Du kommer aldrig att veta varför det blev just den där måndagkvällen.
En av tusen måndagskvällar.
När du säger till den du älskat sâ länge att du inte vill längre. Inte kan längre.
Och precis när orden kommer vet du hur sanna de är.
Och att du trott att världen skulle rämna, rasa, vittra sönder. Och det gör den ju. Allt rasar samman.
Och du säger det igen. Vansinne, givetvis. Galenskap. Du har ingen aning om hur man gör nu, vad är nästa steg? Du är överhuvudtaget osäker på om du fortfarande andas, om det fortfarande finns en morgondag. Du har ingen aning om du klarar dig själv.
Kanske. Eventuellt.
Du vet bara att du ville - behövde - vara sann mot dig själv. Och mot honom.
Det var det viktiga.
Sen är det väl bara att blunda och hoppa. Det har du ju gjort förr, det kan du.
*blundar och hoppar*
61 kommentarer:
Vet inte vad jag ska säga. Men vill säga något.
Jag är här, en främling (men trogen läsare) framför en skärm. Och tänker på dig, er.
Vet att du kommer att klara det.
Beundrar ditt mod att hoppa.
(och funderar på om jag borde göra detsamma)
Åh... jag förstod ju att det var på gång. Men det gör lite ont i hjärtat ändå, för det gör det alltid. Har själv gjort samma sak och det är tufft, men det blev ju så bra sen.
Önskar dig all lycka, det är du verkligen värd. Kram!
Det är alltid svårt att hoppa, att avbryta något som känns fel...Jag hoppas att allt löser sig så att ni båda mår så bra ni bara kan. På varsitt håll.
Ännu en anonym, men trogen läsare.
Beundrar (och avundas) ditt mod att vara sann mot dig själv och ta steget. När jag läser det du skriver lyser en kraft och lättnad igenom. Var stark - vi är många som tänker på dig!
Från en som samlar mod o kraft att hoppa!
Kram
Sofia
Och jag är också kvar som en trogen läsare. Tror det är 5 år sen jag började läsa din blogg. Jag har också läst mellan raderna ett tag nu. Du är så klok, roliga och härlig så det kommer gå bra för dig att hoppa! Stor kram/Ulrika
Aj, smärtan! Det högg till i hjärtat. Jag önskar dig lycka till och hoppas att allt ordnar sig på bästa sätt!
Skriver - raderar - skriver - raderar... Kan inte få fram något, mer än att dina ord beskriver det så väl. Du fick mig att plötsligt hamna i den där torsdagskvällen i april när luften försvann och tårarna rann, men hjärtat lättade.
Är övertygad om att du kommer landa på en plats där en lyckligare Sara kommer att växa fram. Varm kram.
Tänker på dig. På er. Kramar.
Anade vad som var på gång. Så svårt men så skönt att vara sann. Tusen kramar!
Aj, jobbigt!! Önskar det bästa för dig och dina närmaste. Kramar från Molly
Åh så tufft. Ta hand om dig. Kram
Men åh. Och ändå. Du och bara du vet som är bäst för dig.
En annan trogen bloggläsare sedan 3 år. Vet inte vad jag ska saga, Men jag tanker på dig och er.
Beundrar verkligen ditt mod!! Önskar att jag hade det samma. Har stannat alldeles för lánge med mannen...
Många stora kramar
Jag har själv "hoppat" för ett halvår sen och jag vet vilken lättnad det är att känna att man är ärlig mot sig själv och mot den man inte längre kan leva med.
Det krävs styrka och mod för att göra det, resan efter är inte lätt, men du kommer att klara det - one step at the time.
Försöker skicka styrka och postiv energi till dig !!!!
ännu en anonym blogg följare
Helena
Jag läser allt men kommenterar sällan (aldrig?). Men nu måste jag. Du är i mina tankar!
Läser varje dag, kommenterar sällan, men idag vill jag att du ska veta att jag tänker på dig!
Ta hand om dig Sara. Jag tvivlar inte en sekund på att du kommer klara dig hur bra som helst. Du är en överlevare.
