onsdagen den 6:e februari 2013

The ENd.

Dearest. 
Nu börjar jag ett nytt kapitel i mitt liv, och jag funderar allvarligt över bloggens varande. 
Är den intressant utan turkosglitter, rosévin, förädande vackra stränder, sommaren som aldrig tar slut och vemod fjärran från vardag?

Kan det bli samma sak i mitt nästa liv, som heltidsarbetande småbarnsmamma i en stad med en evigt grå himmel? 

Kanske sätter jag stopp här.
Eller s
å börjar jag om. På nytt. 
Men då behöver jag tips och råd från er. All möjlig input. 
Varsågoda, kommentarsfältet är tomt än så länge.

Hur som helst. Det blir nog time-out ett slag. 
Jag hoppar nu, hoppar högt ifrån och ser inte riktigt marken än.
Vi ses när jag landar? 
När bitarna fallit på plats.
När våren kommer till Paris. 
 
Miljoner tack för att ni följt mig hit. Det hade inte varit samma sak utan er.

XXX
Sara

134 kommentarer:

Linda sa...

Jag tycker det har varit så givande och fint att få följa med dig på din resa, både i solsken och i regn, turkost vatten och gråa skyar! En paus kan jag gå med på, men jag tänker klicka in här och kolla varje dag ändå, så att jag inte missar nåt. Vill ju se Paris också - Vi ses!

Karolina sa...

Du får absolut INTE sluta blogga, om jag får säga mitt ;) Jag har följt dig i så många år och det känns nästan som man känner dig på ett fantastiskt virtuellt sätt! Jag följer gärna dina äventyr i Paris även om dem inte blir lika turkosglittrande som på Korsika. Jag hoppas verkligen du fortsätter att skriva - såklart på dina premisser! Jag önskar dig allt gott i Paris och ser fram emot att höra om hur du har det. Du är en stor inspiration! Stor Kram Karolina

Anonym sa...

Neeeej! Sluta inte. Din blogg är den jag går in på först varje dag. Så fin och ärlig. Och jag känner igen mig. Som att du sätter ord på vad jag känner.

Är säker på att ditt liv i Paris blir minst lika spännande att följa. Det är ju dig vi följer - inte Taipei/Ajaccio/Paris! Hoppas du har lust och ork att fortsätta skriva någon gång i bland!

Hälsningar från en som läst från början :)/Emelie

Anonym sa...

Jag hoppas att du fortsätter blogga i Paris! Jag gillar jättemycket sättet du skriver - en härlig kombination av tjejigt och tufft och smart och roligt. Lycka till med flytten!
Stina i Tyskland

Anonym sa...

Självklart behöver du en paus! Du ska ju flytta människa! ;) Kom tillbaka till oss sen när du har landat och beskriv hur du har det. Tror alla som följer dig är otroligt nyfikna på hur det är att helt plötsligt bo i Paris och hur det blir att heltidsarbeta. Vilken livsförändring!!! Det är så coolt.

För min egen del så kan jag tycka det blir lite trist i längden med pajer, springturer och turkosa vatten. Ser verkligen fram emot Paris och jobbinlägg!! Sen vill vi ju se hur det går för småtjejerna....hur baby daily förvandlas till teenie daily :-)

Det kommer att gå jättebra för er! Fokusera nu på flytt och landning. Ett stort lycka till!



Fransyskan sa...

klart du måste fortsätta att blogga! Det är ju NU det blir spännande! Jag sitter själv och samlar mod till att bryta upp (ifrån Franska Rivieran) och jag är så nyfiken på att höra hur det går för er på det nya äventyret. Att våga hoppa - klart vi vill läsa om hur det går!

Maggan sa...

Tack för din härliga blogg! Jag följer lika intresserat med i er flytt till Paris, mina drömmars stad. Så fortsätt med jag förstår om du inte hinner blogga under själva flytten.

Anonym sa...

Jag har aldrig kommenterat tidigare men jag läser din blogg nästan varje dag! Jag bor i Bryssel, tidigare i Paris, och är gift med en fransos.
Att läsa din välskrivna inlägg ger mig så mycket. Du är så klok och du berör med dina ord, jag har både gråtit och skrattat, lett igenkännande.
Jag hoppas att du fortsätter att skriva från Paris - när det känns rätt för dig. Vi väntar på dig på andra sidan.
Lisa

Anna-Lena sa...

Jag kände på mig att du funderade på att sluta blogga =)

Ska jag vara lite ego så säger jag att SJÄLVKLART så vill jag att du fortsätter att blogga och det kommer självklart att vara minst lika intressant! Det är inte Korsika som gör din blogg intressant. Det är ditt vardagsliv, att se hur Véra och Romy växer upp i ett tvåspråkigt hem och ditt sätt att skriva.

Men å andra sidan så förstår jag att du kanske inte kommer att ha tid nu när du arbetar och dessutom har två små barn att ta hand om. Då kanske bloggen kommer att bli ett stressmoment?

Eller så blir det tvärtom,att bloggen blir en plats för dig att kunna skriva av dig ch slappna av?

Stor kram och lycka till med flytten!

Anonym sa...

DU MÅSTE FORTSÄTTA BLOGGA!!! En paus är väl ok, bara den är kort. Har man följt dej såhär långt måste man ju bara få veta hur det går för dej. En så spännande ny tid i ditt liv. Lycka till med allt!!

Åsa sa...

Åh, Sara, tack själv för att du skrivit, fotat, berättat och bjudit in oss i en del av ditt liv. Din blogg är den enda jag följer regelbundet utöver mina gelikar (i matbloggsträsket). Din blogg är som en enda lång novell en inte kan lägga ifrån sig men till skillnad från en vanlig bok, och bäst av allt, är interaktionen!
Förstår om du avslutar nu (men läser hemskt gärna vidare om livet i Paris!)
För en del år sedan ställdes min tillvaro på ändan och nytt äventyr väntade på andra sidan Atlanten. Intentionen var då att blogga som aldrig förr - nytt land, ny mat, nya miljöer osv. Istället blev det tvärtom. Alla nya intryck tog musten ur mig och jag jobbade i princip dygnet runt. Hade varit bättre att från början bestämt mig för att göra ett avbrott så jag sluppit stressen och det ständigt dåliga samvetet att jag "borde" blogga.

