Gick tidigt från jobbet för skolhämtning halvfem och mamma-dottermys i parken. Resultat: Parken stängd, döttrar supergriniga och passionerat svartsjuka. Lugnade sig när de fick gräva i en lerig rabatt. Misslyckade mamman trött och noll tålamod. Sedan handlade fredagskvällen om att tvätta lera ur sammetslockar, skrapa bort intryckta ärtor från stolssitsar och krama ledsna trötta små. När M & K kom tillbaka från stadsvisit halvnio gick jag ut och sprang i mörkret. Sprang mig fri från veckans stress och otillräcklighet. Sen kom jag hem till bakelser från konditor-världsmästaren Cassel i Fontainebleau. De såg ut som bröst. Fast kanske ej som mina. Slut meddelande.
2 kommentarer:
Nej men stackars dig. Fredag kväll ser nog ut likadant i de flesta barnfamiljer. Alla är trötta och griniga efter veckan. Det blir bättre idag och imorgon. Men vad är det med barn och klockan 16? Tycker ofta tiden mellan 16-18 är kämpig. Obs du är inte misslyckad! Du försökte ju! Tänk vad fint att du ansträngde dig. Det är det inte alla som ens orkar göra...
Haha, bakelserna!
Oj. Hoppas helgen gett något av lugn och ro. Att du orkade ut och springa, men det låter som att det gjorde gott.
Känner igen detta med planer på mysiga grejer som inte blir som man tänkt; försöker lära mig att gérér – hantera – tiden bättre, att planera bättre. Ibland hellre gå hem och inte göra någon aktivitet ute. Inte alltid en enkel avvägning. Ibland, tiden kanske allmänt är knapp, känns det som att inga skojiga grejer blir av om de inte görs på vardagar efter förskolan ... Och ibland blir det bra, går det bra.
Häromdagen hade klockan blivit lite mycket, pga segdragen hämtning; vi var påväg hem, det började mörkna och jag började själv bli hungrig. Istället för att kämpa på och gå de kvarvarande cirka 10-15 minuterna hem (med barnvagn och en stor del brant uppförsbacke), bli mer hungrig och ha middagsfix framför mig, gick jag in på en sedan tidigare känd kinesisk restaurang, där vi i lugn och ro åt middag, jag och barnet (tre och ett halvt). Det blev mysigt och enkelt, vi pratade över middagen, blev mätta. Det kostade 200 kronor och är förstås ej hållbart som vardagsvana – men det blev en bra grej denna gång. Dagen därpå var det skönt att komma hem något tidigare, att inte handla på vägen, att snabbt och enkelt göra middag med lite grönsaker och en färdigköpt (och billig) rätt som bara skulle värmas i stekpanna (ej blodpudding haha ...). Det fick duga. (Eh, ok?) Önskar nästan att varje vardag var på detta vis … utan mataffärsbesök på vägen hem och ingen maxstor disk att ta hand om efter maten. Tid att umgås med barnet, att hemmet är hyfsat iordning innan kvällen är sen, att lugnet råder en stund.
Skicka en kommentar