Här är en till som följer din blogg men sällan kommenterar. Det är modigt att hoppa och viktigt att vara ärlig mot sig själv. Jag hoppas att det går bra och jag tror verkligen att du klarar dig själv och att du klarar att hoppa.
Åh, svårt! Jag beundrar ditt mod och din känsla direkt efter visar att du förmodligen gjort rätt val.
Ta hand om dig och dina små flickor! =)
Ibland måste man ju hoppa för att kunna stå upprätt igen och det känns som om du bestämt dig för att göra det. Och att det landat i rätt känslor.
All styrka, kärlek och mod till dig nu. Du fixar det här Sara. Helt säker på det.
Åh fina Sara. Vad modig du är. <3
Men åh. Det som skulle bli så bra i Paris...
Men med nytt jobb och ny luft under vingarna förstår jag att det kan bli lätt omskakande i ett förhållande. Räcker inte med att ge det tid? Ni har ju klarat det en gång tidigare.
Carin (som hade din blogg som guide när det stormade i mitt eget förhållande, nu bättre än någonsin)
Jag har hoppat ut för det högsta stupet utan fallskärm. Landade på ryggen och bröt några delar av själen. Men även detta reser man sig från, även detta läker. En enda sak vet jag, och det är att om man väljer att inte hoppa, då dör man.
Kram från en främling som tycker att du verkar både stark och modig och full av kärlek till livet!
Modigt och rätt att våga hoppa även om det måste kännas som miljoner nålar i hjärtat nu. Kämpa på!
Åh. Det gör ont i mig att läsa. Jag vet ju hur det är när hela världen rasar samman och när marken under fötterna är så ostadig att jordens yta svajar. Och då är det här ändå svårare.
Som du säger – det viktiga är att vara sann mot sig själv och varandra.
Styrkekramar till dig!
Kram!! Det är aldrig lätt att bryta upp och det är lätt att kvävas av dåligt samvete, speciellt om man är den som säger stopp, det fungerar inte.. Se till att ta hand om dig och barnen! Stor kram!
Vågade inte andas förrän jag hade läst klart.... Blir så klart berörd utan att ha träffat dig. Stor kram!
Ååh! Jag blir så ledsen ... Finns det ingen chans att ni kan ta er igenom det? Du är i alla fall väldigt, väldigt modig! Vad som än händer så kommer det tillslut att bli bra! Kramar!
Oj..sist när ni gick igenom en kris var du gravid med lilla Romy, finns det ingen liten chans att det är så igen..? Vad som än händer så vet jag att du kommer ta igenom dig det, jag skickar dig energi & styrkekramar!
Vad modig du är som vågar följa ditt hjärta. Det kommer att bli bra. Stor kram från ännu en trogen bloggläsare
Vi är också där. Tog beslutet för en dryg månad sedan. Det är inte lätt. Det är skitsvårt, men jag hoppas att det blir bra för oss båda. Kramar
Förra gången tyckte jag att du borde stanna. Nu när du under så lång tid känt efter, och dessutom skaffat nytt jobb och lämnat Korsika, och ändå känner likadant då är det nog så att du gör rätt. Men skynda långsamt. Och såklart tala inte illa om pappa eller mamma inför barnen. Jag älskar ditt sätt att skriva, personligt, poetiskt, utlämnande, äkta.
kramar!
Modiga, starka du! Skickar massor av styrka, kraft och positiv energi och håller tummarna för att ni alla fyra tar er igenom det här på ett bra sätt.
Åh Sara. Höll också andan, så smärtsamt. Jag hoppas ni hittar er väg. Tillsammans, eller var för sig. / Sandra (som hoppas på den där boken en dag..)
Allt rasar men byggs sedan upp. Du verkar vara en fantastisk person och jag önskar dig att livet går din väg. Styrka!!
(läser ofta men kommenterar sällan)
Som någon skrev ovan: Älskar hur du skriver. Naket och utlämnande, poetiskt, smärtsamt och vackert på samma gång.
Önskar dig och din familj allt gott.
Klart att du klarar dig. Det allra svåraste är redan gjort - att säga orden.
Det finns en sån kraft i att vara sann mot sig själv, den kommer att bära dig. Lökigt, men i alla fall i mitt fall sant.