Önskar dig lycka till! Vad du än bestämmer dig för, och när du landat, så hoppas jag våra "vägar" möts igen :)
/Åsa

isabelle G sa...

Det är ditt fantastiska sätt att både skriva och fånga nuet på bild, att få ta del av din vardag, dina tankar, din ärlighet. Sedan spelar det mindre roll om det är från Korsika, Montpellier, Paris, Fontainbleu, Hälsingland eller Dalarna.
Jag har följt din blogg i 2 1/2 år och forstätter mer än gärna att följa dig och dina val. Men bloggen får inte bli ett tvång, en till "grejj att hinna med" i en stressig vardag.
Önskar dig ett stort lycka till i ert nya stora kliv, och tänk: Paris ligger på fastlandet och det är lätt att ta bilen och bila till Sverige nu :)
Kram

Anna Stouvenel sa...

Landa först, prioritera. Och sedan blir jag väldigt glad när du kommer tillbaka.

Anonym sa...

Tack Sara för en jättefin blogg! Det har varit ett nöje att följa dig på Korsika men jag ser nästan mer fram emot att följa dig i Paris. Hoppas verkligen att du vill fortsätta att dela med dig av vackra bilder och bra kommentarer. Lycka till med allt!

Kristin i Rom

Anonym sa...

Men nej! Har ju precis hittat hit! Jag fastnade för vemodet och ärligheten. Om det skrivs från Paris eller Korsika är strunt samma. Du kan säkert bjuda på vackra bilder o god mat därifrån också!

Cissi sa...

Neej, du får INTE sluta blogga! Din blogg är den enda jag följer troget ju efter att ha rensat bort alla andra ytliga, tramsiga, köphysteriska och "bara visa den perfekta sidan"-bloggar! Du har både yta och djup, kloka funderingar, emellanåt kastar du in en brandfackla som får oss att uppröras & debattera vilt i kommentarsfältet. Att du inte kommer blogga längre från Korsika spelar mindre roll, om något kommer jag slippa bli mindre avundsjukt på Medelhavets glittriga vatten. ;-)

Ta en paus för all del men sluta inte snälla..?

Kristin sa...

Å jag vill så väldigt gärna att du fortsätter! Du hinner det du hinner, men jag kommer att titta in varje dag och bli glad över varje inlägg, om än det kommer mer sällan.

Är dessutom så nyfiken över hur allt löser sig för er i Paris då vi själva är på väg dit, med barn i samma ålder som Romy och forskande man!

Anonym sa...

Jag skriver som någon här ovanför: landa först, prioritera. Och OM du skulle komma tillbaka (om än bara uppdatera någon gång då och då), så skulle det vara väldigt roligt.
// Kristina

Ellinor sa...

Jag ser gärna en fortsättning på din resa. När vi nu har fått följa dig hit tror jag inte att jag bara talar för mig själv då jag skriver att jag är väldigt nyfiken på hur det kommer att gå för dig med allt det nya (bra så klart, men vill ha de där små extra kryddiga detaljerna)
Först behöver du nog landat i allt det nya och hitta din plats. Men därefter hoppas jag, om du vill och orkar, att detta blir en ny favorit att lägga till mina Parisbloggar :)
Kram och stort lycka till!

Johanna sa...

Vet du vad? Jag tror det skulle bli ännu mer spännande från Paris! Jag skulle bli så nostalgisk dessutom. Men ta din tid. Och all lycka!!

Anonym sa...

Please Please Please fortsätt. Om du slutar skulle det vara katastrof. Men jag kan ju undra hur du ska hinna. Jag hoppas att du hittar tid att skriva massa massa massa om precis allt.

Jenny sa...

Det är dina ord, inte platsen du befinner dig på, som gör det intressant att läsa din blogg. Tack för alla kloka ord hittills! Jag hoppas att det blir många fler!

All lycka!
/Jenny

Anonym sa...

Du kanske borde ta ut medlemsavgift!

Omentjej sa...

Överge oss inte snälla! Solsken och glitter i all ära men det är ju inte därför vi älskar din blogg.
Klart du ska pausa men jag hoppas av hela mitt hjärta att du återvänder, du berör så många! Kram!

cruella sa...

Klart du vill berätta!

Annelie sa...

Önskar dig lycka till med allt det nya i Paris!
Som många av dina läsare har jag både skrattat och fällt en tår till det du skrivit. Hoppas du får lust igen att fortsätta blogga i Paris.

Viktoria sa...

Att du vill fortsätta skriva är ju den första och största förutsättningen, men om jag får bestämma så vill jag att du fortsätter. Ja, bilderna på hav och vin är görtrevliga och allt det där, men utan din text, dina tankar med mera så vore de inte lika görtrevliga. Fortsätt gärna att blogga - jag har tyckt väldigt mycket om det. Kram från Viktoria, en nästan lika stor älskare av Korsika.

Molly sa...

Men det är ju ditt sätt att skriva som gör vad som helst intressant! Och dina fina bilder! Självklart vore det kul att läsa om ert liv i Paris! Hur som helst önskar jag er lycka till med allt det nya. Hoppas att vi ses här snart!

Anonym sa...

Ne nous quittes pas! Respire et retourne.
Att gå miste om dina kloka, ärliga, inspirerande, smarta, roliga tankar vore synd. Fast du och din familj kommer först och det är ert äventyr du måste orka med. Men sedan, när ni har landat, då kanske? Om inte, så mille merci för den här tiden. Men jag kommer otåligt att vänta på att du kommer tillbaka.
/p

Annie sa...

Stort lycka till i Paris. Du kommer troligen behöva lite tid för att landa. Nytt jobb är alltid påfrestande och så med allt det andra. Jag läser din blogg för att du skriver på ett ärligt sätt. Och såklart för dina Frankrike-betraktelser då jag själv bor i Frankrike. Så jag hoppas, hoppas på att du kommer att fortsätta att blogga. Och dessutom skulle jag vilja säga att Paris är mer spännande än Korsika att följa. Fast det är ju texterna och inte platserna som gör det intressant att läsa dig.
kram

Anonym sa...

