Trött. Sällsamt nedstämd. I söndags kom reaktionen på de senaste veckornas stress och ovisshet, över jobb, lägenhet, flytt, nytt liv.
Över att inte ha hunnit ta farväl ordentligt. Men det kanske inte är mänskligt möjligt. Över att inte vara nära min lilla flock. Över att komma hem till ingen, vakna ensam. Har inte haft tid att fundera eller känna efter, nu har jag massor.
Mvh vilse och ensam
8 kommentarer:
Åh. :( Det måste vara jättetungt, från att vara van att vara fyra, till plötsligt vara en. När kommer familjen egentligen?
Skulle gärna komma till Paris och liva upp stämningen lite! ;)
Inte konstigt ändå, när du är helt ensam. Håller tummarna för att du står ut ändå och att familjen kommer snart.
Ja. Tur att ni finns, förresten! *fäller en tår*
Och Frida, dig får jag ju snart se in real life! ;)
Usch jättejobbigt. Modigt att börja ensammen. Jag hade antagligen släpat med mig flocken hur opraktiskt det än varit. Tror det var suprsmart att komma in i nya jobbrutiner utan att ha vaknätter samtidigt. Du blir överlycklig när de kommer. Hoppas du kan härda ut. Det är okej att deppa! Jag deppar jättemycket :o) Okej för mycket. Skulle hellre vara optimist! Men sedan när jag är glad är jag mycket gladare än de där lugna, jämnmodiga typerna. Studsar fram, lyser och har mig.
Åh, jag känner med dig. Jobbigt! Tur att det är övergående, men du måste sakna dn familj något alldeles oerhört. Stor stor kram!!
Åh, kan du inte bara åka till Montpellier över helgen? Gissar förstås att du hade gjort det om det gått, så hoppas helt enkelt att ni snart är tillsammans igen allihop!
Ensamt i en ny stad och tom lägenhet förstås, men snart, snart, är ni alla där.
/Anna
anonym: Ja, kanske bättre såhär?
Omentjej: Ja, OERHÖRT!
Anna: Max 2 veckor tills stumporna kommer!
Inte konstigt! Det är lång tid, visst är det, med flera veckor såhär. Särskilt med Romy tänker jag mig (obs hoppas inte strö salt i såren, vill bara bidra till att reflektera kring situationen ...). Om vemodet är uthärdligt och övergående kanske det är okej? Och just: inte konstigt att det kommer. Det jag vill komma fram till: Jag tycker ändå det låter bra och bättre (även om antalet veckor känns mycket med en så liten) – alltså (ursäkta svamlet ...): Det verkar bra, och bättre, att du får komma in i jobbet i lugn och ro. Kan du passa på att ta hand om dig själv, sova ordentligt, se någon film, smälta allt som hänt etc? Som sagt, försök tänka på fördelarna med situationen nu jämfört med om du SAMTIDIGT skulle börja nya jobbet, ta hand om två barn där i alla fall en ska börja skolan, stöket hemma (som ju blir större med två små i huset ...) etc etc.
Kort sagt, jag tycker ändå det verkar bra att du inleder detta nya på egen hand, i lugn och ro – att du har koll på jobbet redan sen när dom efterlängtade kommer!
Hoppas det är en bra dag idag!
Skicka en kommentar