Alltså, jag var helt apatisk i kväll.
Orkade inte lägga mina barn.
Som var helt galna och bara stökade till och förde oväsen och betedde sig som chimpanser på crack.
Jag ba: Orkade ej ta kampen med tandborstning och pyjamas och läggning.
Satt och stirrade i luften en stund.
Sen blev klockan halvnio och det var liksom bara att trycka på off-knappen, sen sov de. Kanske inget som ska bli en vana.
Jobbet är så roligt, men det tar snudd på all energi. I alla fall såna här dagar med möten med klienter och annat, och beslut som ska tas och saker som ska begripas och, ja ni vet.
Sen vill man ju gärna vara all in på fritiden och fylla kvällarna med meningsfulla saker och aktiviteter. Men orkar inte.
Direktören sade när vi skakade hand om mitt fasta jobb:
- Och tack för all din energi, Sara.
Hehe, han skulle se mig stirra ut i luften hemma.
Nu: Dusch. Fika. Sova.
9 kommentarer:
Så känner jag mig varje kväll..
Å, kan du inte berätta lite mer om vad du gör? lite mer...detaljerat? för oss som fortfarande undrar vad vi ska bli när vi blir stora...vid 31 års ålder ;)
Hehe, hög igenkänningsfaktor på chimpanser! Jag sade åt mina att nu håller inte mina nerver så jag stänger dörren en stund o meddela då ni är klara. Fem minuter senare slog de ihop sina huvuden och jag fick trösta o läsa o sjunga som vanligt. Fult, kanske, men funkade. Och tur för mig att de slog ihop sina huvuden...
Lite beroende hur dina arbetsuppgifter ser ut tror jag det blir bättre. Det tar ganska lâng tid att komma in i ett nytt jobb. När du har varit där i ett âr kommer du inte behöva lägga lika mycket energi pâ jobbet eftersom du behärskar det bättre. Dessutom vet du hur du ska prioritera pâ jobbet. De flesta arbetar nog inte effektivt hela arbetsdagen... Môten blir lättare när du haft "samma" möte 10 gânger... Du lägger mindre tid utanför jobbet att fundera pâ jobbet. Och fysiskt och mentalt vänjer du dig vid dina nya rutiner och har mer energi om kvällarna. Okej du kommer fortfarande vara helt slut vissa kvällar men jag tror i alla fall att du kommer känna av en liten förbättring? När man är ny har man gärna själv höga krav pâ att prestera pâ jobbet. De kommer du nog att sänka lite sedan? Men jag vet ju nga detaljer om just ditt jobb. Det är min egen upplevelse.
Hella: Hehe, ja, det här var kanske inte en one-off egentligen...
Elle: Lovar att jag ska berätta om mitt jobb!
Mia: Smart. Har också gjort det där någon gång. Och ofta är det så med mina barn, att det kan inte sluta på annat sätt än att någon gråter, det enda som verkar kunna bryta chimpans-stadiet är typ att någon trillar ned från köksbordet?
Anonym: Jag hoppas det. Just nu till och med DRÖMMER jag om jobbet. Alltså, min hjärna är helt fokuserad på det, och jag har svårt att koppla bort.
Jag är nyfiken pâ hur C trivs med hemmapapparollen? Det är ju en stor förändring för honom med! Och det är inte helt lätt att vara hemma heller med en 18 mânaders... Ett heltidsjobb i sig (beroende pâ vilken unge man har kanske?) Lite trött pâ att mânga fortfarande tror att alla mammor/pappor? bara shoppar och gâr pâ café. Det fungerar inte alls med mitt barn! Det gick ganska bra de första 6 mânaderna men dâ var jag sâ fruktansvärt trött att det knappast var nâgon njutning att shoppa eller dricka kaffe. Jag var orutinerad och kânde mig stressad eftersom det är första barnet. Var tvungen att ha massa grejer med mig ifall nâgot skulle hända. Och nu vill han ju mest bara springa omkring och kan sitta still i högst 15 minuter (om han sitter fast typ) vilket gör att det kânns nästan otänkbart att sitta ner och njuta eller att jag skulle kunna prova kläder även om jag nu är mycket coolare och har högre tröskel för att störa andra, att han grâter o s v.
Men åh Sara, det är heelt normalt. Ställ inte så höga krav på dig själv, ägna dig åt jobbet & familjen, det räcker.
När jag var ny i min chefsroll (började efter årsskiftet) så kände jag mig helt besatt av det för jag kunde inte sluta tänka på jobbrelaterade saker, både kvällar och helger funderade jag på det. Det gick bara inte att koppla bort! Drömde också om jobbet på nätterna men sedan blev det mindre och mindre och nu känns det som normalt igen. Nu orkar jag också träffa mina vänner och ha ett socialt liv och träna. De första månaderna gick jag ide och lade den lilla energi jag hade kvar på familjen.
Ja! Jag vill också höra mer om jobbet. Låter superspännande ju! Förstod jag rätt att det var ett amerikanskt företag i Paris? Men jobbkulturen tydligen väldigt fransk? Ser fram emot att höra mer :-)
Släpp den sär pressen att man borde göra ngt vettigt och meningsfullt med barnen efter jobbet, ät middag ihop och sätt er i soffan och titta på barntv tillsammans, läs en bok och gör kväller.
Jag var oxå smått stressad över att vilja fylla fritiden med något givande för mina barn men sanningen är den att vi har det som bäst där i soffan där vi bara myser och kramas!
Barnen har lekt och stimulerats hela dagen och mamman har jobbat så eg är man fulltankad på aktiviteter.
Ta det lugnt och mys istället. Jag mådde galet mkt bättre av det och barnen blev lugna och älskar de där stunderna i soffan :)
Sen kan helgerna vigas åt mer avancerade aktiviteter :)
//angelica
Skicka en kommentar