Sara, fortsätt! Continue!

anna n sa...

Det är inte turkosglittret som gör att din blogg är en av de första jag läser varje dag. Grå Parisvardag är minst lika intressant.

Lycka till med flytten och det nya jobbet!

Anonym sa...

Jag skulle bli väldigt glad om du fortsätter blogga.
Jag läser din blogg främst för det vardagliga, för att det är intressant med andra människor och hur andra människor väljer att göra, för att få en inblick i vardagslivet utomlands och hur det fungerar var det nu än vara månde. Men främst för att jag tycker om ditt tilltal, sättet du uttrycker dig på och din humor.
Så jag vill be dig fortsätta, skriv dina betraktelser om din vardag, dina töser och deras utveckling, lite små kulturkrockar här och där :-) och mat och annat smått. Och Paris. Paris kan väl aldrig vara ointressant! Alltså :-)

Snälla?

Anna Mäki sa...

Adjö är ej för alltid, farväl är inte slut.

Vill tack för den helt fantastiska resa som jag (vi) har fått följa med på. Som så många andra skriver; ditt sätt att berätta, dina foton och din humor har hållt mig i ett järngrepp.

Vill också tacka på ett personligt plan också. En del inlägg har prickat så rätt att jag bär dem nära mitt hjärta. Det här låter ju så cheesy, men dina ord har gett mig nya infallsvinklar. Gett mig extra mod när jag hoppade (i mitt fall ta steget ur ett förhållande) och tillförlit att lita på att livet är större än de planer och föreställnignar vi har om(/för) det.

Jag tycker att du är fantastikt duktig och generös. Vill önska dig och er all lycka i Paris!

Wiktoria sa...

Hoppas verkligen du fortsätter blogga! Det är ju inte Korsika som är huvudpersonen, det är ju DU.
Det bästa i din blogg är ju inte det turkosglittriga vattnet utan dina funderingar och tankar och bilder från en annan vardag än min egen.
Ta nu en paus och landa lite och kom sen tillbaks så vi får veta hur du har det!

Anonym sa...

Sara! Det är klart att du kan behöva lite paus från bloggandet för att landa i den nya situationen. Men tro aldrig att det är det glättiga Korsika som gjort att så många hittar hit varje dag. Det är DU och dina ORD, dina BILDER som gör din blogg så speciell. Kan det inte vara så att bloggen vore en skön ventil, just i och med att allt är nytt och skrämmande? Jag hoppas att du kan titta in ibland i alla fall, för en snabb uppdatering så vi vet att du har det bra?

Nell sa...

Det är så givande och härligt att få följa ditt liv och om jag skulle bara tänka på mig själv så skulle jag säger att du får ABSOLUT inte sluta blogga.
Men jag förstår att det är mycket som händer nu och därför kan det vara skönt för dig att ta en paus.

Men om du skulle bestämma dig att börja skriva igen så kommer jag att vara en (av de många) som kommer att vara här när (om) om du börjar att skriva igen.

Lycka till med flytten, nytt kapitel i Paris! Så kanske hörs vi igen! :-)

Anonym sa...

Lycka till med flyttning, et reviens nous vite avec plein d'autres aventures !

Anonym sa...

Neeeej sluta inte! Ditt skrivande är bidragande till inspiration för mig, som utlandsboende småbarnsmor själv. Spelar ingen roll om det är glittrande turkost medelhav eller grå Parishimmel, jag vill gärna fortsätta att lyssna och läsa.

Elin sa...

Så klart jag hoppas på att du fortsätter göra avtryck här men jag förstår om du inte hinner. Går det kanske kompromissa med lite instagrammande? En bild med två rader då och då så vi vet var vi har dig?

Nässelblom och choklad sa...

Jag är helt övertygad om att det kan bli precis lika intressant att få följa dig i din nya tillvaro. Däremot förstår jag att du kommer att ha mindre tid att hinna blogga och att du i allra högsta grad måste fokusera på flytten och allt som ska göras den närmaste tiden. Men jag hoppas att få läsa mer blogginlägg från dig. Jag har följ dig när du bodde i Taiwan, när du flyttade till södra Frankrike och sedan Korsika och på dina turer till Sverige. Det har alltid varit så roligt att läsa vad du skriver. Du har en fantastisk förmåga att uttrycka dig, därför är det intressant att läsa om dig, din familj, mat, bakning, platser, tankar, politik, kläder, flärd, slititg vardag, jobb eller vad som helst. Så jag hoppas hoppas att du kommer att hinna med bloggen en del, även om du inte ska pressa dig att skriva varje dag. Tusen tack för den här tiden när vi fått lära känna Korsika och ditt liv på den förtrollade ön! Lycka till med allt! Stor kram till dig och din fina familj. /Eva

Anonym sa...

Lycka till, Sara! Och vill du skriva mer, så blir vi glada att få läsa dig!
Kram från Rom

Casa Annika sa...

Klart att bloggen är intressant även om du inte bor på Korsika. Det är ju inte för Korsikas skull som vi läser, utan för ditt sätt att formulera dig, dina tankar, reflektioner... Även om det är fint att se bilder på turkost vatten (gillar dem verkligen) ser vi (varför skriver jag "vi" hela tiden?) lika gärna parisiska avenyr, kaffekoppar, parker, och bilder på dig och din familj förstås.
Hoppas att du snart är tillbaka.
Och stort lycka till, jag känner mig lite stressad och nervös själv å dina vägnar. Men i slutändan ordnar det sig nästan alltid, trots att det inte ser ut så innan.

Louise sa...

Paus är förståeligt, men jag hoppas du kommer tillbaka! Snart! Paris är också spännande. kram & lycka till!

Alexandra sa...

