Blev rejält sänkt på jobbet idag av en kommentar från en kollega i ett annat team.
Och jag tenderar att ta allt så jäkla personligt.
*världen rasar ihop*
Och alltså inte att jag är usel på det jag gör, utan att det jag gör är "för bra". Och det stör tydligen?
Har svårt att lösa den ekvationen, men motivationen bara: Krasch.
Jag ba: Okej, tack för att du berättar detta, uppskattar det verkligen, tack. Sedan höll jag andan tills hon gått, och sedan grät jag en skvätt.
Sen loggade jag ut och gick på restaurang med Chris och tjejerna. Drack vitt vin och blev salongs. Tjejerna åt popcorn och smartiesglass till middag. De var lyckliga, men i morgon blir det ångkokt broccoli.
Sen satt jag på soffan och bläddrade i en skönhetstidning med vackra kvinnor som fan i mig aldrig har påsar eller mörka ringar under ögonen. Ej heller horisontella linjer i pannan.
Oh well. Lite upphackad småbarnsömn på det här så ordnar sig nog livet.
17 kommentarer:
Men vad fan! För bra...vilket skitsnack! Det är samma sorts människor som inte ger beröm när man åstadkommit ngt bra utan istället säger "tänk att du alltid har sån tur med allt..." Jag säger "duktiga människor har tur" för att de är just det, duktiga, kämpar på, ligger i, gör sitt bästa. Heja dig och åt h-vete med neggosarna.
Passive aggressive, det är vad anmärkningen var. Inte kul att höra sånt, men det säger mest om henne, inte om dig.
MariaAgdalena
Min 3-åring kallar mig "rynkpanna" utan att jag någonsin nämnt mina rynkor (har inte ens fattat att jag har sådana)!! Sen brukar han med sitt lilla knubbiga finger försöka släta ut rynkan mellan ögonbrynen på mig då jag blir stressad/arg... :)
Säger bara det; det är en jungel där ute. Avundsjukan är hemsk:(
Fy för såna människor! Jag blir så irriterad när folk kritiserar utan grund! Vadå "för bra"?? Gå och prata med chefen säger jag. Såna människor ska inte behöva finnas på en arbetsplats, än mindre känna att dom kan ta sig friheten att kritisera utan grund.
Jag skulle fråga exakt vad som menas, med exempel, och sedan skulle jag vilja veta hur jag borde ha gjort i stället. Svepande nedgörande kritik är inte ett dugg konstruktiv och förmodligen inte heller berättigad. Och det måste man försöka exponera.
Sedan jag inkasserat första häpenheten bet jag ihop, och frågade - trevligt- hur jag borde ha gjort.
Radiotystnad på den.
Berättade för min närmsta kollega i morse - eftersom han hörde mitt lilla darr på rösten - vad som hänt.
Han menar att det är 2 problem på min arbetsplats:
1. Objektif i olika arbetsgrupper som krockar med varandra
2. Oproportionerligt mycket kvinnor på beslutsfattande positioner.
Han ba: Har du någonsin jobbat på en sån kvinnodominerad arbetsplats förr?
Svar nej. Och alltså, rent erfarenhetsmässigt så anser jag att tjejer kan vara de värsta av alla.
*wise of experience from mellanstadiet and onwards*
Jobbigt när en är så bra att det märks att andra inte är det. Skit i henne!
Det där andra låter som rena natta till argument - är det aldrig problem på arbetsplatser med oproportionerligt många män på beslutsfattande positioner, menar han? Det lär ändå vara väldigt mycket vanligare.
Det första, att det finns olika mål och resultatriktning i olika grupper och enheter som i någon mån konkurrerar låter däremot som en rimlig förklaring till sånt där krypskytte.
Oerhört bra att du frågade henne vad du borde gjort istället! Jag själv blir ofta ställd i sådana situationer och kommer på det smarta att säga dagen efter och då är det så dags...
Däremot blir jag irriterad på den föreslagna orsaken att det skulle ha att göra med kvinnodominansen att göra. Jag jobbar som chef på en mansdominerad plats och har bara män i min grupp. Vi har våra problem som alla andra arbetsplatser, det kan jga försäkra om.
Lite tycker jag att kvinnor kan vara svarare att jobba med (ar kvinna sjalv!) och enligt min erfarenhet har skillnaden varit att kvinnor ar lite mer benagna till spel och skitsnack och ga bakom ryggen. Kanske aven avundsjuka. Enligt min erfarenhet ar män oftast lite mer direkta. Lite som i sandladan, tjuvnyp fran tjejer som tar leksaker bakom ryggen vs regelrätta handgemang och slagsmal mellan killarna och sen ar det löst.
Bra tycker jag att fraga rakt ut vad du skulle gjort istallet! Enda ratta sattet att ta en san kommentar.
Kvinnodominerad arbetsplats! Det var det dummaste jag hört! Inte för att inte kvinnor kan vara otäcka, men för att män också kan vara det.
Hos oss för bra = tog för mycket tid. Det är sånt man lär sig med tiden, att företag måste gå med vinst och att de flesta kunderna inte orkar gräva ner sig i detaljer. Att de skulle ha godkänt quick and dirty.
Notera att jag inte menar att detta gäller dig. Bara mig när jag var yngre. Fick alltid höra att mina rapporter var för bra.
Annars tycker jag att män eller kvinnor spelar inte så stor roll. Däremot hur det går för din grupp. Vinst eller förlust och hur mycket du förväntas "tävla" med dina kollegor om de roliga uppdragen. Men jag kan ha fel, har alltid jobbat med nästan bara män.
Ha! Kvinnor ja! Usch och fy vad mycket trist jag fått utstå från mina kvinnliga kollegor, bara för att jag är yngst i vårt "gäng" och (ursäkta anti-jante här) duktig(-ast).
Jag fick en länk till en artikel via LinkedIn och den träffade mig rätt i hjärtat och magen, läs den!
http://www.linkedin.com/today/post/article/20130428165232-69244073-what-s-worse-than-a-coworker-who-undermines-you?ref=email
Mina absolut närmaste kollegor (däribland mina två systrar och min 'nästan-syster') samt min man är de som får mig att stå ut. Se till att ha allierade, berätta för din man och din familj och här på bloggen och se till att stå över elaka missunnsamma människor. Fy på dem. Heja dig! Kram!
Tycker nog kvinnor kan vara jobbigare som kollegor! Bitchigare! Min sambo tycker det med.
Jag är evighetsglad att jag jobbar med sju killar och en kvinna. När man gör något bra dunkar de en i ryggen och tycker att man är grym.
Tjejer blir avundsjuka och letar ständigt fel och brister.
Allt baseras troligtvis på att killar är betydligt mer självsäkra medan tjejer är osäkrare och trycker ned sig själva om någon annan lyckas.
Vad är mer provocerande än andra människors lycka...? De sociala medierna vänder ut och in på människors liv - de ser andras lycka och känner sig misslyckade.
Om någon (ofta) är vackrare, duktigare, gladare, piggare, smartare, trevligare, sötare än mig så ser jag upp till henne. Hon blir min "idol" och jag blir lycklig av att se att hon lyckats och låter mig istället inspireras!
Jag blir lycklig och inspirerad av att läsa din blogg Sara. Du är duktig på det du gör, du är vacker som en dag, modig och ändå full av känslor.
love it.
Bautakram från ett soligt och väldigt grönt Hälsingland.
/Angelica
Angelica: Dina kommentarer::: Äslkar. De lyfter mig. Och... Detsamma: Fast kramar från ett regnigt och väldigt grått Paris.
Skicka en kommentar