Hon som bestämt att hon inte skulle vila middag. Alls. Hon som till ganska nyligen var en blid, gullig och medgörlig bebis, som mest satt och såg gullig och bild ut. Något har hänt. Om hon nu gör något intressant...
...då förvandlas hon till någon med killer-blick och ilsken mun. Ögonen mörknar och blir lite... fientliga. Så skakar hon långsamt och tydligt på huvudet några gånger, innan hon släpper en med blicken för att återgå till det hon föredrog att göra. Dismissed, liksom..
Eller så tar man helt sonika den lilla individen under armen, tar ifrån henne boken och går mot barnkammaren, men då har helvetet redan brakat loss.
Idag försökte jag hjälpa henne att gå nedför trapporna, eftersom jag tyckte att det var lite olämpligt att gå ned framlänges med ena handen på ledstången när man inte ens är en meter lång.
Jäklar vad rasande hon blev.
Men sen, när hon sov i min famn på en stenbänk under regnvåta körsbärsträd... Då var hon lite bebis igen.
5 kommentarer:
så otroligt söt och en så stark blick. känns som om ingen kommer att våga bråka med den här typen.
Inte jag i alla fall. Gulp. ;)
Jag tillâter nerför trapporna klättring. Uppmanar försiktigt och koncentrera dig och akta och hâller en hand utsträckt för att fânga upp. Väntar även pâ att en hand ska bli mosad i hissdörren. Men alltsâ ibland hinner/orkar man ju inte... Jag vet inte riktigt varför men man vill göra saker i vuxentakt ibland? Jag kanske vänjer mig?
Arga bilden är ju fantastisk. Mâste försöka föreviga liknande hemma! Kanske ska ta en pâ mig med när jag typ vill lägga mig ner och dö...
Åh, hon är ju helt underbar!
Skicka en kommentar