Hej Sara! Jag har aldrig kommenterat förut, men har läst din blogg sedan nâgra mânader tillbaka. Jag har sedan jag hittade din blogg följt den dagligen - oftast kikar jag in här flera gânger om dagen. Jag har dessutom läst nästan alla gamla inlägg, sâ jag har spenderat flera timmar här totalt. Jag bor i Paris, där jag studerar, och tycker att det är väldigt kul att läsa andra bloggar om livet i Frankrike. (Jag har tänkt pâ om jag känner nâgra som bor mot Fontainbleau-hâllet eller har kontakter där, jag hade gärna hjälpt till med bostadsletandet mm, men tyvärr har ingen av mina bekanta nâgon knytning dit. Tveka dock inte att höra av dig om du behöver hjälp frân Paris pâ nâgot sätt - jag sitter gärna barnvakt till exempel om du nâgon gâng skulle behöva det!)

Som sâ mânga andra säger sâ är det inte Korsika som gör bloggen sâ bra, utan ditt sätt att skriva, dina bilder, tankar mm. Jag skulle verkligen sakna din blogg om du inte fortsätter att skriva, men förstâr självklart att du har annat att prioritera för tillfället. Jag hâller dock tummarna för att du, om inte alltför lâng tid, âterupptar bloggandet om tiden och lusten finns där.

Tack för att du delat med dig av dina tankar och bilder här i bloggen, och lycka till med allt!

Maria sa...

Jag tycker så mycket om att läsa din blogg och jag hoppas att du fortsätter! Om du visste vilken inspiration du är :)

Catarina sa...

Hej Sara! Lycka till med flytten till Paris! Jag hoppas jättejättemycket att du fortsätter att blogga därifrån. Din blogg är bäst, på så många sätt och vis! Turkosglittrande vatten i Medelhavet eller en mörk Seine, det spelar ingen roll :-)

Tack för allt du delat med dig av hittills!

/Catarina

Anonym sa...

Men har man en gång börjat blogga måste man fortsätta! Överge oss inte!
Och det är ju nu det blir riktigt spännande. Har bott i Paris med två barn, sen flyttat längre söderut och är nu på väg norrut, mot Sverige, efter många år. Vill veta allt om hur det går och jag gillar grådaskiga bilder från Paris.

Åsa sa...

Meh, det är ju PARIS vi snackar om, inte Mellerud. Paris är minst lika intressant som Korsika, om inte intressantare!

Fortsätt! :-)

Anonym sa...

jag förstår om tiden inte räcker till, eller om bloggen skulle kännas som ett ont måste.

Men om jag får önska så önskar jag att du vill fortsätta, i samma stuk som nu, skriva om barnen, jobbet, vardagen, den grå himlen, paristertornet, skola/dagis, familjen, sverige...

Jag är ju så nyfiken så jag dör på att veta hur det ska gå! Din blogg är som en bok man inte vill lägga ifrån sig och erkänner att det känns konstigt om boken tar slut här på Korsika när du skrivit så mkt om flytten, din oro för hur det ska gå osv.

Men en del böcker har lite konstiga slut, oväntade liksom. Kanske är denna bok en sådan. Kanske jag bara får se dig på FB att du lever, har hälsan och trivs i Paris, kanske vi bara får läsa eftertexten helt enkelt och sen hoppas på en del två någon gång i framtiden.

Varm kram/Angelica

Anonym sa...

Det har varit roligt att följa dig såhär långt, och du skriver så bra så jag hoppas verkligen att du
kommer fortsätta blogga från Paris!

/Jenny

Anonym sa...

Det har varit roligt att följa dig såhär långt, och du skriver så bra så jag hoppas verkligen att du
kommer fortsätta blogga från Paris!

/Jenny

Anonym sa...

Sara! Som så många andra redan sagt: du och din blogg är unik, så vacker, lite vemodig och skör men livsbejakande och ALDRIG självgod som så många andra tenderar att bli. Men se vilket gensvar du får! Du skulle kunna tjäna pengar på din blogg om du skrev för en tidning el dyl. Tänk att göra det på deltid! Fast det kanske du inte vill. Alt skriv lite mer sällan, ge oss ett söndagsinlägg t ex. Men snälla fortsätt, jag skulle sakna dig massor. Stort lycka till med ditt nya kapitel. Kramar! Emma

Uppochhoppa sa...

Du är grym. Du har berikat. Värdefulla ord och vackra bilder. Baby daily och funderingar. Jag har älskat mina stunder på Koriska, och tror att du kanfå mig att bli lite kär i Paris. Om du vill dela med dig. Kanske i alla fall titta in då och då - berätta att ni är okej, att det flyter? Det vore fint. jag kommer sakna!

Anonym sa...

Men Sara! Du kan inte överge oss här och nu!! Jag vill läsa mer!! Jag vill följa med dig/er till Paris! Kom tillbaks:)/Sandra i Umeå

Hanna sa...

Du skall inte sluta blogga för att du tror att vi inte skulle vara lika intresserade av din nya vardag.

Däremot skall du sluta om bloggen blir ett tvång och ett dåligt samvete.

Jag läser gärna vidare! Annars kanske twitter-formatet passar din nya vardag bättre?

Anonym sa...

Nej Sara, du far inte sluta ;-)
Eller jag hoppas verkligen att du fortsätter da ni kommit igang i den nya staden med det nya livet. Önskar er ett stort Lycka till och vill gärna läsa om ditt Paris i fortsättningen!

Malin i Lyon

Anna sa...

Klart att du ska ta en flyttpaus! Och klart att du ska tänka efter om du vill och hinner fortsätta med bloggen, det är väl perfekt att få perspektiv.
Men jag hoppas så innerligt att du kommer tillbaka igen, för jag tycker mycket, mycket om den här bloggen och det har inte med turkost glitter att göra.
Hoppas du saknar oss också och återvänder. Välkommen i så fall!
/Anna

Carin sa...

Nej inte sluta!
Paus är ok, men inte för länge - lova det.

Din visdom och tips om barnuppfostran samt det sätt du skriver på vill jag gärna följa även när du skriver från Fontänblå.

Kram, på återseende

Fellini sa...

Sara, jag kan bara instämma i alla fina kommentarer, dina små kåserier förgyller dagarna för oss alla.

Tag den tid du behöver för familj och arbete i Paris och när du känner att tiden finns, hoppas vi att du som tidigare delar med dig av era äventyr.

Stort lycka till med allt som livet ger dig och din familj.

Hälsningar
Britt

Anonym sa...

