Galet detta. Känner mig totalt vilsen och lost. Så skönt att M och K är här, det hade varit mucho med barnen och jobbet och att vara helt ny och sväva fritt och dessutom hade det ju faktiskt inte gått, det är ju ingen som direkt strör dagisplatser och barnomsorg över mig.
Helgen var regn och iskalla vindar i lerig park. Skönt med barnen, det är så kärleksfullt och enkelt. Kan stänga av tänkandet, som man överhuvudtaget inte hinner med.
Lördagen var även möbelvaruhus och söndagen var skruvande och spikande.
Min helg var ungeför fem minuter lång, känns det som.
Med andra ord hjärtslitande kort.
Grynet frågade igår kväll vad jag skulle göra i morgon.
- Jag ska jobba, mitt hjära.
- Jag tycker inte om att du jobbar.
Mitt hjärta: Kras.
- Men mammor måste jobba, vet du...
Oh well, förhoppningsvis får hon börja i efterlängtad skola i morgon.
Hoppas allt går fint.
Jag blir så nervös över detta men måste tänka att mina erfarenheter inte har någon sammankoppling till hennes liv, hennes tid.
Allt blir bra,
14 kommentarer:
Stora tjejen. Hon kommer att klara det jättebra. Hjälp mycket stress du säkert har just nu. Jag tycker att du hanterar det fantastiskt. Jag hade aldrig varit lika modig! Vänta lite med att känna efter! Det tar tid att byta liv. Lagom till sommaren kan du känna efter om du trivs och om barnen trivs. Förändringar tar tid och en jäkla massa jobb. Blir matt och trött bara av att läsa om skoladministration, möbelvaruhus och köksinredning! Du är jätteduktig!
Får bare så lyst til å HJELPE litt, jeg. Typ komme og skru sammen møbler, haha! Sender i stedet heiarop sørfra: heia, heia, det kommer til å bli bra!
Håller med Ingunn, man får lust att komma och hjälpa till! =)
När kommer din man tillbaka så att han kan skruva lite möbler och ta med er ut på middag? ;)
När vi mammor är hemma försakar vi karriären, men anses vara bra mammor. När vi jobbar är vi framgångsrika och allmänt framåt, men liiite sämre mammor. Detta enligt små subtila budskap från det så kallade samhället. Man kan bli ambivalent för mindre! Och mitt i alltihop har vi barnen, de små kristdemokraterna, som är konservativa och helst inte vill att mamma ska ge sig av.
Mina barn vet nog inget annat än att både mamma och pappa jobbar. De leker att de är mammor som går till jobbet och gymmet, och det gör mig både glad och stolt.
Du är en fantastisk förebild som visar dina barn att man ska våga, att det är okej att prova något nytt även om man inte vet exakt hur det blir.
Ha inte dâligt samvete för att du jobbar! Det är tack vare att kvinnorna arbetar som vi har kommit sâ lângt med jämlikheten även fast vi ännu inte är där. Hur mânga äldre franska kvinnor har inte sagt till mig att de ângrar att de inte arbetade när de kunde. De blev ekonomiska fângar i sina egna äktenskap. Dina barn har det väldigt bra för när du är tillsammans med dom sâ gör ni saker tillsammans och jag är säker pâ att du talar om för dom varje dag hur mycket du älskar dom. Sâ sluta upp nu och ha dâligt samvete. Ta tillvara pâ det du har och stressa inte! Kram.
Bläddrade i en lärobok för universitetet (typ) om förskolans relation till föräldrar (har kanske nämnt den förut nyligen här i kommentarsfältet, men till annat blogginlägg av Sara ...) och den tog upp just det som Kajsa skriver om, att det finns olika ideal som "krockar" och skapar en "spänning" eller vad man ska säga för mammor. Väldigt intressant. Jobba en del känns bra inför barnet tycker jag. Samtidigt som jag kan känna sorg över att ha varit något för lite med henne särskilt mellan 2 och tre, även lite grann mellan 3 och nu fram till drygt 3,5. Det beror dock inte bara på att jag jobbat utan på att andra stora saker hänt som krävt tid och energi (däribland en flytt mellan olika städer, men även annat). Sara, finns alternativet deltid för dig, eller går det emot både företagets och samhällets lagar/regler/normer? Finns det förresten i Frankrike? (En kompis till mig (fransk) jobbar "bara" 4 dagar i veckan, har jag för mig, och får dessutom ersättning för den icke jobbade dagen, om jag minns rätt.)
Oh. Tack för pepp!
Ja, kom hit! ;)
om 2 veckor max!
Haha, små kristdemokrater, precis så!
Klokt sagt! Tack!
Det känns inte så aktuellt för mig aom precis börjat jobba, och jag tror inte att det ãr lika vanligt som i sverige?
Angående deltid, nej jag förstår att det inte känns som det första man tar upp på nya jobbet, dock är det nog inte heller lika vanligt - bara gissar jag, har aldrig bott i Frankrike med barn – som i Sverige. Men att jobba t ex 6-7 timmar om dagen är (nog) ganska stor skillnad gentemot 8-9 eller ännu mer ... och såklart är det en stor omställning att gå från att inte jobba till att jobba, och dessutom heltid. Men det verkar gå bra för dig. Lycka till!
Skicka en kommentar