Carissima Sara,
Har sett det komma - du klarar det här!
Kram från Rom
Varma kramar från en till som läser nästan allt du skriver och som själv redan en tid funderat på att jag kanske borde hoppa, men inte vågat ta steget ut. Sköt om dig och er.
M
Jag gjorde samma grej för några månader sen. Det är fortfarande tufft. Jag känner mig utbränd och behöver läka.
Men hellre nu när du fortfarande kan återhämta dig än sen...när du har fått men för livet eftersom du inte har varit sann mot dig själv.
KRAMAR jenny
Usch! Du går igenom något av det jobbigaste man kan. Men du är stark. Ni kommer klara av det bägge två. Även om det är jobbigt.
En vars exman hoppade för sex år sedan och nu lever ett underbart liv!
Julia i Frankfurt
Förstod att något var på gång men blir ändå överraskad.
Jag gråter och läser högt för maken. Blir så ledsen, ni har varit igenom så mycket men samtidigt måste du vara sann mot dig själv.
Lycka till!
//Lapinette
Stackars modiga du. Du fixar detta. Jag tror (och för mig var det så) att det svåraste är att komma fram till att man måste säga just de där orden - och sedan påbörja hoppet.
Fina du.
Kramar
Styrka till dig, modiga.
Kramar och styrka. Och balans (för när du landar)
Basilika i London
Du är så modig och klok. Ville väl bara säga det. Kram, Ulrica
Som så många här sagt före mig, modiga du som vågar känna, vågar följa och vågar ta steget. All styrka och många kramar till dig. Jag önskar er allt gott och hoppas att ni kommer ut på andra sidan, starka i er själva och tillsammans med era döttrar.
Oj Sara! Kram Emma
Var sann mot dig själv. Gör som hjärtat säger. Många kramar Ingela
Modigt av dig Sara!
Är ändå lite förvånad över steget, förstår att det har varit en jobbig och rörig tid i ert förhållande i och med den flytt, och vet att du ändå haft dina tvivel på förhållande innan underbara R kom.
Är det så att det är sydfrankrike vs Paris som spökar?
Blir det inte bättre när C får ett jobb och ett sammanhang i Paris?
Många kramar
/Isabelle
Modigt. Svårt beslut. Lycka till och hoppas ni på något vis kan hjälpa varandra att landa och gå vidare! kram
Tusen tack för alla fina ord. Jag tror att ni som följt mig, och oss, ett tag, vet att vi har försökt. Försökt och försökt och försökt igen.
VI har nog kommit till vägs ände, men detta är ingenting som görs på en helg. VI tänker ge det tid. VI har tid. Flytten har givetvis del i detta: Jag älskar den här platsen, och Chris avskyr denna byhåla vi hamnat i. Hans hjärta längtar söderut, preic som mitt längtade norr. Det är svårt att jämka där.
Styrkekramar till dig! Har inga råd att ge för jag är inte insatt och vill inte säga "fel" saker, vet bara att ni har försökt länge och du vet vad som är rätt för dig/er. Följ din intuition.
Önskar dig all lycka och kärlek i livet!
Sara,
Har följt dig sen Taiwan-tiden, glatts och våndats med dig.
Kippade lite efter andan när jag läste inlägget. Men ändå. Jag tror det är rätt. Jag tror på dig
Ibland måste vi våga ta det där steget för att kunna få perspektiv på saker och ting. "Vi vet vad vi har men inte vad vi får" som ordspråket lyder. Det må låta som en av de mest uttjata klyschorna men innerst inne känner vi nog ändå vad som är rätt. Rätt även om det talar tvärt emot "praxis". Huvudsaken är att vi är ärliga mot oss själva och dem vi håller av.
Stor kram och lycka till!
massa kramar!
Alla skriver så kloka och fina ord. Jag hoppas allt blir till det bättre och att du hittar dig själv när du landat. Många kramar!
Aj, ja det gör ont, även hos trogna bloggläsare. Hoppas att ni antingen klarar detta tillsammans eller att ni bada gar ut ur det med huvudet högt och hjärtat lättare. Kramar
Tusen miljoner tack för fina kommentarer! SParar varenda en i hjartat!
Skicka en kommentar