Det är inte för det turkosblå vattnet som vi läser din blogg (tror även jag kan tala för flera andra när jag skriver så) utan för att du skriver så bra, målande och att det är så härligt att följa dig och ditt liv.

Det kommer absolut att bli lika intressant att följa dig och din familj i Paris så snälla sluta inte blogga!!!

Sen förstår jag att du behöver ett break, att tiden inte alls finns till för tillfället. Att ni måste få landa men jag lovar att vi kommer att fortsätta följa dig här om du vill och önskar skriva igen.

Lycka till med flytt, nytt arbete, att hitta lägenhet!

//Lapinette

Nilla sa...

Ett stort Lycka till! med flytten till Paris! Jag hoppas att du skriver vidare här sedan!

Anonym sa...

Jag gillar din förmåga att beskriva dina dagar och funderingar. Formulerat med skärpa och stil. Jag hoppas verkligen att du fortsätter blogga oavsett var du bor. Jag väntar.
Kram
Lisbeth

Anonym sa...

Neeeeeeeeej! Du FÅR inte sluta. Och oj nej, vad ska man se fram emot under din paus? Det har varit sååå värdefullt att följa med dig, alltid dagens "se fram emot". Lycka till med flytten och nya starten. Det kommer att bli såå bra. Du är modig. Kram.

A AKERSTROM-ETHRIDGE sa...

Jag håller med alla. Snälla sluta inte. Självklart kommer det vara lika roligt att följa dig i Paris. Det är ju inte för turkos glittret vi läser det är ju för att du skriver så bra, en bra observatör..så fortsätt..väntar otåligt på uppdatering från Paris

A AKERSTROM-ETHRIDGE sa...

Håller med alla. For the love of god, sluta inte blogga! Det är ju inte för det turkosa glittret vi läse utan för att du skriver så jädrans bra, roligt, rörande. Så visst blir det lika kul att följa dig i Paris. Väntar otåligt på uppdatering och håller tummarna att allt löser sig på bästa sätt. Du är så modig. kram

Sofia sa...

Stort lycka till Sara! Jag har besökt din blogg varje dag i över två år nu och hoppas att vi får följa med till Paris.

Lisa sa...

Jag önskar att du fortsätter blogga. För det är egentligen inte Korsika och det glittrande havet som är kärnan i bloggen, och varför den är så befriande härlig och rolig att läsa. Det är du. Du som är så klok och underfundig och vågar skriva om både små och stora saker, glada och svåra. Jag skulle sakna dig enormt om du slutar.

Anna N sa...

Nähä du, du kan inte sluta blogga. Att kolla din blogg tillhör dagsrutinerna och det ger alltid någon form av reaktion. Njutning, skratt, eftertänksamhet, förvåning eller debatt. Okej, en veckas ledigt får du men sen vill vi träffa dej igen, helst dagligen ;-)
Kram Anna N

Anonym sa...

Liksom många andra önskar jag innerligt att du ska få en liten paus, andas, och landa i allt det nya... men sen - lova det! - måste du komma tillbaka och förgylla vardagen igen med din klokhet, humor och språkkonst, för att inta tala om alla dessa vackra foton. Du har verkligen hittat en sån fin personlig ton i din blogg, och att döma av reaktionerna i kommentarsfältet är jag inte den enda som blivit berörd... Så fortsätt, snälla du, om du orkar och vill! Hälsar Jenny, en trogen läsare i Lyon

Siri sa...

Jag skulle ocksa bli jatteglad om du kunde fortsatta finna tid att blogga fran Paris - aven om det blir om forst en manad, och aven om det bara blir da och da. Jag blir sa glad av ditt skrivande och att lasa om ditt liv och ditt mod over att flytta till en ny stad och borja ett nytt liv med nytt jobb och allt. Haller tummarna for att det loser sig med lagenhet. Och som fd Paris-bo skulle jag bli JATTEGLAD over fina bilder pa Paris... "Live vicariously", liksom... Manga kramar, nybliven men trogen blogglasare, Siri

Lisa sa...

Lycka till med flytten och jobbet! Hoppas att du återvänder sen, när du får tid och lust att blogga igen. Parisliv i storstadsgrått låter hur spännande som helst!

linda mp sa...

Neeeeeeeeej. Jag skiter i miljön och omständigheter. Dina ord bränner starkt. Alltid. Bara att läsa en rad av dig gör mon dag.

Johanna sa...

Håller med Lisa i kommentaren ovan att det inte är det glittrande havet som gör att jag går in flera gånger per dag på din fina blogg utan det som du sättet du skriver och det du förmedlar. Har följt dig i många år och du har pånågot vis varit som ett slags stöd då jag liksom du är utlandssvenska. Jag har gråtit, skrattat och kännt mig igenom dina inlägg.
Hoppas att du kommer tillbaks, du är en sann fröjd att läsa!

Emma sa...

Lycka till med flytt och allt! Och vill hemskt gärna att du fortsätter från Paris när du och ni landat lite.

Ingela sa...

Skulle bli SÅ glad om du fortsatte blogga! Vill väldigt gärna ta del av de bitar som du visar från er vardag. Din blogg är den bästa!

Kramar och stort lycka till med flytten

Eva sa...

Jag hoppas att du fortsätter blogga, älskar din blogg och tror att Paris bara gör det ännu mer fint att läsa. Men, såklart, bara så mycket du själv orkar och vill. Men dina ord är fantastiska, glöm inte det. Kram och lycka till!

Anonym sa...

Tack för denna varma, välformulerade, roliga och spännande blogg. En blogg om ditt liv i Paris skulle vara minst lika sännande som en blogg om Korsika. Du tar fina bilder, både av grått och turkost. Jag hade sett fram emot att följa ditt liv i Paris och hoppas att du får lust att blogga igen. Lycka till!

Sara sa...

Wow. Tack, tusen tack. Läst allt detta och bara: Wow.

Anonym sa...

Neeej! Snälla! Du får bara inte lämna oss hängade här! Vi måste ju få veta att allt faller på plats & blir bra!
Jag instämmer i ALLA ovanstående kommentarer. Din blogg är unik och fantastisk på alla sätt. Älskar dina inlägg och kan inte leva utan dom :-. Men självklart ska du ju in första hand tänkta på dig & din familj. Stort lycka till! Väntar på ditt nästa inlägg - från Paris!

