihop till full sjukförsäkring, utan från dag ett som man har ett jobb utgår Försäkringskassan från den lönen för att bestämma ens "sjukpenninggrundande inkomst".
Känner igen "mutuelle", nej i Sverige är det väldigt dyrt och kanske inte lika vanligt med sjukförsäkringar? Jag vet inte hur stor andel som har det men min bild är att det är jättedyrt (på tusenlappsnivå eller mer per månad – tror jag i alla fall ...).
Byråkratiskt detta, men intressant kunskap!
Skicka en kommentar