Man trillar i säng kring 23-tiden och hinner fundera över om man har mjölk till morgonkaffet och var tusan man gjorde av de där formulären som skulle lämnats till skolan redan i april, och om man har någonting hyfsat corporate att ha på sig på jobbmötet på onsdag.
Den kreativa visualiseringen ryms liksom inte. Men så fick jag en påminnelse om den. I förrgår när jag lagt mig låg jag och funderade på Véra, och på hur mycket hon saknar sin klass i Ajaccio och sin mormor i Sverige. Hon hade pratat så mycket om dem. Om sin fina fröken på Korsika.
Och jag tänkte på det där, och önskade att min 4-åring skulle få ha det där lite närmare.
Så kom jag hem till brev från mormor i Sverige, med alldeles ny Hello Kitty-klänning och brev. Och samma dag: Rekommenderat brev att hämta ut på posten, ett stort, tjockt brev från fröken i Ajaccio med foton och teckningar från alla kompisar.
Magiskt, detta.
4 kommentarer:
Underbart! Och en sån fantastisk fröken! Jag blir helt varm i hjärtat av att höra sånt.
Glad midsommar!
Fint!
Jag har länge funderat på at tatuera in 'Believe in Magic'. Because I really do! Glad midsommar!
So very very true! Älskar inlägget. Tror på magi 110% levt tillräckligt med bevis för att inte ha något annat än tillit till law of attraction!
Åh, fint! Vi flyttar från USA till Sverige i dagarna och pratar mycket med vår treåring om att han inte kommer att få träffa sina lärare och kompisar mer. Han säger att han förstår men det gör han ju inte (jag vet inte ens om jag förstår), men jag tänker också att de glömmer ganska snart i den där åldern, och då blir jag ledsen för det också. Men brev, det är fint det! Kanske kan han få börja brevväxla lite med de viktigaste av de viktigaste. :)
Skicka en kommentar