Sara sa...

Och jag känner ju att det har börjat gâ cirkelgâng här pâ bloggen, mellan pajer och turkosglitter och en och annan löptur.
Vi fâr se, kanske det blir ny blogg, om jag hinner, nytt och fräscht!

MillaPaulsson sa...

Hej!

Jag vet inte om jag har kommenterat tidigare men jag läser din blogg flitigt sedan ett par år tillbaks och måste bara få säga att jag hoppas verkligen att jag får fortsätta följa dig och de dina i Paris. Vilken cliffhanger det skulle vara om det slutade nu...

Jag vill läsa om hur ni utforskar och lär känna Paris, hur det går för dig på jobbet, hur kärleken utvecklas, hur barnen växer och tar hand om tvåspråkigheten/de dubbla kulturerna, och massor fler saker som jag inte kommer på just nu.

Snälla du, bara en paus - inte slut.

Anonym sa...

Jag har följt dig länge redan och förstår så bra att du behöver en paus nu, mitt i allt som händer. Men snälla sluta aldrig skriva, för dina texter behövs.

/Fanny

Anonym sa...

PS Jag vill nog ännu hellre läsa nu, från Paris! Om du inte tycker att det blir för personligt på nåt vis, nu när du (antar jag ...) kommer bo väldigt mycket närmre många/de flesta av dina läsare. Jag kan förstå om Korsika gjorde att det fanns en viss distans/integritet etc. Bara antaganden från min sida ... Fortsätt gärna!

Sara sa...

Det där med avståndet ja, nu kanske jag riskerar att stôta på er oftare? Fast er som jag redan känner in real life har ju varit fullpoängare!

christel sa...

Önskar dig all lycka i Paris! Tusen tack för att jag fått ta del av ditt liv i Korsika (och Taiwan också för den delen!) Kram

Johanna i Berlin sa...

Din blogg har länge varit en av mina favoriter och den första jag går in på under mina bloggläsarstunder. Stort tack för att du delat med dig av dina tankar och ditt liv! Jag vill såklart mer än gärna följa dig under dina Parisäventyr om du skulle bestämma dig för att fortsätta skriva därifrån. Men först en paus, det låter klokt.

Mia sa...

Här är ännu en som brukar se fram emot dina inlägg. Visst har jag lockats av det turkosa havet, men ännu mer av dina tankar om livet och vardagen och allt. Jag har också sett fram emot att "följa med" till Paris, men samtidigt kan jag förstå att det känns som ett nytt kapitel som inte passar i samma blogg. Hur som helst, jag hoppas du fortsätter blogga i någon form - när det känns rätt! Och tack för inspirationen jag fått av din blogg så här långt!

Anonym sa...

Jag blir uppriktigt sorgsen vid tanken på att inte få följa med dig i ditt nya Parisliv. Konstig känsla eftersom vi inte känner varan eller aldrig ens setts irl. Jag förstår om du är i behov av en paus men, s'il te plait, lämna oss inte för gott. Vi är ju såååå många som älskar din blogg!! /Ulrika i Stockholm

Lo sa...

Blogga på du! I min huvud är Paris himmel oftast blå...

Jaroq sa...

Hamnade hos Dig redan i Taiwan - (ser...) såg fram emot en ”ny_start” även från Paris!Att Du fortsätter, men inte för att Du ”måste” utan för att DU vill ;) För min del är det inte ”platsen” som gör att jag läser Din blog... utan snarare Ditt sätt att skriva! Förmågan Du har att förmedla Dina känslor... och ord_rikedomen/kunskapen... efter mina ”tio år i blogg världen” är det få som har just ”det_där” extra ... iaf som jag har läst! Varför inte börja med att skriva en ”post” EN gång i veckan? Speciellt nu då allt är nytt...

Vad jag förstår (?!) är skrivandet En_Del av Dig ... så om Du beslutar att sluta skriva en blog - väntar jag på Din ”bok” - memoarer el fiction! ;)

- är inte ”cirkelgången” just för att Du (redan) var på väg?
När Du väl ”landat” i Paris - Hoppas jag liksom alla de ovan - en NY Blog : ”Sara i Paris” KRAM och Bonne Chance

Nina sa...

Klart du ska fortsätta! Om inte annat sa för att berätta hur omställningen känns och hur det gar för dig och er att ställa in er pa ett nytt slags liv där du jobbar heltid. Jag kommer att vänta pa dina roliga, kloka och ytterst välskrivna texter iallafall!

Anonym sa...

Kommer att sakna ditt skrivande och dina fina bilder men har full förståelse för hur du resonerar. Lycka till med allt!
A-M

Emma sa...

Vill hemskt gärna följa dig till Paris. Din blogg är den jag alltid återkommer till. Så intressant och roligt att få ta del av hur en småbarnsfamilj har det i Frankrike. Om detaljer, om allmänna saker, precis den blandning du haft hittills. Hoppas du fortsätter!

Mia sa...

Har läst din blogg i flera år och älskar den!
Snälla sluta inte! Förstår om du vill ta en paus i och med allt det nya! Men snälla sluta inte!!!

Anonym sa...

Lycka till i Paris! Hoppas att du fortsätter, du skriver så fint och fotar så fina bilder. Följer dig mer än gärna i ert nya liv i fantastiska staden Paris!

Kram Mona

Mia Forsberg sa...

Även jag är glad över att du velat dela med dig av dina tankar, dina bilder, dina ord. Personligen kommer jag säkert pikulite att sakna det turkosa, men allvarligt talat är det nog ditt sätt att skriva -poetiskt, avskalat- som gör att jag återvänder hit. Och hur skulle poesi kunna bli sämre av att du bor i Paris?! Lycka till med allt och hoppas jag hittar dig här igen!

Lotta sa...

Vill bara skriva att jag uppskattar att få ta del av din vardag och dina tankar. Ta en paus och känn sedan efter hur det känns. Det skulle vara roligt att få fortsätta att följa er i Paris...

