Jobbig.
Satt och huttrade på en bänk i parken.
Solen värmde och jag frös.
Mina döttrar hela tiden inom synhåll, hela tiden inom räckhåll.
De fladdrade inte som fjärilar kring mig den här söndagen.
Som vore deras vingar tyngre.
Konversationerna. Ältandet. Alla saker som kommer upp till ytan trots att man kanske inte ville, men när det börjar bubbla och sprickorna vidgas och när man inte kan hejda sig?
Jag vet att det här är rätt beslut. Jag kan inte göra på annat sätt. Det är rätt, men det är det svåraste jag gjort i hela mitt liv.
Den signifikanta andra, arg och kall. Stängd och låst.
Tio år som jag bara vill kasta bort, sådär.
Nej. De tio åren som nyss passerat kastar jag inte bort. De sparar jag, i hjärtat, med sidenband runt. Det var tio år vi fyllt med allt vi kunnat. De kastar jag inte bort.
Det är de tio nästa jag inte vill ha. Söndagskvällen gjorde jag det enda rätta: Storkok spaghetti bolognese med parmesan. Terapeutiskt och värmande.
13 kommentarer:
Klokt resonerat! Hoppas att han också förstår det och kan ta in det.
Du är så klok i allt det här!
Du vet.
Men ändå, värme, omtanke och styrka till dig!
Hanna: Jag med. Men det är så mycket ilska mot mig just nu, och på något sätt måste jag orka ta emot den ilskan. Det är som ett första steg i detta, sedan kanske vi kommer att kunna prata mer?
Milea: Behöver all omtanke värme och styrka jag kan få just nu!
XOXO
Han behöver tid att vara arg. Massa tid. Klart att det är jobbigt att han är arg, att det känns hemskt att en av dina närmsta just nu inte tycker om dig. Det betyder inte att du är hemsk! Bara att ni just nu inte är överens om er framtid.
Kanske att du behöver få vara arg med? MEN JAG skulle i alla fall försöka att respektera varandra. En del elaka saker man tänker i sina sämsta stunder är bäst att aldrig säga högt eftersom de kan såra mer än man ville.
Försök hitta en praktisk kompromiss till hur ni kan lösa vardagen tills han vant sig vid ditt besked om att separera?
Jag tror att ni kan bli vänner igen så småningom! Och ja man kan inte styra sina känslor. Kanske behövs bråket för att ni ska bli arga på varandra och orka gå ifrån varandra. Ilskan kan ju ge en del positiv energi!
Vi är många som önskar att vi kunde hjälpa dig!
Vi behövde hjälp av ett proffs att ta oss ur ältandet och alla anklagelser. Tack vare terapeuten kunde vi tala som folk med/till varandra.
/ kram anna n
Stor varm kram till dig, jag förstår att det är fruktansvärt jobbigt. Jag bröt upp efter sju år och det var det värsta jag gjort (men det ledde till det bästa jag gjort).
Vet svärmor ännu? Kan inte låta bli att undra vad hon säger nu, hon som blev så tokig sist. ;)
(Och förlåt, svårt att veta om det är läge att skämta. Hoppas det är ok!)
Han behöver nog tid. Förstås.
Att bli lämnad och att lämna – helt ärligt, jag vet inte vad som är värst. Det är så jobbigt på så olika sätt.
Låt det ta sin tid. Ni kommer ur det hela och starkare båda två.
Så svårt, så svårt särskilt när man inte alls befinner sig i samma fas. Klart att C måste få tid att landa, men åh så jobbigt. Hoppas att ni snart kommer att kunna prata och hitta ett sätt att fortsätta vara vänner på. Bolognese Therapy låter perfekt en sådan dag... Kram Eva
Åh, jag känner med och hejar på dig! Det måste vara tufft nu. Lider med dig. Men tror på dig. Ni kommer igenom det här, dag för dag! Styrkekram.
Du skriver så klokt och bra. Tids nog kommer han förstå också, även om det tar tid.
Kramar från Madrid
Log när jag läste detta inlägg. Drog mig till minnes att du tidigare skrivit att långkok av bolognese alltid får dig att må lite bättre. (Jag förstår dig. Matlagning och bakning är något konkret och handfast, när allt annat svajar.) Fortsätt göra saker som får dig att må lite lite bättre. Du tar dig igenom det här.
Uääää, vad jobbigt. Starkt gjort, Sara. Livet är långt och det är så lätt att inte våga hoppa.
Ibland känner jag mig rationell och har massor med kloka saker att säga, och ibland är det bara... Uuuäääääää!
Skicka en kommentar