Paris, paris.

Man försöker undervisa sina barn under promenad i Paris. Och det man inte kan om Paris tänker man att man väger upp genom att vara något av en Napoleon-expert, efter några år på Korsika.
Man tar sin lilla i handen, pekar på random byggnad och säger vist:
- Här ligger Napoleon begravd.
Fyraåringen nickar. Så sabbar mannen i mitt liv detta genom att peka åt vänster, mot Invalid-domens guldblänkande kupol och säga att det är snarare därborta han ligger, Napoleon. Och att den trikolordraperade byggnaden rätt fram är L'école Militaire.

Man börjar om.Tar sin lilla i handen, pekar, och säger:
- Här gick Napoleon i skolan.

Eller, ja, kanske inte. Oh well.

Man ger sig an en staty:
- Titta hjärtat, där uppe på hästen sitter General de Gaulle! Det är papy's idol, vet du?

Mannen i ens liv frustrar och säger att det är Joffre, eller möjligtvis Foch, men definitivt inte De Gaulle.
Smartphonar detta och givetvis hade han rätt.

Oh well whatever. Man får syn på järnladyn som tornar upp sig, skir och bastant på samma gång, evigt uppåtsträvande och väl förankrad mellan Champ de Mars och Trocadero. Och man säger till sitt barn att titta där hjärtat, där står hon, ser du?

Och ditt barn tindrar med hela kroppen och säger, ja, mamma, där! Eiffeltornet.

Paris, alltså, Paris.