Emmy sa...

vill gärna följa förändringen, det är ju nu det verkligt intressanta börjar! turkosa bilder får jag varje dag i min facebookfeed, det är dina tankar som är spännande...

Gunnar sa...

Önskar dig all lycka med ditt nya liv! Tack för ärligt bloggande. Fortsätt gärna, när du landat. Det är mitt förslag. Är nyfiken på barnens tvåspråkighet dina kulturkrockar och din matlagning!

Jennie sa...

Som du ser är vi många som älskar din blogg, men gör som du KÄNNER, Sara! Då blir det bra. :)

LisaK sa...

Nej. Sluta inte. Jag älskar dina små och stora reflektioner kring livet. Det behöver absolut inte ramas in av havsglitter! Livet är avgaser och regn med. Lycka till i framtiden oavsett om vi får följa med på resan. Jag har haft mycket nöje sv det du har delat med dig. Kram Lisa

LisaK sa...

Nej. Sluta inte. Jag älskar dina små och stora reflektioner kring livet. Det behöver absolut inte ramas in av havsglitter! Livet är avgaser och regn med. Lycka till i framtiden oavsett om vi får följa med på resan. Jag har haft mycket nöje sv det du har delat med dig. Kram Lisa

Anna sa...

Hej. Har inte läst andras inlägg utan kör bara direkt från hjärtat. .
Du, Sara, din blogg är så mycket mer än en blå himmel och glittrande hav.
Du är något så ovanligt, fel, du lyckas med något så ovanligt som att förmedla att du är en helt vanlig, reflekterande, ta mig dom jag är, klok människa.

Du har rätt som människa tt sluta, men jezuz, vad vi kommer att sakna dig.

Med vänlig hälsning,
Anna

Anonym sa...

Neeeej vad tråkigt om du slutar blogga : (! Skulle vara SÅ spännande att få följa med till Paris! Lycka nu till med flytten, allt kommer att falla på plats så småningom.
You go girll!

Alexandra sa...

Åh nej; detta är en av mina absoluta favoritbloggar. Dina foton är fantastiska och dina recept underbara ...

Lemonadfabriken - en positiv blogg som inspirerar sa...

Du är på inget sätt beroende av turkost glitter!

Du har en gåva att skriva om vad som helst på ett sätt som ger vill-ha-mer-känsla.

Sluta inte nu, vi vill ju ha mer!

Kramar och lycka till!

msta62 sa...

Absolut. inte. sluta. blogga. Hur tänkte du där? ;-) Har inte (hunnit/orkat?) läsa igenom alla 107 kommentarer, men utgår från att du får samma kommentar av dem som du får av mig.

Alltså. INTE. Själv är jag jättenyfiken på ditt nya liv/arbete med familjen i Paris!

Sara sa...

Över hundra vackra kommentarer? Ni är tokiga! Och jag är tokig i er!
Hinner inte svara pâ alla just nu, men läser!
xxx

Anonym sa...

Hej Sara,

Nej, det är sant. Över hundra kommentarer kan inte ha fel. So, keep up the good work! Vi är många som som vill ha mer. Tycker du har hittat det perfekta bloggreceptet: balansen mellan det privata och det personliga. Att den är snygg gör inte saken sämre.
Personligen har jag inte emot att du dessutom skriver mer om ex det franska samhället, media, politik, kultur. Den lilla och den stora världen går ihop.

Bonne chance!

/M

Anonym sa...

Jag har följt dig sedan föräldraledighet i Paris och sedan har du fått följa med när jag importerat man o barn till Sverige. Din vardag och fest har varit en bit av viktiga delar av mitt liv :) Vill gärna fortsätta höra om din verklighet var den än är.

Anonym sa...

FORTSÄTT!

Anonym sa...

Jag hittade din blogg när du var i Taiwan och har följt dig sen dess. Låt inte denna spännande historia som är du bara sluta mitt i för oss! :)

Kram
Aspe

Anonym sa...

Jag har inte läst ovanstående kommentarer men jag antar att alla, mer eller mindre, säger "snälla sluta inte att blogga". Personligen har jag följt dig innan barn och Korsika. Jag ser fram emot att läsa om ert liv i Paris, om du vill fortsätta.

Lycka till med flytten. Snart blickar ni tillbaka och ser att det gick bra! Kram från ett Dalarna där snön vräker ner.

Anonym sa...

S'il vous plait, Fortsätt att skriva!

Du har talang för det här med blogg! Dina bilder och ord är helt fantastiska!

Lycka till med jobb och nytt liv i Paris!

Anonym sa...

Je suis sure que tu trouveras plein de choses intéressantes à dire sur ta vie de "working woman" à Paris! ;)

Tu as beaucoup de talent pour écrire et tu laisserais un énorme vide sur la blogosphère si tu partais.

Ne nous quitte pas!

Lina sa...

Sara, jag kommer sakna dig om du slutar blogga! Jag har inte följt dig så länge, men din blogg är en av mina favoriter och det vore så otroligt spännande att få "flytta med dig" till Paris. Det har varit så fint att få följa dig hit, och tack för att du delat med dig av ditt liv! Hoppas att du blir peppad av allas kommentarer att fortsätta, vi är många som skulle följa dig.

Eva B sa...

Du FÅR inte lämna oss nu. Vi vill också följa med till Paris. Barnen, barnen....måste få se hur dom har det i allt det nya. Hur var det?
Lita på allt kommer till dig som du behöver!
Lycka till och vi ses snart!

Anonym sa...

Vill hemskt hemskt gärna följa med på er resa mot Paris och allt det nya det innebär! Ny blogg, men samma Sara låter himla trevligt :) All lycka till med allt och vad du än väljer framöver!

Karin

Anonym sa...

(Om mindre avstånd till läsarna.)

Tack för ditt svar (längre upp)! Det var mest en personlig reflektion – själv är jag ganska feg med att skriva på nätet och det känns t o m lite pirrigt att skriva en kommentar anonymt (haha!). Du är förstås van vid att träffa folk som läst din blogg i verkligheten och hantera det etc, och du har ett helt annat förhållande (och avslappnad inställning) till det där än vad jag själv har eller i alla fall har haft hittills. Så det kanske det inte gör något om många av läsarna kommer närmre nu!

