Han säger att det regnar vid Medelhavet. Ihållande, oupphörligt. Det där regnet jag levt med i fyra års tid, kanske fem.
Som inte upphör förrän solen och hettan tar över, den brutala medelhavssommaren där ljuset är så vitt, himlen så blå och rymden fylld av saltstänk och avgaser.
Människor som gömmer sig bakom solglasögon och rosevinsglas.
Han säger att det regnar. Han packar bilen. Frågar hur vädret är strax söder om Paris.
Jag är på väg till jobbet. Textar tillbaka:
- Fåglarna sjunger och körsbärsträden blommar. Skynda dig hit.
Han är på väg. Hundra mil igen. Så många mil.
8 kommentarer:
Men åh, ryser när jag läser det här! Jag hoppas att han inte raderade den där romanen, jag ser nämligen framemot att få läsa den.
Nu fick jag Paris-längt. Körsbärsblommor. Så långt bort här i Göteborg.
Nä, jag känner mer för det där regnet i söder. Tänk vad vackert det kommer att bli sen...och dofterna gillar jag , saltet, jorden, livet, ja ja alla är vi olika som tur är. Hannah
Jag har saknat C här i bloggen. Vilken lättnad att ha honom tillbaka. Hoppas det kommer lite familjebilder.
Ja, det är inte så fint väder just nu och det är ovanligt. Man är inte van vid det. Jag vet inte hur det är på Korsika men här brukar det inte regna såhär mycket... Men alla träd och buskar blommar eller håller nästan på att blomma ut till och med, till helgen ska det bli 18 grader och det ser vi fram emot! =)
Håller med Hannah, efter allt det här regnet kommer explosionen, blommor och medelhavsväxter överallt!
Åh, vad härligt det låter. Ha en skön påskhelg!
Så jättefint du skriver!
Hurra för återförening!
Skicka en kommentar