Blogga eller inte, det beror kanske till stor del på hur mycket kraft och tid som bloggen tar? Om du behöver en paus tycker jag verkligen att du ska ta den! Men fortsätter du så läser jag.

Lycka till, bonne chance!

A sa...

Hej.

Har följt dig länge, men aldrig kommenterat förut. Tack för en intressant blogg om livet som utlandssvensk.

Jag förstår dock inte riktigt om du själv tröttnat på att blogga eller om du tror att vi inte är intresserade av att läsa om dina upplevelser i Paris?

Jag såg väldigt mycket fram emot att få följa dig i Paris - som slår Korsika med hästlängder - och hoppas att du fortsätter att skriva, men om du själv tröttnat så spelar det nog ingen roll vad vi säger.

Cecilia sa...

Åh nej sluta inte nu snälla Sara! Vill ju läsa hur det går för er och fortsätta ta del av dina tankar som jag gjort nästan dagligen i flera år nu. Ta en liten andningspaus men kom tillbaka sen, ok? Lycka till nu i vackraste staden! Jag har bott i Paris och hann inte märka att himlen var grå, det var bara så fantastiskt :)

Mia sa...

Åh nej, vardet första jag tänkte när jag såg rubriken och förstod vart det bar hän. Vill absolut följa dig på dina öden och äventyr även i fortsättningen.

Din blogg är bland de första jag går in på och läser just för att du är så tillåtande och släpper in oss i din vardag. Och du har ett fantastiskt språk!

Förstår ju att det är en tuff period för dig nu och en blogg hamnar då längre och längre ned på prioriteringslistan. Jag skulle dock bli jätteglad om du i framtiden känner lusten att börja skriva igen *hoppas, hoppas, hoppas*.

Stor styrkekram och lycka till!

Lisa sa...

Sara, snälla låt oss följa med till Paris! Jag älskar din blogg, och nu när Sverigeflytten närmare sig för oss har jag sett fram emot att få läsa om mitt älskade Paris hos dig.

Lycka till med allt! Det kommer gå bra.

Xoxo

Millan sa...

Lycka till i Paris! Jag tycker mycket om din blogg och hoppas fa folja med till Paris ocksa. HOppas att flytt och allt gar bra. Millan

Anonym sa...

Nu måste jag också skriva ett par ord,fastän jag aldrig någonsin har kommenterat på någon blogg.Jag ÄLSKAR ditt sätt att skriva - din blogg är den första jag läser varje dag ock går in flera gånger om dagen i hopp om uppdateringar ;-)Har barnbarn i nästan precis samma ålder som dina små sötnosar,så därför är det extra roligt att följa med.Förstår att du måste andas ut just nu, men SNÄLLA ta oss med till la belle Paris!Har bott en del i Frankrike ock såg fram emot hur du ville skriva om er tid i Paris.Lycka till med flytten,bonne chance ock så "ses" vi snart igen,inte sant?

Xoxo Magdalena

Sara sa...

Hur skulle jag kunna sluta blogga efter detta? Jag rodnar av förtjusninsg! Men har tänkt att kanske ändra riktning och innehâll? Mer "Frankriketips" än personligt dravel om mitt rafflande liv? Jag vet inte? Är dessutom trött pâ headern. Och bloggnamnet.

Anonym sa...

Jag försöker ta in och hitta orden. Det är svårt att inte (av ren egoism) säga nej, du får inte, jag vill inte skiljas! Men du är ju viktigast nu, vad du vill, kan, orkar och känner. Det blir säkert bra, vad du än väljer. Tack för att du delat med dig av allt. Lycka till! Och så klart, hoppas vi ses (snart) igen.

Kramar från Johanna i Gävle

Anonym sa...

Snälla Sara ... om du startar nytt - tala om var du går så vi kan följa med oavsett vilken inriktning du väljer att skriva om.

//Lapinette

Anonym sa...

Mer Frankriketips eller mer om vad du känner skulle vara utvecklande för dig att skriva om. Skriv för dig själv, inte för oss. Dock så tror jag att de flesta av oss älskar ditt "personliga dravel om ditt raffalnde liv"!

Anonym sa...

Oj, ble faktisk trist av tanken på at bloggen din ikke skal finnes. Som jeg har skrevet til deg før: du skriver så utrolig godt. Enkelt og rørende vakkert om det som er virkelig viktig, og morsomt, syrlig og slående med selvironi om mange andre ting. Jeg skjønner at du må stoppe opp og tenke deg om. Håper du finner rom og glede til å blogge når tilværelsen har virvlet seg litt roligere. At du vil blogge om livet i Paris, jobben, dine barn, dine tanker. Jeg liker stemmen din! Lykke til, Sara!

Hedda

Mia sa...

Det är inte turkosglittret vi är ute efter, du skiner alldeles utmärkt on your own. Men du behöver inte blogga så ofta, det måste bli svårt att hinna. Kram och lycka till!

Mia sa...

Det är inte turkosglittret vi är ute efter, du skiner alldeles utmärkt on your own. Men du behöver inte blogga så ofta, det måste bli svårt att hinna. Kram och lycka till!

Sandra sa...

Min kommentar kommer lite sent, och jag har inte läst vad de tidigare 133 kommentatorerna har skrivit - så med risk för upprepning...

Naturligtvis kan inte jag lägga mig i om du ska fortsätta skriva eller inte, men jag skulle med glädje fortsätta att läsa, oavsett om du skriver från Korsika, Paris eller Sveg ;-) Visst är dina bilder av turkost hav och vackra medelhavsmiljöer underbara, men det som jag uppskattar mest att läsa är just dina vardagsskildringar. Dessa tror jag inte blir sämre för att din vardag flyttar norrut - snarare mer intressanta, då de blir lite mer applicerbara på min egen vardag.
Om skrivarlusten och inspirationen finns hos dig - fortsätt skriv! Och annars, ett stort tack för den tiden som jag fått läsa och följa dig! Jag är nästan lite sur på att jag inte hittade dig tidigare (började läsa dig för drygt två år sedan).

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...